Madrasserade väggar

Då var man hemkommen och uppväckt efter att ha visiterat Malmö fredag - lördag. Det var en resa! Gick och lade mig 06.15 på lördag morgon och det tillhör ju inte direkt mina vardagligheter att köra på så länge.. Att jag överhuvudtaget orkade är för mig fortfarande ett frågetecken, men inget jag tänker gå in djupare i. VI hade iaf trevligt och det är alltid lika kul att träffa sina långväga vänner! Å så är jag så glad för Jennys skull!

Mitt ben värker, men det är heller ingenting jag försöker fästa någon direkt vikt på. Jag avskyr allt vad läkare heter, jag blir alldeles darrig och gråtfärdig. Rolle på Kamratgården tog hand om mig i torsdags, lade mirakeltejp och tror att det är minisken som är ledsen. Jag ska träffa honom i veckan igen och är det inte bättre så får det bli besök hos Leif Swärd. 

Nu kom det trevliga människor jag måste tjöta med en stund - fortsätter sen... så rubriken får sin mening

Mia 

Var positiv!

Idag hann jag köpa kaffe, läsa ett mail och lägga in en produkt i webshopen innan dagmamman ringde. De har hittat en lus i Maias hår..... NEEEEEEEEEEJ!!! Fy vad äckligt, det kryper på hela mig, jag kräks! Fast det kunde ju varit värre..
Lovar att komma och hämta henne när det slår mig att jag inte har bilen idag, och då var det trots allt bara 12 minuter sedan jag klev av bussen... ödöh, minne fiskmås! Travar upp till Berzeliigatan med mitt 7eleven kaffe och tar samma buss hem, den har bara varit på Heden och vänt. Busschauffören lyfte lite igenkännade på ena ögonbrynet. Jag låtsades inte se det, utan hasade mig ner på samma säte igen.. mp´3 funkade inte i vanlig ordning..
Lagom till att jag ska av I Bifrost har regnet kommit. 2 ggr fick jag be chauffören att öppna bakdörren innan jag överhuvudtaget fick komma ut. Iklädd gympaskor, jeans, wct och väst lyckades jag bli rätt så blöt innan vi var hemma. Maia är ju inte känd för att gå fort direkt.. Men hon gick ju iaf hela vägen hem och jag slapp bära. Det kunde ju ha varit värre...
Hem och hämta bilnyckeln och brumma iväg till apoteket i Mölndals Bro. Fick naturligtvis parkering så långt bort från parkeringsautomaten som möjligt. Efter apoteket slank vi in på Cinco och shoppade lite. Ska tillbaka dit på fredag och eventuellt göra deal om Sverige lampor. :)
Hemma igen tror jag att man måste duscha in medlet i hårbotten och med vattnet avstängt i 3 timmar sätter vi oss snällt och väntar. Emil och Maia i köket med papper och kritor och jag i datarummet och packar färdigt till lokalen. Passar på att kolla Emil, men han verkar lusfri.
När klockan äntligen passerat 15 är det då dags. Det är då jag inser att man ska gnida in medlet och duscha först 12 timmar efteråt... men vad faaan! Nåväl, det kunde ha varit värre...
Nu är Emil och Seppo på match (Emil spelar numer var och varannan onsdag) och jag och Maia luktar som a-lagarna nere på torget. :) Jag minns när jag var liten och fick löss, det sved som in i helvete så nu hade jag djup ångest. Men det känns ju ingenting... Gött! Maia var jätteduktig där hon satt på handduken och vände och vred på huvudet efter direktiv.

Ikväll studsar vi in i duschen och hoppas att allt är över.

Det kunde ju ha varit värre. Detta kunde ha tryckt ner mig i deppträsket, men just idag tillåter jag inte det. Just idag mår jag bra. Just idag vill jag leva och andas. Jag har en härlig känsla i mig och mycket tack vare mina vänner. I love u so much!!

