Mata fåglarna
Nu när vi har börjat röja på kontoret för att kunna göra om det till gästrum/lekrum och tomtarna har kommit upp från förrådet är det för tillfället halvt organiserad kaos här hemma. :)
Så för att slippa se det för en stund åkte jag och Maia till Stensjön med massa bröd och kameran i högsta hugg. Och vi hade tur - svanarna var där. Och tusen andra fåglar....
Men så vackert, och Maia njöt i fulla drag. Att det kan vara så kul och spännande att mata fåglar. "Titta mamma, de har såna däringa simskor!"
Det blev kallt om fingrarna men många fina bilder skjöts av. Några av våra fyrbenat vänner ställde t.o.m upp som fotomodeller, mitt framför kameran! Jag tackar jag!
Håll till godo;
Så för att slippa se det för en stund åkte jag och Maia till Stensjön med massa bröd och kameran i högsta hugg. Och vi hade tur - svanarna var där. Och tusen andra fåglar....
Men så vackert, och Maia njöt i fulla drag. Att det kan vara så kul och spännande att mata fåglar. "Titta mamma, de har såna däringa simskor!"
Det blev kallt om fingrarna men många fina bilder skjöts av. Några av våra fyrbenat vänner ställde t.o.m upp som fotomodeller, mitt framför kameran! Jag tackar jag!
Håll till godo;
Lördag 27 november
Den sista lördagen i november är helig. Alltid. Varje år! Det är då vi flickor samlas över en hög paket och slåss för kung och fosterland. Kärlek.
Dagen började tidigt. Jag kunde inte sova - jag hade ju blivit med kamera dagen innan som stått på laddning över natten. Strax innan sex satt jag med en kaffe och bruksanvisningen till min nya Sony DSLR-A450.
Kunde knappt vänta på att få börja använda den. att fotgrafera är nästan lika avslappnande och underbart som att dansa. Att se händelsernas ögonblick bakom linsen är en skön tillfredsställelse. Jag önskar jag kunde mer om fotografering, lika mycket som jag önskar att jag hade någon att rock n roll bugga med.
Busen blev expriment för rörliga bilder
Vid halv åtta rustade jag upp mig till tänderna med varma kläder. Minus 10 grader ute och jag hade gett mig fan på att fånga solen. Jag fullkomligt avskyr kyla, men vad gör man inte?
Min tanle var Stensjön, men när jag kommer dit inser jag att jag måste längre bort för att få solen över vattnet. Åker till Hästviken i Mölnlycke och där var det ta mig fan så jävla kallt och blåsigt så jag inte hade någon känsel i fingrarna efter ett par minuter bara. Handtagen till trappan på bryggan var bara stora istappar och vågornas brus vid strandkanten var iskullar. Rätt så fräckt, men jävligt kallt.
Ingen sol i sikte så jag gav upp Hästviken och begav mig mot Stensjön igen i hopp om några fågellyft. När jag kör ut från parkeringen ser jag en skylt som kan förbrylla en något. Detta med uttryck.... var för heter det "se upp" ?? Helt bokstavligt blir det ju ganska så befängt.
Jag kör gamla 40 vägen i krönet mellan Cochlear och stallet ser jag den - soluppgången! Ställer mig på bromsen och backar tillbaka en liten bit för att kunna parkera bilen på en liten avtagsficka. Inte en tanke på att det skulle kunna komma en bil och köra in i röva på mig... Gudskelov slapp jag det. Doften av bränt gummi ligger kvar i bilen när jag låser och springer över vägen. Galopperar ner för den snötäckta stigen som så många hästar gjort, minns snabbt tiden då man själv satt på hästryggen och hade vinden i håret.
Väl nere på lilla berget är jag så betagen av soluppgången så jag glömmer rätt inställning på kameran. Skit samma, det var så fint! Här blåste det inte lika mycket, var faktiskt inte ens kallt om mina stackars fingrar.
Det är på vägen tillbaka upp igen som mitt knä gnäller på mig. Var det verklgen så långt? haha
Avslutar i alla fall morgonen vid Stensjön. Några fågellyft fick jag inte. När jag klev ur bilen flyger svanarna över mig. Fort som fan fipplar jag loss linsskyddet, auto på och skjut av. Blev så där bra, men har man gett sig fan på att plåta fåglar så har man. :)
När jag kände att jag kunde givit min högra hand för en kopp varm choklad var det dags att åka hem.
Få upp värmen och ångan lite. Det var dags att ta tag i dagens städ inför kvällens partaj. Skickade gubbe och barn till Trollhättan, öste på 50 tals rockabilly och tog en sak i taget. Det flöt på fint, hann t.o.m klart kök, hall, toa och vardagsrum! Kontor och sovrum funkade som "ställer-det-där-så-länge" förvaring. :) Precis som Maia gjorde imrose när hon ville (!) självmant städa på sitt rum. Konstigt nog hamnade alla de stora grejerna i hallen... hrm..
Förutom tältet, det ställde hon i sin säng. Helt plötsligt hade hon ju fått en massa sapce att leka på.
Fast det är klart, man kan inte städa hela tiden. Måste ju kolla emellanåt så kameran är lika laddad som en själv inför kvällen.
Dekorations stenarna var en av överaskningarna till flickorna denna kväll. Det är godis, görgod choklad. :)
Provade makro foto på blommor och änglar. De första vita har jag fått av min goe son och de tre små coola kommer från min söta chef Lisa. Min bebis hittade sin plats på bordet och utan blixt lyckades jag fånga honom.
När jag står i köket och förbereder mingelmaten droppar de in, en efter en, mina fantastiska väninnor! Jag skulle aldrig överleva utan dem! De som hade äran att förgylla min kväll idag blev Dollan, Petra (eller Perra som hon heter numera.. haha), Pernilla, Elli, tant Anna, Joanna, Jenny, Carro, Linda och Madde.
Jag bjöd på laxsnittar, räkkrusader, salami, ost, oliver, soltorkade tomater, choklad, kaka, kex, skinkrullar och lite smått och gott. Det var mumma!
Å så var det då äntligen dags för det vi alla har längtat efter ett helt år! Klappleken! Man kan få hjärtsvikt för midre.. haha. Lets go girls!
Tack tjejer för en underbar afton!!
Utekvällen på stan blev inte riktigt som jag förväntat mig. Herregud vad jag saknade min dansante vän!
Jag, Elli, Pernilla och Anna gick till Dubliners övervåning. Där brukar det alltid vara bra, men denna kväll var mupparnas undantag. Sicket folk.... Men eftersom dansen aldrig lämnar min kropp va man ändå bosatt nån timme på dansgolvet. Total nekande all form av närmanden och bara svängde loss. Åh, vad jag velat dansa med dig!!
Efter ett gick jag och Anna till Rosen och träffade Robert. Inte ens där kände vi att kvällen hade någon höjdpunkt. Vi var bara där en snabb sväng, vid kvart över två hämatde våra respektive oss. Min älskade sötaste Seppo - du betyder allt för mig! Jag är en lyckligt lottad tjej!
Robert passade på att åka med oss, smidigt när grannen är med på stan. Kramen!!
Nu är jag hungrig, frukost vore på sin plats. Barnen har mumsat chips hela morgonen och tittat på Karate Kid 3 :)
Take care out there!
Hela tiden!
//Mia
Dagen började tidigt. Jag kunde inte sova - jag hade ju blivit med kamera dagen innan som stått på laddning över natten. Strax innan sex satt jag med en kaffe och bruksanvisningen till min nya Sony DSLR-A450.
Kunde knappt vänta på att få börja använda den. att fotgrafera är nästan lika avslappnande och underbart som att dansa. Att se händelsernas ögonblick bakom linsen är en skön tillfredsställelse. Jag önskar jag kunde mer om fotografering, lika mycket som jag önskar att jag hade någon att rock n roll bugga med.
Busen blev expriment för rörliga bilder
Vid halv åtta rustade jag upp mig till tänderna med varma kläder. Minus 10 grader ute och jag hade gett mig fan på att fånga solen. Jag fullkomligt avskyr kyla, men vad gör man inte?
Min tanle var Stensjön, men när jag kommer dit inser jag att jag måste längre bort för att få solen över vattnet. Åker till Hästviken i Mölnlycke och där var det ta mig fan så jävla kallt och blåsigt så jag inte hade någon känsel i fingrarna efter ett par minuter bara. Handtagen till trappan på bryggan var bara stora istappar och vågornas brus vid strandkanten var iskullar. Rätt så fräckt, men jävligt kallt.
Ingen sol i sikte så jag gav upp Hästviken och begav mig mot Stensjön igen i hopp om några fågellyft. När jag kör ut från parkeringen ser jag en skylt som kan förbrylla en något. Detta med uttryck.... var för heter det "se upp" ?? Helt bokstavligt blir det ju ganska så befängt.
Jag kör gamla 40 vägen i krönet mellan Cochlear och stallet ser jag den - soluppgången! Ställer mig på bromsen och backar tillbaka en liten bit för att kunna parkera bilen på en liten avtagsficka. Inte en tanke på att det skulle kunna komma en bil och köra in i röva på mig... Gudskelov slapp jag det. Doften av bränt gummi ligger kvar i bilen när jag låser och springer över vägen. Galopperar ner för den snötäckta stigen som så många hästar gjort, minns snabbt tiden då man själv satt på hästryggen och hade vinden i håret.
Väl nere på lilla berget är jag så betagen av soluppgången så jag glömmer rätt inställning på kameran. Skit samma, det var så fint! Här blåste det inte lika mycket, var faktiskt inte ens kallt om mina stackars fingrar.
Det är på vägen tillbaka upp igen som mitt knä gnäller på mig. Var det verklgen så långt? haha
Avslutar i alla fall morgonen vid Stensjön. Några fågellyft fick jag inte. När jag klev ur bilen flyger svanarna över mig. Fort som fan fipplar jag loss linsskyddet, auto på och skjut av. Blev så där bra, men har man gett sig fan på att plåta fåglar så har man. :)
När jag kände att jag kunde givit min högra hand för en kopp varm choklad var det dags att åka hem.
Få upp värmen och ångan lite. Det var dags att ta tag i dagens städ inför kvällens partaj. Skickade gubbe och barn till Trollhättan, öste på 50 tals rockabilly och tog en sak i taget. Det flöt på fint, hann t.o.m klart kök, hall, toa och vardagsrum! Kontor och sovrum funkade som "ställer-det-där-så-länge" förvaring. :) Precis som Maia gjorde imrose när hon ville (!) självmant städa på sitt rum. Konstigt nog hamnade alla de stora grejerna i hallen... hrm..
Förutom tältet, det ställde hon i sin säng. Helt plötsligt hade hon ju fått en massa sapce att leka på.
Fast det är klart, man kan inte städa hela tiden. Måste ju kolla emellanåt så kameran är lika laddad som en själv inför kvällen.
