Stukning i nacken...
... har ni hört något så dumt? Men det var det läkaren så att jag pådragit mig efter bilolyckan tidigare idag. En sträckning i en muskel i nacken som förgrenar sig ner till skuldran, å så denna jävla huvudvärk.. men jag lever! Och Maia klarade sig helt utan fysiska skador.
Det var strax innan 13 idag som jag skulle till mamma och lämna biljetter innan vi skulle hem. Jag och Maia hade varit på Allum och shoppat lite pyssel. Vi skulle måla ljus hade jag tänkt idag. När vi närmar oss rondellen nedanför kyrkan i Mölnlycke ser jag en bil i backspegeln som kommer allt närmare. I rondellen kommer en buss så jag bromsar in lite lätt, vilket bilen bakom inte gör. Han har inget avstånd så han får tvärnita. Han hinner väja så smällen tar mest på hans högre front och min vänstra bak. Min bil blev inte lika kvaddad som hans, heja Saab! Min första och enda tanke är att få ut Maia ur bilen innan fler dårar kör in i oss. Hon är rädd och chockad och låter som en siren. Stackars pojkspolingen som körde in i oss blev alldeles förskräckt.
När vi står där kommer helt plötsligt min gamla granne Mia. Jag blev alldeles paff! De råkade köra förbi och undrade ifall vi behövde hjälp. Gulle dig. Jag ringde mamma och bad henne hämta Maia. Jag ville få bort henne från olycksplatsen och de var i lokalen med barnen. Annika kom och hämtade henne. Tack! Seppo kom med Jimmys bil och pojkspolingens pappa kom också. När alla papper var påskrivna kunde vi äntligen åka därifrån. Allting hände på en gång. Telefonen gick varm, en polis hade vägarna förbi och undrade om vi klarade oss, många frågor och tänk om funderingar irrade runt i skallen. Ca 4 timmar senare, hemma, kunde jag varva ner och känner då hur ont jag har i nacken. Ringer sjukvårdsupplysningen och de vill ha in mig. Till råga på allt hade jag en tandläkartid och kände att jag bara ville sätta mig och gråta. :) Tandläkartiden fick jag avstyrd och Jimmy körde mig och Maia till Kungsbacka närakut. Dit ska ni åka om ni vill slippa lång väntetid!! Efter 20 minuter var vi klara, både jag och Maia. Henne var det inga fel på, men jag hade en sträckning i en nackmuskel och en stukning i nacken. Vi ska avvakta och se fall det blir bättre om ett par dagar. Börjar det pirra i fingrarna ska jag söka läkarhjälp... fan vad jag inte gillar sånt här!! :)
Huvudvärken jag har nu är inte rolig, inga värktabletter hjälper. Men vi LEVER och Maia mår bra, jag skiter i resten.
Nu har de gått ut med varningar och efterlysningar i området här, det går en våldtäktsman i området. Fy fan! Ser jag den jäveln så ska jag vrida pungkulorna av honom och mata honom med dem! Fan vad sådana gubbar ska ha stryk och livstids dom!
Jag har strax packat färdigt inför mitt sthlms besök och mässa i nästa vecka med www.sidelinefashion.se
Sedan i tisdags har jag varit hemma med Maia (hon har haft feber och har hosta) så det har blivit lite dötid här hemma med att gå och småpyssla med saker och ting.
Vi fick målat lite ljus i alla fall, jag och Maia. Hennes ena höstfärgade ljus fick brinna under vår middagstid. Jättefint!
Carpe Diem!
Mia
Det var strax innan 13 idag som jag skulle till mamma och lämna biljetter innan vi skulle hem. Jag och Maia hade varit på Allum och shoppat lite pyssel. Vi skulle måla ljus hade jag tänkt idag. När vi närmar oss rondellen nedanför kyrkan i Mölnlycke ser jag en bil i backspegeln som kommer allt närmare. I rondellen kommer en buss så jag bromsar in lite lätt, vilket bilen bakom inte gör. Han har inget avstånd så han får tvärnita. Han hinner väja så smällen tar mest på hans högre front och min vänstra bak. Min bil blev inte lika kvaddad som hans, heja Saab! Min första och enda tanke är att få ut Maia ur bilen innan fler dårar kör in i oss. Hon är rädd och chockad och låter som en siren. Stackars pojkspolingen som körde in i oss blev alldeles förskräckt.
När vi står där kommer helt plötsligt min gamla granne Mia. Jag blev alldeles paff! De råkade köra förbi och undrade ifall vi behövde hjälp. Gulle dig. Jag ringde mamma och bad henne hämta Maia. Jag ville få bort henne från olycksplatsen och de var i lokalen med barnen. Annika kom och hämtade henne. Tack! Seppo kom med Jimmys bil och pojkspolingens pappa kom också. När alla papper var påskrivna kunde vi äntligen åka därifrån. Allting hände på en gång. Telefonen gick varm, en polis hade vägarna förbi och undrade om vi klarade oss, många frågor och tänk om funderingar irrade runt i skallen. Ca 4 timmar senare, hemma, kunde jag varva ner och känner då hur ont jag har i nacken. Ringer sjukvårdsupplysningen och de vill ha in mig. Till råga på allt hade jag en tandläkartid och kände att jag bara ville sätta mig och gråta. :) Tandläkartiden fick jag avstyrd och Jimmy körde mig och Maia till Kungsbacka närakut. Dit ska ni åka om ni vill slippa lång väntetid!! Efter 20 minuter var vi klara, både jag och Maia. Henne var det inga fel på, men jag hade en sträckning i en nackmuskel och en stukning i nacken. Vi ska avvakta och se fall det blir bättre om ett par dagar. Börjar det pirra i fingrarna ska jag söka läkarhjälp... fan vad jag inte gillar sånt här!! :)
Huvudvärken jag har nu är inte rolig, inga värktabletter hjälper. Men vi LEVER och Maia mår bra, jag skiter i resten.
Nu har de gått ut med varningar och efterlysningar i området här, det går en våldtäktsman i området. Fy fan! Ser jag den jäveln så ska jag vrida pungkulorna av honom och mata honom med dem! Fan vad sådana gubbar ska ha stryk och livstids dom!
Jag har strax packat färdigt inför mitt sthlms besök och mässa i nästa vecka med www.sidelinefashion.se
Sedan i tisdags har jag varit hemma med Maia (hon har haft feber och har hosta) så det har blivit lite dötid här hemma med att gå och småpyssla med saker och ting.
Vi fick målat lite ljus i alla fall, jag och Maia. Hennes ena höstfärgade ljus fick brinna under vår middagstid. Jättefint!
Carpe Diem!
Mia
Kommentarer
Trackback