Nu till stora nyheter!!
www.sidelinefashion.se fyller 1 år och på nätet firar vi det med fraktfritt erbjudande. Till oss västkusts bor har vi en till present - en affär!! Första fredagen och lördagen varje månad har vi öppet på Göteborgsvägen 25 i Mölndal. Vi kör igång fredagen den 3 oktober. Och DU är varmt välkommen!!

Det har kommit nyheter med Alfons, Lundmyr, fotbollsstrumpor, ridstrumpor och vinteroveraller bland annat. Jag har inte hunnit lägga ut allting på sidan ännu, men det kommer tids nog.

Just nu sitter Maia på bordet och tittar på sin nya favorit på TV - Madicken. Jag drömmer mig bort med musiken på hög volym. Just nu är det Ledin som visar vägen genom lyckliga moln.
Alltså, ni berörda, ni vet själva.. eller borde iaf göra. Jag finner inga ord!!

Lev väl! Fånga dagen

Kram
Mia

Så sant!

Mamma och pappa satt och tittade på TV.
Mamma sa: ´Jag är trött och det börjar bli sent. Jag tror att jag vill gå och lägga
mig'. Hon gick ut i köket för att göra i ordning sandwiches till nästa dags
lunch, tömde popcornbunkarna, tog ut kött ur frysen till dagen därpå, såg
efter hur mycket cornflakes det fanns kvar i kartongen, fyllde socker i
skålen, satte socker och skedar på bordet och gjorde kaffebryggaren klar
till att brygga.

Sen la hon kläder i torktumlaren, satte på en ny tvätt, strök en skjorta och
sydde fast en lös knapp. Hon tog tidningarna, som låg på golvet.

 Hon samlade ihop leksaker, som låg på bordet, och la telefonboken ner i
lådan. Hon vattnade blommorna, tömde en tvättkorg och hängde upp en handduk,
så att den fick torka.Hon stannade vid skrivbordet och skrev en lapp till
skolan, la fram små pengar till barnen och samlade upp en bok, som hade gömt
sig under en stol. Hon skrev ett födelsedagskort till en väninna och satte
ett frimärke på kuvertet, skrev en minneslapp och la båda bredvid sin
portmonnä.
 
Sen tvättade hon ansiktet, tog på nattkräm, borstade sina tänder och kammade håret.

Harry ropade från vardagsrummet :
'Jag trodde att du var på väg att gå och lägga dig?'
'Jag är på väg', sa hon. Hon hällde vatten i hundskålen, släppte ut katten
och såg till att alla dörrarna var låsta. Hon tittade till barnen, släckte
deras lampor, hängde upp en blus på en stol och la några smutsiga strumpor i
tvättkorgen o pratade kort med barnen, som satt uppe och gjorde läxor. I
hennes eget sovrum ställde hon väckarklockan, la fram kläder till nästa dag
och tog överkastet av sängen. Hon skrev 3 saker till på minneslappen.
 
I samma ögonblick stängde Harry av Tv-n och sa till sig själv, 'Nu vill jag 
gå och lägga mig...' 
och det gjorde han.
 

Likt en fjäril

En stor, vacker och självständig fjäril är jag, som den mor, hustru och kvinna jag är. Vardagliga ting blir världsliga ting när jag landar på en blomma för att dra in dess ljuva nektar.

Regn och färglöshet kan störa min balans, men inte rubba den helt. Man faller endast för att lyfta igen.


Men ibland vill jag krypa tillbaka in i kokongen och leva runt i den ordentligt. Krypa tillbaka till den tid då man bara var Mia och inget annat. Göra vad man vill, när man vill och hur man vill.

Till en viss begränsning är det möjligt. Att få skaka loss en dag eller två, utan stress eller huvudbry.


Vad går den gränsen? Hur länge kan man vara borta från familjen utan att känna ångest? En timme, ett dygn, en helg? Man måste få lov att andas.


Fjärilar andas och de är så vackra. Verkar inte ha ett endaste bekymmer i hela världen. Deras graciösa färggranna dräkter äger hela världen i sitt beteende. Deras skörhet påminner oss om att fånga dagen.

Likt en vacker fjäril tar jag med stolthet hand om min familj och min vardag.

Vart är min kokong?