Dekorations stenarna var en av överaskningarna till flickorna denna kväll. Det är godis, görgod choklad. :)
Provade makro foto på blommor och änglar. De första vita har jag fått av min goe son och de tre små coola kommer från min söta chef Lisa. Min bebis hittade sin plats på bordet och utan blixt lyckades jag fånga honom.
När jag står i köket och förbereder mingelmaten droppar de in, en efter en, mina fantastiska väninnor! Jag skulle aldrig överleva utan dem! De som hade äran att förgylla min kväll idag blev Dollan, Petra (eller Perra som hon heter numera.. haha), Pernilla, Elli, tant Anna, Joanna, Jenny, Carro, Linda och Madde.
Jag bjöd på laxsnittar, räkkrusader, salami, ost, oliver, soltorkade tomater, choklad, kaka, kex, skinkrullar och lite smått och gott. Det var mumma!
Å så var det då äntligen dags för det vi alla har längtat efter ett helt år! Klappleken! Man kan få hjärtsvikt för midre.. haha. Lets go girls!
Tack tjejer för en underbar afton!!
Utekvällen på stan blev inte riktigt som jag förväntat mig. Herregud vad jag saknade min dansante vän!
Jag, Elli, Pernilla och Anna gick till Dubliners övervåning. Där brukar det alltid vara bra, men denna kväll var mupparnas undantag. Sicket folk.... Men eftersom dansen aldrig lämnar min kropp va man ändå bosatt nån timme på dansgolvet. Total nekande all form av närmanden och bara svängde loss. Åh, vad jag velat dansa med dig!!
Efter ett gick jag och Anna till Rosen och träffade Robert. Inte ens där kände vi att kvällen hade någon höjdpunkt. Vi var bara där en snabb sväng, vid kvart över två hämatde våra respektive oss. Min älskade sötaste Seppo - du betyder allt för mig! Jag är en lyckligt lottad tjej!
Robert passade på att åka med oss, smidigt när grannen är med på stan. Kramen!!
Nu är jag hungrig, frukost vore på sin plats. Barnen har mumsat chips hela morgonen och tittat på Karate Kid 3 :)
Take care out there!
Hela tiden!
//Mia
Tack vare mina bilder
God morgon gott folk!
Ibland kan jag uppleva att det är tack vare mina bilcer som jag kommer ihåg saker och ting från förr. Det behöver inte sträcka sig så jättelångt tillbaka, ibland blir jag mörkrädd för mitt otroligt braiga minne. :(
Då är jag extra glad i mina bilder som hjälper mig att minnas.
Innan min gamla dator havererade inföskaffade jag mig en liten extern hårddisk för att bevara bilderna i. Det tar upp ganska mycket plats, för det blir en del bilder. :) Den gamla datorn står nu förhoppningsvis fortfarande nere hos Mats (där den funkade konstigt nog, men inte hos mig), jag har inte fått för mig att undersöka detta närmare eftersom jag har bilderna i tryggt förvar i den externa. Trodde jag..... Nu får jag inte igång den externa, den bara står och blinkar..... GAH!!!!!
Inte nog med det, nu börjar denna dator jag har också att krångla. Och de bilderna har jag inte säkerhetskopierat. Inte mer än de som ligger på FB. Oh no! Please, if there is a gog - don´t make this happen to me!
Sitter här med min stora kopp kaffe och njuter av den lilla ensamstund jag får på morgonen. Förkylningen känns lite bättre - tack Sinova! Min älskling kom hem redan igår kväll och familjeangelägenheter har fått oss att öppna ögonen lite grand. Gud vad jag har saknat dessa morgonkramar och ta-hand-om mig känslor! Nästan som nykär igen, det blev en pånytt tänkande. Seppo - jag älskar dig!!
Om vi ska backa bandet lite med hjälp av mina bilder så hamnar vi på marknaden som gick av stapeln den 6 november i Hällingsjö. Det var jättemysigt, men kallt. Petri och Karolina hade gjort ett hästjobb med att få allting att rulla på och alla var görnöjda. Ser fram emot en vår repris på detta! 
Den helgen var det Alla Helgon helgen också, så på kvällen tog jag och Maia en snabb sväng förbi den otroligt vackra kyrkogården bara för att låta synen svepa över alla ljusen. Gud så fint!
Vi var på kyrkogården och tände ljus för mormor och Sanna på torsdagen innan. Och för Michael Jackson naturligtvis, det är Maia noga med. :)
Jag har fler bilder som det ska bloggas om, men det får bli en annan dag. Nu har klockan slagit 07 och det är signalen till att väcka mina huliganer. :)
All kärlek till er och ta hand om varandra!
//Mia
Förkyld
NEJ!!! Vaknade imorse med tväront i halsen. Jag har inte tid med detta nu! Inte denna veckan! Ska proppa mig sketfull med Echinagard och halstabletter!
Min vän fick åka hem från sjukhuset efter en dryg vecka. Med blodförtunnande medicin och en magnetröntgen senare var det många tankar som hann virvla runt innanför hjärnbalken. Vad snabbt livet kan vända egentligen. Men de fann inga tumörer och det var ju för väl. En propp i hjärnan räcker mer än väl.
Jag var också hos läkaren igår. Gick på drop-in, tänkte att jag skulle vara stark nu och fixa detta. Varför vara löjlilgt rädd för nålar när jag klarar att gadda mig? Varför vara rädd för vita rockar och sterila miljöer?
Jag tog min kölapp, anmälde mig och satte mig att vänta. 20 minuter med ihärdigt stirrande på TV4 gick bra. Med sedan började det krypa i kroppen. Vågade inte lämna min plats heller ifall man skulle bli uppropad. Hjärtat slår hårdare, det kryper myror längs ryggraden och klumpen växer i magen. Jag ville kräkas. ANDAS! Titta inte på läkarna som fladdrar förbi i sina blåa rockar och flopprande tofflor. Läs inte medicin eller patient bladet som ligger på bordet.
Å så blev det min tur...efter 1 timme. Läkaren såg mitt obehag så vi gjorde undersökningen väldigt snabbt och smidigt. Tack gode gud att det finns sådana läkare! Tack Sahlgrenska!
Hon tog lite prover och tittade på den godartade vad-det-nu-hette och sa att än är det ingen fara. T.o.m BLODPROV fick hon ta utan att jag svimmade eller ens mådde dåligt. Herregud vad jag är bra!!
Fast när jag satte mig i bilen i Sahlgrenskas parkeringshus fick jag stanna upp och varva ner lite. Jag hade gått in så hårt i rollen att klara av denna pärs så när den var över blev mina ben gelé. :)
Men allt var ju bra och det är bara till å köra vidare :)
Igår kväll fick vi besök av Robert. Det var najs. Kan inte avslöja dock vad han gjorde här egentligen mer än att vara sådär trevlig som bara han kan.
Tänk att det finns en del som jag skulle vilja blogga om, men som jag har vett nog att inte göra. Visst får man lov att ha fri åsikt, men det ligger i ens vett och etikett att inte haspla ur sig allting. Man bör tänka efter före innan man skriver något.
Det var nära att det blev infekterat mellan en mycket god vän och mig när hon hade gjort en kommentar som sårade mig ganska bra. Inte alls hennes mening, men hon ringde aldrig och sa förlåt. Jag brukar inte vara dryg i sådana avseenden, men denna gång ville jag iaf ha en ursäkt. 2 veckor gick utan ett ord. Sedan träffades vi på ett kalas och det kändes jättekonstigt. Dagen efter vaknar jag upp och känner att vad fan, så här kan vi ju inte hålla på. Barnsligt och onödig hjärtesorg. Jag messar henne jag älskar dig och sedan är vi igång med vårt sms chatt :) Hon visste inte att det tagit så hårt och var orolig för mig eftersom jag var så tyst på kalaset.
Vi har inte träffats eller pratats vid än, men jag vet att hon för alltid finns i mitt hjärta.
"Knowing you´ll always be my friend means everything to me. Like yoy are, I´ll always be. Eventhough we´re not always near, I don´t have the slightest fear.
I know you´ll be there, ready to care.
Through up and downs, through bliss or when blue. Like you are for me - I am for you!"
//Mia
Min vän fick åka hem från sjukhuset efter en dryg vecka. Med blodförtunnande medicin och en magnetröntgen senare var det många tankar som hann virvla runt innanför hjärnbalken. Vad snabbt livet kan vända egentligen. Men de fann inga tumörer och det var ju för väl. En propp i hjärnan räcker mer än väl.
Jag var också hos läkaren igår. Gick på drop-in, tänkte att jag skulle vara stark nu och fixa detta. Varför vara löjlilgt rädd för nålar när jag klarar att gadda mig? Varför vara rädd för vita rockar och sterila miljöer?
Jag tog min kölapp, anmälde mig och satte mig att vänta. 20 minuter med ihärdigt stirrande på TV4 gick bra. Med sedan började det krypa i kroppen. Vågade inte lämna min plats heller ifall man skulle bli uppropad. Hjärtat slår hårdare, det kryper myror längs ryggraden och klumpen växer i magen. Jag ville kräkas. ANDAS! Titta inte på läkarna som fladdrar förbi i sina blåa rockar och flopprande tofflor. Läs inte medicin eller patient bladet som ligger på bordet.
Å så blev det min tur...efter 1 timme. Läkaren såg mitt obehag så vi gjorde undersökningen väldigt snabbt och smidigt. Tack gode gud att det finns sådana läkare! Tack Sahlgrenska!
Hon tog lite prover och tittade på den godartade vad-det-nu-hette och sa att än är det ingen fara. T.o.m BLODPROV fick hon ta utan att jag svimmade eller ens mådde dåligt. Herregud vad jag är bra!!
Fast när jag satte mig i bilen i Sahlgrenskas parkeringshus fick jag stanna upp och varva ner lite. Jag hade gått in så hårt i rollen att klara av denna pärs så när den var över blev mina ben gelé. :)
Men allt var ju bra och det är bara till å köra vidare :)
Igår kväll fick vi besök av Robert. Det var najs. Kan inte avslöja dock vad han gjorde här egentligen mer än att vara sådär trevlig som bara han kan.
Tänk att det finns en del som jag skulle vilja blogga om, men som jag har vett nog att inte göra. Visst får man lov att ha fri åsikt, men det ligger i ens vett och etikett att inte haspla ur sig allting. Man bör tänka efter före innan man skriver något.
Det var nära att det blev infekterat mellan en mycket god vän och mig när hon hade gjort en kommentar som sårade mig ganska bra. Inte alls hennes mening, men hon ringde aldrig och sa förlåt. Jag brukar inte vara dryg i sådana avseenden, men denna gång ville jag iaf ha en ursäkt. 2 veckor gick utan ett ord. Sedan träffades vi på ett kalas och det kändes jättekonstigt. Dagen efter vaknar jag upp och känner att vad fan, så här kan vi ju inte hålla på. Barnsligt och onödig hjärtesorg. Jag messar henne jag älskar dig och sedan är vi igång med vårt sms chatt :) Hon visste inte att det tagit så hårt och var orolig för mig eftersom jag var så tyst på kalaset.
