Föräldraroll
Det är likadant hos alla familjer med små barn och barn i tonåren... Ibland känns det som att man ger upp liksom.. För att i nästa stund bli berörd ändå ner i hjärteroten av något de säger eller gör.
Mammor har oftast svårt för detta med känslor och att räcka till. ibland kan jag få dåligt samvete för att man inte hinner med mellan städ, matlagning, tvätt, disk, mail, jobb, jobb och jobb..... Häromdagen ryckte jag mig i kragen och satte mig på golvet med ungarna och spelade memory. Hur trevligt som helst. Och för en gångs skull vann jag, Maia brukar slå oss rätt rejält i det annars. :)
Mammor har oftast också mest känslor och mest måsten. Medans pappor blir den däringa roliga lekfarbrorn som rycker åt axlarna åt dammråttorna och lyfter barnen upp å ner under kiknande skratt.
Varför är det alltid så? Är vi kvinnor så sentimentalt naiva att vi tror att jorden slutar snurra om vi inte håller ordning och reda? Och samtidigt tror att tiden räcker åt till kärleksfulla stunder med familjen också? Att det snart, snart faktiskt finns minst 25 timmar på et dygn? Varför är det alltid, eller iaf oftast, vi kvinnor som får ta det största lasset med uppfostran? OCH hushåll? Stå och peka med hela näven när det är dags att nattas?
För att mannen som jobbat hela dagen är trött när han kommer hem och måste varva ner på soffan? Men hallå?
Vilken tur att vi inte har det så... :) Fast ibland måste man räkna till 10 och fokusera på att andas.
Till min familj och mina vänner vill jag tillägna denna otroligt vackra låt;
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0
Jag kommer alltid att finnas här för er oavsett hur mycket jobb jag än har, hur trött jag än är eller hur hur förvirrad och sentimental jag någonsin kommer att bli
Sedan kan vissa andra säga precis vad dom vill för vem orka bry sig? Egentligen??
Kramen
Mia
Mammor har oftast svårt för detta med känslor och att räcka till. ibland kan jag få dåligt samvete för att man inte hinner med mellan städ, matlagning, tvätt, disk, mail, jobb, jobb och jobb..... Häromdagen ryckte jag mig i kragen och satte mig på golvet med ungarna och spelade memory. Hur trevligt som helst. Och för en gångs skull vann jag, Maia brukar slå oss rätt rejält i det annars. :)
Mammor har oftast också mest känslor och mest måsten. Medans pappor blir den däringa roliga lekfarbrorn som rycker åt axlarna åt dammråttorna och lyfter barnen upp å ner under kiknande skratt.
Varför är det alltid så? Är vi kvinnor så sentimentalt naiva att vi tror att jorden slutar snurra om vi inte håller ordning och reda? Och samtidigt tror att tiden räcker åt till kärleksfulla stunder med familjen också? Att det snart, snart faktiskt finns minst 25 timmar på et dygn? Varför är det alltid, eller iaf oftast, vi kvinnor som får ta det största lasset med uppfostran? OCH hushåll? Stå och peka med hela näven när det är dags att nattas?
För att mannen som jobbat hela dagen är trött när han kommer hem och måste varva ner på soffan? Men hallå?
Vilken tur att vi inte har det så... :) Fast ibland måste man räkna till 10 och fokusera på att andas.
Till min familj och mina vänner vill jag tillägna denna otroligt vackra låt;
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0
Jag kommer alltid att finnas här för er oavsett hur mycket jobb jag än har, hur trött jag än är eller hur hur förvirrad och sentimental jag någonsin kommer att bli
Sedan kan vissa andra säga precis vad dom vill för vem orka bry sig? Egentligen??
Kramen
Mia
Kommentarer
Trackback