Vi har inte träffats eller pratats vid än, men jag vet att hon för alltid finns i mitt hjärta.
"Knowing you´ll always be my friend means everything to me. Like yoy are, I´ll always be. Eventhough we´re not always near, I don´t have the slightest fear.
I know you´ll be there, ready to care.
Through up and downs, through bliss or when blue. Like you are for me - I am for you!"
//Mia
Tattoo beroende :)
Hej hopp!
Igår var jag och gjorde nummer 6 :) Det blev en g-klav på bröstet och det blev så jävla bra så jag blev alldeles mållös :) Henke fick en syn när han gjorde den, med en fortsättning med noter och lite rockabillyinslag upp över axeln. Ascoolt, vi ska kolla på det nästa gång. Vi fyllde även i stjärntecknen på armen så nu är de helt klara förhoppningsvis.
Det gjorde mer ont på underamen än på bröstet. G-klaven sitter ett par cm under nyckelbenet och ibland var det riktigt skönt. När vibrationerna från nålen kändes i benet var det som lite mini massage. Me like!
Däremot ogillade jag tydligen markeringstejepn jävligt skarpt. Jag är ju inplastad från det att jag lämnar Henke till det att jag hoppar in i duschen morgonen efter. Som idag då. Jag hade stora fula röda ilskna märken där tejpen haft fäste på huden.
Men vad fan - man kan inte ha det bra jämt.
Livet är ju bra märkligt. En vacker dag får man ett besked som kastar ner en i skorna och får en att vackla. Ett litet besked som påminner en om hur jävla otacksam man egentligen är när man har det så bra. Varför kan man aldrig lära sig att ta hand om livet? Ta vara på det man har, det är så skört.
All min styrka till dig Pernilla!!! Älskar dig!
Jag lever sedan en tid tillbaka efter mottot Crea Diem. Skapa Dagen.
Det har hjälpt mig ett otal gånger. Varför gå omkring och fundera, analysera och planera hästår framåt?
Det är så ljuvligt att kunna ta en dag i taget och bara andas. Visst, det går inte alltid, men det ger en tillfredsställelse att kunna skjuta in den tekniken emellanåt i vardagen.
Kan man inte skapa så får man fånga den dagen som skapas åt en. Carpe Diem.
Första dagen på jobbet idag utan Abbe. Vår högljudda, energiska, spralliga och sköna prao. Det var två fartfyllda veckor med det energiknippet i affären. Tack Abbe - önskar dig all lycka i din framtid. Hoppas du lärde dig något. :)
Det har varit omtumlande dagar och jag hade kunnat blogga massor om allting, men när finns tiden? Nu när man väl sitter här gör man det lite i stress, ungarna ska väckas om... 4 minuter..
Andas
Crea Diem!!
//Mia
Igår var jag och gjorde nummer 6 :) Det blev en g-klav på bröstet och det blev så jävla bra så jag blev alldeles mållös :) Henke fick en syn när han gjorde den, med en fortsättning med noter och lite rockabillyinslag upp över axeln. Ascoolt, vi ska kolla på det nästa gång. Vi fyllde även i stjärntecknen på armen så nu är de helt klara förhoppningsvis.
Det gjorde mer ont på underamen än på bröstet. G-klaven sitter ett par cm under nyckelbenet och ibland var det riktigt skönt. När vibrationerna från nålen kändes i benet var det som lite mini massage. Me like!
Däremot ogillade jag tydligen markeringstejepn jävligt skarpt. Jag är ju inplastad från det att jag lämnar Henke till det att jag hoppar in i duschen morgonen efter. Som idag då. Jag hade stora fula röda ilskna märken där tejpen haft fäste på huden.
Men vad fan - man kan inte ha det bra jämt.
Livet är ju bra märkligt. En vacker dag får man ett besked som kastar ner en i skorna och får en att vackla. Ett litet besked som påminner en om hur jävla otacksam man egentligen är när man har det så bra. Varför kan man aldrig lära sig att ta hand om livet? Ta vara på det man har, det är så skört.
All min styrka till dig Pernilla!!! Älskar dig!
Jag lever sedan en tid tillbaka efter mottot Crea Diem. Skapa Dagen.
Det har hjälpt mig ett otal gånger. Varför gå omkring och fundera, analysera och planera hästår framåt?
Det är så ljuvligt att kunna ta en dag i taget och bara andas. Visst, det går inte alltid, men det ger en tillfredsställelse att kunna skjuta in den tekniken emellanåt i vardagen.
Kan man inte skapa så får man fånga den dagen som skapas åt en. Carpe Diem.
Första dagen på jobbet idag utan Abbe. Vår högljudda, energiska, spralliga och sköna prao. Det var två fartfyllda veckor med det energiknippet i affären. Tack Abbe - önskar dig all lycka i din framtid. Hoppas du lärde dig något. :)
Det har varit omtumlande dagar och jag hade kunnat blogga massor om allting, men när finns tiden? Nu när man väl sitter här gör man det lite i stress, ungarna ska väckas om... 4 minuter..
Andas
Crea Diem!!
//Mia
Mår bra
Hej hopp
Det har varit fartfyllda dagar och trots det trista vädret mår jag great! Tänk vad vänskap och kärlek kan göra underverk med ens själ och hjärta!
Och barnen - dessa små underverk som man blir tokig på emellanåt, men gud så jag älskar mina små huliganer. :)
Vi har varit iväg på små helgutflykter, sn sväng var vi på Mölndals Museum. Jag blev så såld när jag var där med Lavefors och ville så gärna visa mina barn. Det var mysigt. Fick så härlig kontakt med Emil och det värmde så gött. Göran slöt upp på en fika.
Vi har även varit på Lek och Bus landet på Backaplan. Det var lite tungt... barnen sprang ju runt själva i 2 timmar. En annan fick träsmak i röva av stolen och var görtrött efter sena utekvällar..... men vad gör man inte?! :)
Jag har fått nya foto uppdrag och det är görkul! Fast jag skulle behöva en ny kaamera nu för den jag har börjar ge upp. Men skam den som ger sig.
En torsdag stod jag i Skatås och plåtade IFK´s träning. Svinkallt. Kameran bråkade som fan och jag var inte nöjd med mycket. Förutom de trevliga spelarna och ledarna som verkligen förgyllde tillfällena. Seb, Robin, Ragge och Adam är verkligen snälla att plåta. De gör sig bra hur som helst. :) När jag kollade igenom bilderna hemma var jag inte nöjd. Hur skulle jag kunna skicka ngt av detta till vår grafiker? Jag valde ut 16 st iaf, gjorde en lätt redigering av färg och skärpa och skickade dem. Det tog två timmar så ringer han och frågar om de kan skickas vidare till nästa grafiker också. :) Gud vad kul!! Dessa bilder kan ju inte publicera här nu då, jag väntar till de är använda till sitt syfte.
Igår morse var jag ner och plåtade Rådasjön. Gud så vackert och fridfullt. Jag vågade mig t.o.m ut på bryggan!
Hade det varit lite bättre väder så hade jag fått fullföljt uppdraget med att plåta MRK ute på sjön. Fast det vete fan om jag hade vågat. Sitta i en liten följbåt och koncentrera mig bakom kameran utan att översköljas av min rädsla för att trilla i....
Och så har jag äntligen fått gjort våra stjärntecken som jag ritade för länge sedan. Nu sitter de tryggt på min underarm - lejonet, jungrun och oxen. Jag stämde träff med Henke och vi lär ses igen! Jag sprudlar av idéer och vill ha mer! :)
Nu kom mina små kottar - det är frukost dags!
Take care out there!
/Mia
Det har varit fartfyllda dagar och trots det trista vädret mår jag great! Tänk vad vänskap och kärlek kan göra underverk med ens själ och hjärta!
Och barnen - dessa små underverk som man blir tokig på emellanåt, men gud så jag älskar mina små huliganer. :)
Vi har varit iväg på små helgutflykter, sn sväng var vi på Mölndals Museum. Jag blev så såld när jag var där med Lavefors och ville så gärna visa mina barn. Det var mysigt. Fick så härlig kontakt med Emil och det värmde så gött. Göran slöt upp på en fika.
Vi har även varit på Lek och Bus landet på Backaplan. Det var lite tungt... barnen sprang ju runt själva i 2 timmar. En annan fick träsmak i röva av stolen och var görtrött efter sena utekvällar..... men vad gör man inte?! :)
Jag har fått nya foto uppdrag och det är görkul! Fast jag skulle behöva en ny kaamera nu för den jag har börjar ge upp. Men skam den som ger sig.
En torsdag stod jag i Skatås och plåtade IFK´s träning. Svinkallt. Kameran bråkade som fan och jag var inte nöjd med mycket. Förutom de trevliga spelarna och ledarna som verkligen förgyllde tillfällena. Seb, Robin, Ragge och Adam är verkligen snälla att plåta. De gör sig bra hur som helst. :) När jag kollade igenom bilderna hemma var jag inte nöjd. Hur skulle jag kunna skicka ngt av detta till vår grafiker? Jag valde ut 16 st iaf, gjorde en lätt redigering av färg och skärpa och skickade dem. Det tog två timmar så ringer han och frågar om de kan skickas vidare till nästa grafiker också. :) Gud vad kul!! Dessa bilder kan ju inte publicera här nu då, jag väntar till de är använda till sitt syfte.
Igår morse var jag ner och plåtade Rådasjön. Gud så vackert och fridfullt. Jag vågade mig t.o.m ut på bryggan!
Hade det varit lite bättre väder så hade jag fått fullföljt uppdraget med att plåta MRK ute på sjön. Fast det vete fan om jag hade vågat. Sitta i en liten följbåt och koncentrera mig bakom kameran utan att översköljas av min rädsla för att trilla i....
Och så har jag äntligen fått gjort våra stjärntecken som jag ritade för länge sedan. Nu sitter de tryggt på min underarm - lejonet, jungrun och oxen. Jag stämde träff med Henke och vi lär ses igen! Jag sprudlar av idéer och vill ha mer! :)
Nu kom mina små kottar - det är frukost dags!
Take care out there!
/Mia
Dans är magi
Hej hopp gummi...stövel!
Igår var den omtalade Mölndalsfesten. Festen med stort F för alla inbitna Mölndalsbor och annat löst drägg. :)
Jag hade aldrig varit där, det var premiär. Ingen premiär som jag med stor glädje egentligen såg fram emot för vad har jag där att göra? Jag är ju egentligen Mölnlycke tjej, fast man hamnat i Mölndal nu. Kände knappt en människa.
Jag hade en plan B ifall det skulle bli alldeles tokigt, det var vänner i stan jag kunde ta mig till.
Men jag ville ge det en chans och så var ju där med min älskade Åsa!
Hela dagen innan festen höll på att rasa isär. Men det bloggade jag ju om sist... haha .. Vill bara tillägga att jag var på gymmer en snabbis innan fotojobbet, skulle ta en halvtimme på bandet. Överskottsenergi till tusen, hade ju inte fått träna på hela veckan. Väl inne i omklädningsrummet, halvklädd, inser jag att jag bara fått med mig en löparsko.... suck! Anledningen till att jag bara skulle få en halvtimme på gymmet fast jag hade haft så god tid på mig var att jag glömde laddaren till kameran inför fotojobbet så det var bara till att åka hem igen och leta fram den.
Mannen var inte på sitt bästa humör, så när jag kom hem och insett att jag glömt min jacka och linsskydd (verkligen min dag..) åkte jag tillbaka till jobbet och passade även på att ta en kaffe hos Falken för att andas lite annan luft en stund och samla vänskapskraft. That´s what friends are for!
När jag kom hem åkte gubben en sväng för att komma ut lite innan jag skulle iväg. Jag började fundera på vad fan jag skulle ha på mig... rådfrågade en vän i tosselanda å jag får till svar... kläder! Ödöh...
Men jag bytte nog inte kläder mer än 2 ggr innan jag gav upp och sa till Mia i spegeln att hon duger. Skit i alla andra och kör järnet! Yeay!
Hem till Åsa först och där möts man av ett härligt gäng. Aldrig träffat dem förut, men man smälte in gött och vi hade gör roligt. Det var segt att dra sig därifrån vid halv nio... men det gick. In med rullisen i bilen och Åsa hade ett stadigt grepp om (h)julen.. haha
Vi var ganska tidiga in och systrarna intog det stora dansgolvet. Jag kände mig ganska malplacerad, kunde inte riktigt slappna av. Hade det inte varit för min goa Åsa så vet jag inte vad jag hade gjort. Vi hade iaf lagt på pengar på bilen till 23.58, sedan skulle vi se hur jag mådde. Jag var bra danssugen, det ryckte i benen... men det ville sig inte riktigt. Kanske berodde det på att man var nykter och duktig chaufför :)
Folket började droppa in och jag träffade några som jag faktiskt kände :) Halv tolv hade jag lite beslutsångest.. skulle jag stanna eller åka vidare? Folket i plan B svarade inte på mina mess och nu hade jag t.o.m fått dansat lite.. Började bli varm i kläderna liksom.. haha. Förutom Åsa var det två personer som verkligen fick mig att besluta att stanna kvar. Johan och Göran - tack!! Kände mig som Askungen.. måste hinna innan midnat.. hihi
Efter att ha lagt på mer pengar på bilen var det som om dansdjävulen bemästrade min kropp. Jag och Göran ägde dansgolvet! hahaha... Vi dansade konstant ändå till de skulle stänga klockan två. Vart fan tog tiden vägen?
Finns det något mer avslappnande, roligt och kärleksfullt än dans?! Inte ett buggsteg tog vi - det var disco på hög nivå! I love it - skulle inte överleva länge utan dansen!!
Festen blev lyckad, efterfesten likaså. Var hemma vid 6.. eller nåt.. Sov lite till å från till 9.15
Upp å duscha inför dagens utflykt med Lavefors till 70 tals utställningen på Mölndals museum. Det var jättemysigt!!
Mer bilder finns på min FB sida :)
Ännu en härlig helg avverkad. Love you!
Nu är jag trött, så trött...
//Mia
Igår var den omtalade Mölndalsfesten. Festen med stort F för alla inbitna Mölndalsbor och annat löst drägg. :)
Jag hade aldrig varit där, det var premiär. Ingen premiär som jag med stor glädje egentligen såg fram emot för vad har jag där att göra? Jag är ju egentligen Mölnlycke tjej, fast man hamnat i Mölndal nu. Kände knappt en människa.
Jag hade en plan B ifall det skulle bli alldeles tokigt, det var vänner i stan jag kunde ta mig till.
Men jag ville ge det en chans och så var ju där med min älskade Åsa!
Hela dagen innan festen höll på att rasa isär. Men det bloggade jag ju om sist... haha .. Vill bara tillägga att jag var på gymmer en snabbis innan fotojobbet, skulle ta en halvtimme på bandet. Överskottsenergi till tusen, hade ju inte fått träna på hela veckan. Väl inne i omklädningsrummet, halvklädd, inser jag att jag bara fått med mig en löparsko.... suck! Anledningen till att jag bara skulle få en halvtimme på gymmet fast jag hade haft så god tid på mig var att jag glömde laddaren till kameran inför fotojobbet så det var bara till att åka hem igen och leta fram den.
Mannen var inte på sitt bästa humör, så när jag kom hem och insett att jag glömt min jacka och linsskydd (verkligen min dag..) åkte jag tillbaka till jobbet och passade även på att ta en kaffe hos Falken för att andas lite annan luft en stund och samla vänskapskraft. That´s what friends are for!
När jag kom hem åkte gubben en sväng för att komma ut lite innan jag skulle iväg. Jag började fundera på vad fan jag skulle ha på mig... rådfrågade en vän i tosselanda å jag får till svar... kläder! Ödöh...
Men jag bytte nog inte kläder mer än 2 ggr innan jag gav upp och sa till Mia i spegeln att hon duger. Skit i alla andra och kör järnet! Yeay!
Hem till Åsa först och där möts man av ett härligt gäng. Aldrig träffat dem förut, men man smälte in gött och vi hade gör roligt. Det var segt att dra sig därifrån vid halv nio... men det gick. In med rullisen i bilen och Åsa hade ett stadigt grepp om (h)julen.. haha
Vi var ganska tidiga in och systrarna intog det stora dansgolvet. Jag kände mig ganska malplacerad, kunde inte riktigt slappna av. Hade det inte varit för min goa Åsa så vet jag inte vad jag hade gjort. Vi hade iaf lagt på pengar på bilen till 23.58, sedan skulle vi se hur jag mådde. Jag var bra danssugen, det ryckte i benen... men det ville sig inte riktigt. Kanske berodde det på att man var nykter och duktig chaufför :)
Folket började droppa in och jag träffade några som jag faktiskt kände :) Halv tolv hade jag lite beslutsångest.. skulle jag stanna eller åka vidare? Folket i plan B svarade inte på mina mess och nu hade jag t.o.m fått dansat lite.. Började bli varm i kläderna liksom.. haha. Förutom Åsa var det två personer som verkligen fick mig att besluta att stanna kvar. Johan och Göran - tack!! Kände mig som Askungen.. måste hinna innan midnat.. hihi
Efter att ha lagt på mer pengar på bilen var det som om dansdjävulen bemästrade min kropp. Jag och Göran ägde dansgolvet! hahaha... Vi dansade konstant ändå till de skulle stänga klockan två. Vart fan tog tiden vägen?
Finns det något mer avslappnande, roligt och kärleksfullt än dans?! Inte ett buggsteg tog vi - det var disco på hög nivå! I love it - skulle inte överleva länge utan dansen!!
Festen blev lyckad, efterfesten likaså. Var hemma vid 6.. eller nåt.. Sov lite till å från till 9.15
Upp å duscha inför dagens utflykt med Lavefors till 70 tals utställningen på Mölndals museum. Det var jättemysigt!!
Mer bilder finns på min FB sida :)
Ännu en härlig helg avverkad. Love you!
Nu är jag trött, så trött...
//Mia
Sova?
Varför ska det vara så svårt? Varenda människa vet ju att man behöver sina x timmars sömn för att fungera. Varför ska min stackars kropp enveten vakna för jävla tidigt var och varannan ledig dag?
Imorse envisades mina melerade att slås upp kl 06.15. Busen var inte sen att hjälpa till att få mamma upp ur sängen..
Sedan var det kört, jag har ingen möjlighet att kunna somna om. Idag, av alla dagar, skulle jag ju faktiskt behöva sova. Har planer på att vara vaken in på söndag morgon. :)
Nåja, jag är inte förvånad. Så är det jämt när jag ska iväg på äventyr som jag inte gjort innan. Ikväll är det Mölndalsfesten och det blir premiär för mig. Ska till Åsa innan och mysa lite. Jag har inte hunnit känna efter hur det känns inför denna inbördes fest, jag är ju egentligen ingen Mölndals tjej... men vad gör man inte för sina vänner? Och hur ofta känner jag efter före? Egentligen? Det är la bara att tuta och köra! Skulle det vara för bedrövligt har jag en plan B... haha
Åsa - det ska bli asnajs att få kramas lite!! <3
Min lediga lördag idag, men sötLisa blinkade lite med ena ögat igår.... Vi ska lansera retrotröjan idag och jag ska in och fotografera ögonblicket. Det ska bli jättekul!!
Innan det ska jag nog tillbringa en timme eller två på gymmet, behöver få ut lite överskottsenergi. Herregud - jag går frivilligt till gymmet.... Varför kunde jag inte haft den käsnlan tidigare? Typ innan man blev gravid så man slapp hängbuk och taxöron som man får bråka med nu i efterhand?? Jaja, det är lätt att vara efterklok..
Imorgon ska jag med Lavefors till Mölndals Museum. Vi ska ha en heldag med 70 tals mys eftersom de inte kunde komma på min 70 tals fest när jag fyllde år. Det ska bli görtrevligt!
Jaha... nu är hon snart halv åtta... undrar om jag kan börja städa lite smått utan att få arga ögat av någon familjemedlem... haha
Ha en underbar helg folks!
//Mia
Imorse envisades mina melerade att slås upp kl 06.15. Busen var inte sen att hjälpa till att få mamma upp ur sängen..
Sedan var det kört, jag har ingen möjlighet att kunna somna om. Idag, av alla dagar, skulle jag ju faktiskt behöva sova. Har planer på att vara vaken in på söndag morgon. :)
Nåja, jag är inte förvånad. Så är det jämt när jag ska iväg på äventyr som jag inte gjort innan. Ikväll är det Mölndalsfesten och det blir premiär för mig. Ska till Åsa innan och mysa lite. Jag har inte hunnit känna efter hur det känns inför denna inbördes fest, jag är ju egentligen ingen Mölndals tjej... men vad gör man inte för sina vänner? Och hur ofta känner jag efter före? Egentligen? Det är la bara att tuta och köra! Skulle det vara för bedrövligt har jag en plan B... haha
Åsa - det ska bli asnajs att få kramas lite!! <3
Min lediga lördag idag, men sötLisa blinkade lite med ena ögat igår.... Vi ska lansera retrotröjan idag och jag ska in och fotografera ögonblicket. Det ska bli jättekul!!
Innan det ska jag nog tillbringa en timme eller två på gymmet, behöver få ut lite överskottsenergi. Herregud - jag går frivilligt till gymmet.... Varför kunde jag inte haft den käsnlan tidigare? Typ innan man blev gravid så man slapp hängbuk och taxöron som man får bråka med nu i efterhand?? Jaja, det är lätt att vara efterklok..
Imorgon ska jag med Lavefors till Mölndals Museum. Vi ska ha en heldag med 70 tals mys eftersom de inte kunde komma på min 70 tals fest när jag fyllde år. Det ska bli görtrevligt!
Jaha... nu är hon snart halv åtta... undrar om jag kan börja städa lite smått utan att få arga ögat av någon familjemedlem... haha
Ha en underbar helg folks!
//Mia
Så trött
Hej hopp
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Varning för Mia!
Efter incidenten med snorungarna, polisen och stölden har jag tydligen blivit ett samtalsämnen på diverse ställen.. Min högste chef tyckte att vi inte behövde övervakningskameror, det räcker med skyltar "Varning för MIA" Tack för den.. haha
Det har blivit lite uppförstorat och när jag var på Kamratgården igår för att hämta och lämna grejer fick jag förklara för säkerhetschef och övriga kollegor på sälj vad som egentligen hände. Enligt dem säger ryktet att jag låste dörren om ungarna... Men herregud.. haha
Ja, passa er för mig - jag kan vara rentav livsfarlig!
Äntligen har jag fått slänga ett par ord med min vän från norr. Med två firmor och hyrpersonal som inte gör det de ska så har han lite mycket att stå i. Och därpå ska han ta licens för att kunna tävla med sin hummerbil :) Minns inte om det var denna veckan eller nästa han skulle till Götene. Känns lite frustrerande att veta att han är så nära, men att vi inte hinner ses.
Däremot kanske jag ska träffa en annan vän från huvudstaden nästa vecka. Han är nere på blixtvisit med jobbet och man får ju ta alla chanser man får liksom. :)
Helgen är fullspäckad med äventyr och händelser. Imorgon är det Kamratgårsdagen, då har jag och Mesken hand om souvenirförsäljningen i tältet. Seppo tar med barnen dit, Maia ser fram emot att träffa Leo och Emil ska måla flaggor med YF. På kvällen ska barnen till mamma, jag och Seppo ska på party. Tillsammans! Helt otroligt att det gick att lösa! Jessica och Mikael har birthday party och det ska bli så najs!
På söndag har kusin Fanny kalas. Får passa på att gratulera kusin Emma också, vi kunde ju inte komma på hennes kalas. Kruxet är att Emil har träning, men vi får dela på oss och lösa snålskjuts. :)
Nu är det dags att väcka ungarna igen. Klockan 7 börjar dagens rutiner. Usch vad tråkigt att det är så mörkt ute, längtar till sommaren!
Take care!
//Mia
http://www.youtube.com/watch?v=Hre1l_s--Ds&feature=related
Det har blivit lite uppförstorat och när jag var på Kamratgården igår för att hämta och lämna grejer fick jag förklara för säkerhetschef och övriga kollegor på sälj vad som egentligen hände. Enligt dem säger ryktet att jag låste dörren om ungarna... Men herregud.. haha
Ja, passa er för mig - jag kan vara rentav livsfarlig!
Äntligen har jag fått slänga ett par ord med min vän från norr. Med två firmor och hyrpersonal som inte gör det de ska så har han lite mycket att stå i. Och därpå ska han ta licens för att kunna tävla med sin hummerbil :) Minns inte om det var denna veckan eller nästa han skulle till Götene. Känns lite frustrerande att veta att han är så nära, men att vi inte hinner ses.
Däremot kanske jag ska träffa en annan vän från huvudstaden nästa vecka. Han är nere på blixtvisit med jobbet och man får ju ta alla chanser man får liksom. :)
Helgen är fullspäckad med äventyr och händelser. Imorgon är det Kamratgårsdagen, då har jag och Mesken hand om souvenirförsäljningen i tältet. Seppo tar med barnen dit, Maia ser fram emot att träffa Leo och Emil ska måla flaggor med YF. På kvällen ska barnen till mamma, jag och Seppo ska på party. Tillsammans! Helt otroligt att det gick att lösa! Jessica och Mikael har birthday party och det ska bli så najs!
På söndag har kusin Fanny kalas. Får passa på att gratulera kusin Emma också, vi kunde ju inte komma på hennes kalas. Kruxet är att Emil har träning, men vi får dela på oss och lösa snålskjuts. :)
Nu är det dags att väcka ungarna igen. Klockan 7 börjar dagens rutiner. Usch vad tråkigt att det är så mörkt ute, längtar till sommaren!
Take care!
//Mia
http://www.youtube.com/watch?v=Hre1l_s--Ds&feature=related
Ni gav mig styrka!
Utan att ni, eller inte ens jag ibland, vet om det så ger ni mig all den kraft och styrka för att orka fortsätta.
Tack för att ni finns och orkar bry er om lilla mig. Love u!
Nu när jag hittat krafter igen kan jag berätta om min disaster till vecka förra veckan. Då verkligen allt hände på en gång. Då det var så mycket lager på lager så jag satte mig tungt och uppgivet på sängkanten när tvättställningen rasade. Kändes som min tillvaro rasade i den stunden också.
Let me tell you about my week;
Måndag
En trevlig och glad dag efter en minst lika trevlig och glad helg. I eftertanken kanske det var för bra för att vara sant, man kanske inte får lov att må så bra utan att bli bryskt påmind om en tuff och hård vardag? I andra eftertanken är det en tuff och hård vardag man behöver ibland för att uppskatta de lätta och ljusa stunderna mer.
Jag jobbade ihop med söta goa Jessica och vi har alltid kul på jobbet. På eftermiddagen kommer det in ett gäng ganska så stökiga ungdomar som vill via en kaxig attityd. Spela good guy - bad guy. De tar ett par flaggor och ska ut och veva med dem framför Intersport och lyssnar inte ett skit på vad man säger. Flaggorna tar Jess ifrån dem och de går iväg.
Seppo jobbar eftermiddag hela veckan vilket innebär sen middag och ett försök till läxläsning med en trött och uppgiven son. Vilket också innebär ett pussel om vem som ska hämta ungarna när var och hur.
Räkningarna är betalda, denna månaden suger mer än andra. Aldrig har vi haft det så skralt. :(
Tisdag
Minns inte så mycket av den dagen, mer än att småglinen kommer tillbaka tjugo i fyra. De är 6 st och är lika högljudda som sist. Denna gång går vi efter dem och kollar vad de gör, men de distraherar oss och man kan inte se vad 6 pöjkar gör samtidigt. När de går piper larmbågarna. Den lille killen springer med en gång och två till springer när jag kommer ut och skriker åt dem att stanna innan jag ringer snuten.
Jag har två kunder i kassan som Jess tar medans jag ringer och får tillbaka de 3 som hade etikett nog att inte springa. "Vi har inte tagit något" Jag pekar med hela näven åt dem - Ni ställer er där, står still och håller tyst.
Jösses, vart fick jag den kraften ifrån? Jag brukar ha gansak svårt för det annars, vill alltid tro gott om alla.
Medans vi väntar på polisen ber jag dem ringer tillbaka sina polare. "V känner inte dem" Fan vad jag blir trött på allt skitsnack! De fortsätter på good guy - bad guy stilen.
Polisen kommer och tar uppgifter, 10 minuter senare säger jag hej då till Jessica och ska stressa hem för att hämta barnen på fritids och dagmamma. På väg till parkeringen ringer jag R föra tt varva ner och spy lite galla över de skitungarna som förstört min dag. Jag är så jävla uppe i varv så jag missar bilen, jag har typ den näst största bilen på hela parkeringen... Vad ger du mig för den då? haha
Lisa ordnar så att en kille från sjukvården kommer ner för att prata med Jess om det som hände så hon får pratat ut. Jag får träffa honom på söndagen.
Hemma står jag och sjunger lite lätt till musiken som spelas i köket när jag lagar maten. Aldrig ska jag sluta älska dig kommer igång och den är ju så fin! Eftersom jag sjunger så himlans bra så kan jag ju med å ta i lite när jag sjunger. Ensam hemma, barnen på fotbollsplan. När jag golt färdigt ser jag att ytterdörren står öppen... ASG!! Herregud så pinsamt! Det visdae sig att kattkräket lärt sig öppna den dörren också, så nu måste vi låsa in oss.
Onsdag
X mår lite dåligt och söker tröst i flaskan. Igen. Vilket slutar med att jag och Y får ge oss ut och leta efter X på sena kvällen medans Z är så gullig och kollar till barnen en stund. Vi hittar inte X, Y får vara hos mig en stund. Vi pratar länge och mycket om hur denna situation kan lösas. Nu är det fanimig dags att ngt händer. Y är ju den som mår sämst, som anhörig till en alkoholist har man det fan inte lätt alltså. De betyder så otroligt mycket för mig, för oss, så nu orkar jag inte se på längre.
När Maia somnat plockar vi stickorna hon lyckats få på lillfingret efter skogsbesöket med dagmamman idag.
Torsdag
Ledig från jobbet - 1000 måsten hemma. Ibland är det semester att gå till jobbet, fly undan stöket är rätt gött ibland. Idag skulle det städas extra noga för på lördag ska vi ju ha kalas. Men städet fick vänta.
Min söta tant Anna kommer till mig på fm. Fikar och kollar till Maia medan jag är hos X och Y för att klara upp gårdagen. Jag hade googlat om alkoholism, stöd och hjälp för individ och anhörig. Skrivit ut och gett mig fan på att informationen ska fram. I ca 1 timme pratar vi, diskuterar vi och jag säger rätt upp å ner vad jag tycker och tänker. X är lite oförberedd på att jag vet och att jag bryr mig så starkt. Efteråt kändes det bra och jag hoppas verkligen att det blir ett längre uppehåll. För det kommer aldrig att ta slut, det vet vi. Min förändring kommer att bli mitt kontor - det ska göras om till gästrum/mysrum. Någom som har en bäddsoffa till övers?
på kvällen vägrar Emil gå till träningen. Något har hänt och han vill inte säga vad. Jag pratar med tränaren Fredrik och han vill att Emil stannar hemma. Tydligen har något hänt på matchen sist. Jag känner att något är på gång med Emil och hans känsliga nerver, blir varse om lite mer efter ett samtal med hans fröken på kvällen. Suck, hur ska mina orka med allting? Jag ställer gärna upp för allt å alla, men när det gäller mig själv och mina barn blir jag alldeles villrådig och maktlös.
Fredag
Känner att jag behöver en dag med min son, försöka hitta vad som bekymrar honom. Han mår inte bra så jag tar vård av barn och ägnar mig åt honom. Funkar fint på förmiddagen. Vi pratar, leker och städar.
Till klockan närmar sig två och han inte får gå till fritids när jag ska hämta Maia. Det blir hus i helsike, dörrar smälls igen och tårar sprutar.
När jag kommer hem är det lugnt, men dörren står öppen och vi hittar inte katten... Han klarar ju definitivt inte av att öppna dörren där nere, men någon "vänlig själ" kanske släppte ut honom? Emil, farfar och Vailet går ut och letar. Jag letar här hemma, skakar med maten och öppnar balkongdörren. Då brukar han komma som ett skott, men icke. Efter 20 minuter sätter jag mig vid datorn och jag gör en "har du sett vår BUSEN" lapp. Skriver ut 2 stycken, lägger dem på spisen så länge och vänder mig om mot kaffebryggaren för att stärka min själ med en kopp. Då står kattfan på golvet mitt framför mig!! Att jag inte sket ner mig! Herrejävlar vad rädd jag blev! Busen - VAR I H-E HAR DU VARIT??" Han tittar på som om jag inte vore klok nånstans. Han har hittat ett gömme där ingen hittar honom - där han kan sova i fred så djupt att inga ljud stör honom ens.
Hela veckan har jag kämpat med mig själv att fortsätta tappert som en god mor, hustru, vän, kollega och kvinna. Kanske var det därför som Seppo aldrig såg hur dåligt jag mådde och inte förstod varför jag ville åka själv till morsan en stund på fredagen? Jag orkade bara inte mer helt enkelt. Jag lämnade resten av städet inför kalaset till man och barn och rymde hem till morsan. Det var skönt.
Det var skönt att prata om helt andra vardagliga ting, men det oundvikliga skulle fram. Hon slår sig ner i sin fåtölj och säger "jaha, vad har han gjort nu då?" Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska lägga fram det. Det har varit så mycket, men kanske ingenting ändå? Vad är jag för mamma som inte kan hantera problemet? Eller är det det jag gör när jag tankar kraft hos min mamma? "Är han tyken och uppkäftig?" JA! "Är han nonchalant och obeveklig?" JA! Vad fan - har jag redan pratat med henne? Och glömt det?? "Det vet jag en till som var när hon gick i trean!" TACK mamma, det var precis det jag ville höra... hon kan väl ändå inte mena mig?? Jag minns att vi sköt små bitar av sudd i fröken Kerstins te när hon hade ryggen mot oss och skrev på svarta tavlan... Jag var asgrym på att pricka! :) Minns också att jag vid ett tillfälle när jag var ensam hemma satt med min stereo i fönstret på andra våning och brasade på med Carola "hey mickey" haha
Hrm.. nåväl... inte mycket till hjälp man fick, men det var ändock skönt att andas lite annan luft.
Lördag
Seppo hade fått hoppa in och jobba extra denna dag då vi hade öppet hus för Emil. Våra gäster fick sköta sig mer eller mindre själva, Maia underhöll dem väl en stund kan jag tänka mig. :) Jag stod vid spisen hela dagen... kladdkakor, lunch, middag.. Men jag har så förstående fina vänner och fick go hjälp. Tack Dollan för alla goa bullar!
På kvällen hade jag 6party i Kallebäck. Naturligtvis fanns det ingen parkering när jag kom så vi gjorde en liten fuling. Det fanns nya hyrplatser och värdinnan visste att några var lediga, men inte vilka...
Partyt var trevligt och folket var bra, men när jag kommer ut till bilen står det naturligtvis en bil bakom och en lapp i mitt fönster. "Du står på min plats, ring....." Klockan var 23.12. Hade tur att det var en trevlig kille som svarade och det var inga problem att komma ut ändå. Puh!
De två parkeringarna på min högra sida var lediga....
Söndag
IFK spelar = jobb shop. Det är himlans trevligt. Jag och Lisa fick vår kaffe på levande innan halvlek, sedan hälsade jag på mannen och vännerna på L2. Andra halvlek stod jag med Emsan på H, det var najs. Såg inte till ögongodis, men visste att han var där.
Blåvitt spelade som ett gäng krattor, så dålig fotboll har de inte presterat sedan första matchen 04. :(
Efter matchen fick jag kramats med Anna C på Professorn. Alltid lika trevligt. Love u girl!
Visade sig att Jonas flyttat till vår gård så han hajkade med mig hem. Kul!!
Nåväl, det var en vecka full av kaos och jag trodde att ingenting kunde bli sämre. Men problemen hopar sig för sonen på skolan och snart går jag till rektorn! Det är inte acceptabelt att de har så stökig klass, ingen av barnen kan få arbetsro eller respekt för fröken.
Nu har två dagar gått på denna nya vecka och redan känner jag mig starkare. Det finns så smycket att ge, så mycket att ta och det man inte får måste man lära sig att leva utan. Ett tag iaf.
Jag har mycket att ge, mycket mer.. Jag tankar er kärlekså länge ni orkar ge mig den.
Tack för alla lovord om min blogg, det värmer att höra. Pöss på er.
Och du - du hör väl av dig snart?!
//Mia
Tack för att ni finns och orkar bry er om lilla mig. Love u!
Nu när jag hittat krafter igen kan jag berätta om min disaster till vecka förra veckan. Då verkligen allt hände på en gång. Då det var så mycket lager på lager så jag satte mig tungt och uppgivet på sängkanten när tvättställningen rasade. Kändes som min tillvaro rasade i den stunden också.
Let me tell you about my week;
Måndag
En trevlig och glad dag efter en minst lika trevlig och glad helg. I eftertanken kanske det var för bra för att vara sant, man kanske inte får lov att må så bra utan att bli bryskt påmind om en tuff och hård vardag? I andra eftertanken är det en tuff och hård vardag man behöver ibland för att uppskatta de lätta och ljusa stunderna mer.
Jag jobbade ihop med söta goa Jessica och vi har alltid kul på jobbet. På eftermiddagen kommer det in ett gäng ganska så stökiga ungdomar som vill via en kaxig attityd. Spela good guy - bad guy. De tar ett par flaggor och ska ut och veva med dem framför Intersport och lyssnar inte ett skit på vad man säger. Flaggorna tar Jess ifrån dem och de går iväg.
Seppo jobbar eftermiddag hela veckan vilket innebär sen middag och ett försök till läxläsning med en trött och uppgiven son. Vilket också innebär ett pussel om vem som ska hämta ungarna när var och hur.
Räkningarna är betalda, denna månaden suger mer än andra. Aldrig har vi haft det så skralt. :(
Tisdag
Minns inte så mycket av den dagen, mer än att småglinen kommer tillbaka tjugo i fyra. De är 6 st och är lika högljudda som sist. Denna gång går vi efter dem och kollar vad de gör, men de distraherar oss och man kan inte se vad 6 pöjkar gör samtidigt. När de går piper larmbågarna. Den lille killen springer med en gång och två till springer när jag kommer ut och skriker åt dem att stanna innan jag ringer snuten.
Jag har två kunder i kassan som Jess tar medans jag ringer och får tillbaka de 3 som hade etikett nog att inte springa. "Vi har inte tagit något" Jag pekar med hela näven åt dem - Ni ställer er där, står still och håller tyst.
Jösses, vart fick jag den kraften ifrån? Jag brukar ha gansak svårt för det annars, vill alltid tro gott om alla.
Medans vi väntar på polisen ber jag dem ringer tillbaka sina polare. "V känner inte dem" Fan vad jag blir trött på allt skitsnack! De fortsätter på good guy - bad guy stilen.
Polisen kommer och tar uppgifter, 10 minuter senare säger jag hej då till Jessica och ska stressa hem för att hämta barnen på fritids och dagmamma. På väg till parkeringen ringer jag R föra tt varva ner och spy lite galla över de skitungarna som förstört min dag. Jag är så jävla uppe i varv så jag missar bilen, jag har typ den näst största bilen på hela parkeringen... Vad ger du mig för den då? haha
Lisa ordnar så att en kille från sjukvården kommer ner för att prata med Jess om det som hände så hon får pratat ut. Jag får träffa honom på söndagen.
Hemma står jag och sjunger lite lätt till musiken som spelas i köket när jag lagar maten. Aldrig ska jag sluta älska dig kommer igång och den är ju så fin! Eftersom jag sjunger så himlans bra så kan jag ju med å ta i lite när jag sjunger. Ensam hemma, barnen på fotbollsplan. När jag golt färdigt ser jag att ytterdörren står öppen... ASG!! Herregud så pinsamt! Det visdae sig att kattkräket lärt sig öppna den dörren också, så nu måste vi låsa in oss.
Onsdag
X mår lite dåligt och söker tröst i flaskan. Igen. Vilket slutar med att jag och Y får ge oss ut och leta efter X på sena kvällen medans Z är så gullig och kollar till barnen en stund. Vi hittar inte X, Y får vara hos mig en stund. Vi pratar länge och mycket om hur denna situation kan lösas. Nu är det fanimig dags att ngt händer. Y är ju den som mår sämst, som anhörig till en alkoholist har man det fan inte lätt alltså. De betyder så otroligt mycket för mig, för oss, så nu orkar jag inte se på längre.
När Maia somnat plockar vi stickorna hon lyckats få på lillfingret efter skogsbesöket med dagmamman idag.
Torsdag
Ledig från jobbet - 1000 måsten hemma. Ibland är det semester att gå till jobbet, fly undan stöket är rätt gött ibland. Idag skulle det städas extra noga för på lördag ska vi ju ha kalas. Men städet fick vänta.
Min söta tant Anna kommer till mig på fm. Fikar och kollar till Maia medan jag är hos X och Y för att klara upp gårdagen. Jag hade googlat om alkoholism, stöd och hjälp för individ och anhörig. Skrivit ut och gett mig fan på att informationen ska fram. I ca 1 timme pratar vi, diskuterar vi och jag säger rätt upp å ner vad jag tycker och tänker. X är lite oförberedd på att jag vet och att jag bryr mig så starkt. Efteråt kändes det bra och jag hoppas verkligen att det blir ett längre uppehåll. För det kommer aldrig att ta slut, det vet vi. Min förändring kommer att bli mitt kontor - det ska göras om till gästrum/mysrum. Någom som har en bäddsoffa till övers?
på kvällen vägrar Emil gå till träningen. Något har hänt och han vill inte säga vad. Jag pratar med tränaren Fredrik och han vill att Emil stannar hemma. Tydligen har något hänt på matchen sist. Jag känner att något är på gång med Emil och hans känsliga nerver, blir varse om lite mer efter ett samtal med hans fröken på kvällen. Suck, hur ska mina orka med allting? Jag ställer gärna upp för allt å alla, men när det gäller mig själv och mina barn blir jag alldeles villrådig och maktlös.
Fredag
Känner att jag behöver en dag med min son, försöka hitta vad som bekymrar honom. Han mår inte bra så jag tar vård av barn och ägnar mig åt honom. Funkar fint på förmiddagen. Vi pratar, leker och städar.
Till klockan närmar sig två och han inte får gå till fritids när jag ska hämta Maia. Det blir hus i helsike, dörrar smälls igen och tårar sprutar.
När jag kommer hem är det lugnt, men dörren står öppen och vi hittar inte katten... Han klarar ju definitivt inte av att öppna dörren där nere, men någon "vänlig själ" kanske släppte ut honom? Emil, farfar och Vailet går ut och letar. Jag letar här hemma, skakar med maten och öppnar balkongdörren. Då brukar han komma som ett skott, men icke. Efter 20 minuter sätter jag mig vid datorn och jag gör en "har du sett vår BUSEN" lapp. Skriver ut 2 stycken, lägger dem på spisen så länge och vänder mig om mot kaffebryggaren för att stärka min själ med en kopp. Då står kattfan på golvet mitt framför mig!! Att jag inte sket ner mig! Herrejävlar vad rädd jag blev! Busen - VAR I H-E HAR DU VARIT??" Han tittar på som om jag inte vore klok nånstans. Han har hittat ett gömme där ingen hittar honom - där han kan sova i fred så djupt att inga ljud stör honom ens.
Hela veckan har jag kämpat med mig själv att fortsätta tappert som en god mor, hustru, vän, kollega och kvinna. Kanske var det därför som Seppo aldrig såg hur dåligt jag mådde och inte förstod varför jag ville åka själv till morsan en stund på fredagen? Jag orkade bara inte mer helt enkelt. Jag lämnade resten av städet inför kalaset till man och barn och rymde hem till morsan. Det var skönt.
Det var skönt att prata om helt andra vardagliga ting, men det oundvikliga skulle fram. Hon slår sig ner i sin fåtölj och säger "jaha, vad har han gjort nu då?" Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska lägga fram det. Det har varit så mycket, men kanske ingenting ändå? Vad är jag för mamma som inte kan hantera problemet? Eller är det det jag gör när jag tankar kraft hos min mamma? "Är han tyken och uppkäftig?" JA! "Är han nonchalant och obeveklig?" JA! Vad fan - har jag redan pratat med henne? Och glömt det?? "Det vet jag en till som var när hon gick i trean!" TACK mamma, det var precis det jag ville höra... hon kan väl ändå inte mena mig?? Jag minns att vi sköt små bitar av sudd i fröken Kerstins te när hon hade ryggen mot oss och skrev på svarta tavlan... Jag var asgrym på att pricka! :) Minns också att jag vid ett tillfälle när jag var ensam hemma satt med min stereo i fönstret på andra våning och brasade på med Carola "hey mickey" haha
Hrm.. nåväl... inte mycket till hjälp man fick, men det var ändock skönt att andas lite annan luft.
Lördag
Seppo hade fått hoppa in och jobba extra denna dag då vi hade öppet hus för Emil. Våra gäster fick sköta sig mer eller mindre själva, Maia underhöll dem väl en stund kan jag tänka mig. :) Jag stod vid spisen hela dagen... kladdkakor, lunch, middag.. Men jag har så förstående fina vänner och fick go hjälp. Tack Dollan för alla goa bullar!
På kvällen hade jag 6party i Kallebäck. Naturligtvis fanns det ingen parkering när jag kom så vi gjorde en liten fuling. Det fanns nya hyrplatser och värdinnan visste att några var lediga, men inte vilka...
Partyt var trevligt och folket var bra, men när jag kommer ut till bilen står det naturligtvis en bil bakom och en lapp i mitt fönster. "Du står på min plats, ring....." Klockan var 23.12. Hade tur att det var en trevlig kille som svarade och det var inga problem att komma ut ändå. Puh!
De två parkeringarna på min högra sida var lediga....
Söndag
IFK spelar = jobb shop. Det är himlans trevligt. Jag och Lisa fick vår kaffe på levande innan halvlek, sedan hälsade jag på mannen och vännerna på L2. Andra halvlek stod jag med Emsan på H, det var najs. Såg inte till ögongodis, men visste att han var där.
Blåvitt spelade som ett gäng krattor, så dålig fotboll har de inte presterat sedan första matchen 04. :(
Efter matchen fick jag kramats med Anna C på Professorn. Alltid lika trevligt. Love u girl!
Visade sig att Jonas flyttat till vår gård så han hajkade med mig hem. Kul!!
Nåväl, det var en vecka full av kaos och jag trodde att ingenting kunde bli sämre. Men problemen hopar sig för sonen på skolan och snart går jag till rektorn! Det är inte acceptabelt att de har så stökig klass, ingen av barnen kan få arbetsro eller respekt för fröken.
Nu har två dagar gått på denna nya vecka och redan känner jag mig starkare. Det finns så smycket att ge, så mycket att ta och det man inte får måste man lära sig att leva utan. Ett tag iaf.
Jag har mycket att ge, mycket mer.. Jag tankar er kärlekså länge ni orkar ge mig den.
Tack för alla lovord om min blogg, det värmer att höra. Pöss på er.
Och du - du hör väl av dig snart?!
//Mia
Föräldraroll
Det är likadant hos alla familjer med små barn och barn i tonåren... Ibland känns det som att man ger upp liksom.. För att i nästa stund bli berörd ändå ner i hjärteroten av något de säger eller gör.
Mammor har oftast svårt för detta med känslor och att räcka till. ibland kan jag få dåligt samvete för att man inte hinner med mellan städ, matlagning, tvätt, disk, mail, jobb, jobb och jobb..... Häromdagen ryckte jag mig i kragen och satte mig på golvet med ungarna och spelade memory. Hur trevligt som helst. Och för en gångs skull vann jag, Maia brukar slå oss rätt rejält i det annars. :)
Mammor har oftast också mest känslor och mest måsten. Medans pappor blir den däringa roliga lekfarbrorn som rycker åt axlarna åt dammråttorna och lyfter barnen upp å ner under kiknande skratt.
Varför är det alltid så? Är vi kvinnor så sentimentalt naiva att vi tror att jorden slutar snurra om vi inte håller ordning och reda? Och samtidigt tror att tiden räcker åt till kärleksfulla stunder med familjen också? Att det snart, snart faktiskt finns minst 25 timmar på et dygn? Varför är det alltid, eller iaf oftast, vi kvinnor som får ta det största lasset med uppfostran? OCH hushåll? Stå och peka med hela näven när det är dags att nattas?
För att mannen som jobbat hela dagen är trött när han kommer hem och måste varva ner på soffan? Men hallå?
Vilken tur att vi inte har det så... :) Fast ibland måste man räkna till 10 och fokusera på att andas.
Till min familj och mina vänner vill jag tillägna denna otroligt vackra låt;
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0
Jag kommer alltid att finnas här för er oavsett hur mycket jobb jag än har, hur trött jag än är eller hur hur förvirrad och sentimental jag någonsin kommer att bli
Sedan kan vissa andra säga precis vad dom vill för vem orka bry sig? Egentligen??
Kramen
Mia
Mammor har oftast svårt för detta med känslor och att räcka till. ibland kan jag få dåligt samvete för att man inte hinner med mellan städ, matlagning, tvätt, disk, mail, jobb, jobb och jobb..... Häromdagen ryckte jag mig i kragen och satte mig på golvet med ungarna och spelade memory. Hur trevligt som helst. Och för en gångs skull vann jag, Maia brukar slå oss rätt rejält i det annars. :)
Mammor har oftast också mest känslor och mest måsten. Medans pappor blir den däringa roliga lekfarbrorn som rycker åt axlarna åt dammråttorna och lyfter barnen upp å ner under kiknande skratt.
Varför är det alltid så? Är vi kvinnor så sentimentalt naiva att vi tror att jorden slutar snurra om vi inte håller ordning och reda? Och samtidigt tror att tiden räcker åt till kärleksfulla stunder med familjen också? Att det snart, snart faktiskt finns minst 25 timmar på et dygn? Varför är det alltid, eller iaf oftast, vi kvinnor som får ta det största lasset med uppfostran? OCH hushåll? Stå och peka med hela näven när det är dags att nattas?
För att mannen som jobbat hela dagen är trött när han kommer hem och måste varva ner på soffan? Men hallå?
Vilken tur att vi inte har det så... :) Fast ibland måste man räkna till 10 och fokusera på att andas.
Till min familj och mina vänner vill jag tillägna denna otroligt vackra låt;
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0
Jag kommer alltid att finnas här för er oavsett hur mycket jobb jag än har, hur trött jag än är eller hur hur förvirrad och sentimental jag någonsin kommer att bli
Sedan kan vissa andra säga precis vad dom vill för vem orka bry sig? Egentligen??
Kramen
Mia
Rally helg
Jag har haft en fantastiskt trevlig helg!
Tant Anna kom och hämtade mig på fredag morgon efter att ha lämnat Maia hos dagmamman, slänger in packningen i bilen och drar söderut. Denna dag skulle Anna få uppleva något hon aldrig gjort förut - en nervös Mia. :) Jag hade väl egentligen ingenting att vara nervös för, men jag tror så här i efterhand att det handlade om att jag inte hade någon kontroll inför vad som komma skulle under helgen. Jag skulle utsätta mig själv för något jag aldrig gjort tidigare bland folk jag inte känner - ja, jag erkänner väl dårå.. lite kontrollfreak är jag allt. Men bara på ett positivt sätt förstås. :)
Resan tog oss till shoppingparadiset Ullared. En lönefredag. Grattis! haha
Men det var inte så farligt som vi hade trott, det var inte ens kö in. Och vinkat fick jag gjort också, till SötÅsa. Undrar om hon hann se slängkyssen också?
Det första jag ser när jag kom in på Ge-kås var trosor med text I <3 Morgan. Men herregud, seriöst?! Köper folk sådant??
Jag skulle väl inte ha något speciellt egentligen. Lite underkläder, byxor, mutor till barnen, Shivas och Busen skulle väl få lite också. Oftast är det väl så på sådana här spontana Ullareds resor som man hittar något. Jag tyckte inte jag handlade så mycket, men det tyckte tydligen min plånbok.. haha
Vi tog inte ens barnavdelningen - vi hade ju faktiskt en Anna-Mia dag. klara på Ge-Kås slänger vi in gula påsarna i bilen och traskar över parkeringen till nästa hus. Martin Shop är givet när man väl är där. Måste ju spana in konkurrenterna som jag vart så missnöjd med senast. Nu i det ombyggda huset gjorde de sig bättre faktiskt. Det roliga är att deras outlet priser är Lustjakts standard priser :)
Efter lite Asian buffé började Anna lessna på mitt hummande av "vi bjuder upp till dans", slängde in mig i bilen och fortsatte söderut.
Vi kommer fram till STCC banan i Falkenberg just när de ska köra sitt första varv.
Hjärtat slår sig snart ut från bröstet på mig, vad ska stall folket tro när jag kommer ner bara så där? Fast alltså, vem fan bryr sig egentligen? Där står vi som två fån, skrapar med fötterna i gruset och vet inte vad vi ska göra under tiden som vi hör bilarna svischa förbi på banan.
Sedan händer allting på samma gång. Just som vi kom på att vi kunde gå till cafeterian så länge så Anna skulle få sin efterlängtade kaffe (min mage klarade inte av den varan just då) kommer Robban. Vi ska åka på studs och hämta en hyr-husvagn i Åsa. Jag slår följe med Anna till parkeringen och lastar över min packning. Kramar om min tant innan hon åker hem och hoppar in i Robbans bil.
Det skulle ha fixats med husvagn redan på torsdagen, men något hade hindrat den snubben från att lösa det. Så Robban hade kastat sig ut på nätet för att snabbt lösa situationen, vi var ju ändå 4 st som behövde sovplats under helgen. Och det som Robban inte kan hitta på nätet, det finns inte. :)
Det var ett tag sedan vi sågs och det så himlans trevligt att få träffas igen! Det är ju inte varje dag vi har vägarna om varandra precis. Så sådana tillfällen får man ju ta hand om.
Och så måste jag ju få säga att jag nog har världens bästa man som släpper iväg mig på sådana här äventyr. Jag har alltid tagit det för givet för så har det alltid varit i vårat förhållanden att vi gör det vi tycker är kul. Men det har jag märkt på reaktioner och förhållanden i vår närhet, att det är en guldgåva.
Men de nyfunna tankarna i huvudet var jag väl mest nerövs för hur de skulle reagera, de vi skulle umgås med i depån. Robbans racingteam. Han är ju också ganska färsk i gamet så han kände ju inte alla gubbarna.
Men när man väl kom in i gänget kändes det bra. Man får ta det för var det är och det gick att koppla av och ha kul i detta sällskap. Mycket trevliga och generösa människor från Enköping och Arboga. Stockholmare är ju en klass för sig, men de gick att umgås med. haha
T.o.m de officiella toaletterna gick bra, jag är inte mycket för sådant annars. Rädd för att låsa in mig och sunkigt ni vet.. Men dag 1 var helt ok, dag 2 efter ett nattlig hällregn vart det lite blött och dag 3 luktade det lite värre - men det funkade. Jag övertyglade känslan av yrsel i det trånga båset och dum som man är försöker man kissa så tyst som möjligt.. Varför då liksom?? Man sitter ju för fan på rätt ställe för att låta.. haha
På lördag morgon var det nytt race. Anders, som hyrde bilen, hade hamnat som plats 8 på fredagen.
Man rycktes verkligen med i stämningen innan, under och efter racet. Innan kände man adrenalinet öka och blodet pulsera med full fart medans teamet fixar det sista med bilen och Anders hoppar i kläderna och har full fokus på sin uppgift. 20 minuter innan start går jag, Wilma och Maggan till kullen - jag med kameran i högsta hugg. Woom, woom, woom - jag hör bilarna ännu. Deras motorvrål skriker ikapp med pulsen i öronen.
Vi ser Anders plocka in plats efter plats och slutar som 4:a. Jag och Wilma (Anders dotter) springer tillbaka till depåboxen och glädjekramas.
De plockar återigen av karossen, mekar och donar. Samspelt, kärleksfullt och exhalterat. Slammer av verktyg, hojtande och skratten för mig tillbaka till garaget förr i tiden då man hängde med folkrace folket. :) Det här är lite andra bilar bara... haha
Maten på grillen utanför husbilen, vin och öl och dansband. Kärlek.
Under dagen vart jag även över till andra sidan, till åskådarsidan liksom. Där hade de ställt upp en massa härliga gamla fordon och jag blev alldeles salig. Var bara tvungen att ringa till Anna och påpeka att här fanns minsann inga snygga kurvor - det var bara rostiga cyklar överallt. mmoaoaoaahaha
Söndag morgon körde vi tillbaka husvagen innan loppet för dagen som skulle gå kl. 11.
Samma procedur igen - 20 minuter innan start gick vi till kullen och hoppades på ett lika bra åk denna gången. Från 4:a till 2:a iaf? Det såg bra ut, han höll sin placering. Jag ställde mig bakom tredje kurvan, zoomar in läget och räknar ner bilarna som kommer i ledning... 1..2..3..men vad fan..4..5..har det hänt något? Knyter sig imagen, men så kommer han. Jag hinner bränna av en bild och går tillbaka till kullen. Maggan säger att han har snurrat. NEJ! Gick det bra?
Anders berättar efteråt att han ville göra en omkörning, satsade och fick snurr istället. Men, som han sa, det känns bättre att ha satsat och tappat på en snurr än att inte försökt. Så sant! Man måste våga för att vinna, det gäller väl det mesta här i livet?
Han slutar 7:a
Efter racet var det dags att plocka ihop och säga farväl till våra nyfunna bekanta. Hoppas på att få träffas igen, någon gång, något race.
Robban var så gullig och körde hem mig innan stackaren hade sina massvis med mil att avverka hem till Storvik.
Tack älskade vän för en härlig helg!
Och tack Anna, för en tokdag i Ullared och föra tt du hade hand om Maia så bra på söndagen. Love you!
//Mia
Tant Anna kom och hämtade mig på fredag morgon efter att ha lämnat Maia hos dagmamman, slänger in packningen i bilen och drar söderut. Denna dag skulle Anna få uppleva något hon aldrig gjort förut - en nervös Mia. :) Jag hade väl egentligen ingenting att vara nervös för, men jag tror så här i efterhand att det handlade om att jag inte hade någon kontroll inför vad som komma skulle under helgen. Jag skulle utsätta mig själv för något jag aldrig gjort tidigare bland folk jag inte känner - ja, jag erkänner väl dårå.. lite kontrollfreak är jag allt. Men bara på ett positivt sätt förstås. :)
Resan tog oss till shoppingparadiset Ullared. En lönefredag. Grattis! haha
Men det var inte så farligt som vi hade trott, det var inte ens kö in. Och vinkat fick jag gjort också, till SötÅsa. Undrar om hon hann se slängkyssen också?
Det första jag ser när jag kom in på Ge-kås var trosor med text I <3 Morgan. Men herregud, seriöst?! Köper folk sådant??
Jag skulle väl inte ha något speciellt egentligen. Lite underkläder, byxor, mutor till barnen, Shivas och Busen skulle väl få lite också. Oftast är det väl så på sådana här spontana Ullareds resor som man hittar något. Jag tyckte inte jag handlade så mycket, men det tyckte tydligen min plånbok.. haha
Vi tog inte ens barnavdelningen - vi hade ju faktiskt en Anna-Mia dag. klara på Ge-Kås slänger vi in gula påsarna i bilen och traskar över parkeringen till nästa hus. Martin Shop är givet när man väl är där. Måste ju spana in konkurrenterna som jag vart så missnöjd med senast. Nu i det ombyggda huset gjorde de sig bättre faktiskt. Det roliga är att deras outlet priser är Lustjakts standard priser :)
Efter lite Asian buffé började Anna lessna på mitt hummande av "vi bjuder upp till dans", slängde in mig i bilen och fortsatte söderut.
Vi kommer fram till STCC banan i Falkenberg just när de ska köra sitt första varv.
Hjärtat slår sig snart ut från bröstet på mig, vad ska stall folket tro när jag kommer ner bara så där? Fast alltså, vem fan bryr sig egentligen? Där står vi som två fån, skrapar med fötterna i gruset och vet inte vad vi ska göra under tiden som vi hör bilarna svischa förbi på banan.
Sedan händer allting på samma gång. Just som vi kom på att vi kunde gå till cafeterian så länge så Anna skulle få sin efterlängtade kaffe (min mage klarade inte av den varan just då) kommer Robban. Vi ska åka på studs och hämta en hyr-husvagn i Åsa. Jag slår följe med Anna till parkeringen och lastar över min packning. Kramar om min tant innan hon åker hem och hoppar in i Robbans bil.
Det skulle ha fixats med husvagn redan på torsdagen, men något hade hindrat den snubben från att lösa det. Så Robban hade kastat sig ut på nätet för att snabbt lösa situationen, vi var ju ändå 4 st som behövde sovplats under helgen. Och det som Robban inte kan hitta på nätet, det finns inte. :)
Det var ett tag sedan vi sågs och det så himlans trevligt att få träffas igen! Det är ju inte varje dag vi har vägarna om varandra precis. Så sådana tillfällen får man ju ta hand om.
Och så måste jag ju få säga att jag nog har världens bästa man som släpper iväg mig på sådana här äventyr. Jag har alltid tagit det för givet för så har det alltid varit i vårat förhållanden att vi gör det vi tycker är kul. Men det har jag märkt på reaktioner och förhållanden i vår närhet, att det är en guldgåva.
Men de nyfunna tankarna i huvudet var jag väl mest nerövs för hur de skulle reagera, de vi skulle umgås med i depån. Robbans racingteam. Han är ju också ganska färsk i gamet så han kände ju inte alla gubbarna.
Men när man väl kom in i gänget kändes det bra. Man får ta det för var det är och det gick att koppla av och ha kul i detta sällskap. Mycket trevliga och generösa människor från Enköping och Arboga. Stockholmare är ju en klass för sig, men de gick att umgås med. haha
T.o.m de officiella toaletterna gick bra, jag är inte mycket för sådant annars. Rädd för att låsa in mig och sunkigt ni vet.. Men dag 1 var helt ok, dag 2 efter ett nattlig hällregn vart det lite blött och dag 3 luktade det lite värre - men det funkade. Jag övertyglade känslan av yrsel i det trånga båset och dum som man är försöker man kissa så tyst som möjligt.. Varför då liksom?? Man sitter ju för fan på rätt ställe för att låta.. haha
På lördag morgon var det nytt race. Anders, som hyrde bilen, hade hamnat som plats 8 på fredagen.
Man rycktes verkligen med i stämningen innan, under och efter racet. Innan kände man adrenalinet öka och blodet pulsera med full fart medans teamet fixar det sista med bilen och Anders hoppar i kläderna och har full fokus på sin uppgift. 20 minuter innan start går jag, Wilma och Maggan till kullen - jag med kameran i högsta hugg. Woom, woom, woom - jag hör bilarna ännu. Deras motorvrål skriker ikapp med pulsen i öronen.
Vi ser Anders plocka in plats efter plats och slutar som 4:a. Jag och Wilma (Anders dotter) springer tillbaka till depåboxen och glädjekramas.
De plockar återigen av karossen, mekar och donar. Samspelt, kärleksfullt och exhalterat. Slammer av verktyg, hojtande och skratten för mig tillbaka till garaget förr i tiden då man hängde med folkrace folket. :) Det här är lite andra bilar bara... haha
Maten på grillen utanför husbilen, vin och öl och dansband. Kärlek.
Under dagen vart jag även över till andra sidan, till åskådarsidan liksom. Där hade de ställt upp en massa härliga gamla fordon och jag blev alldeles salig. Var bara tvungen att ringa till Anna och påpeka att här fanns minsann inga snygga kurvor - det var bara rostiga cyklar överallt. mmoaoaoaahaha
Söndag morgon körde vi tillbaka husvagen innan loppet för dagen som skulle gå kl. 11.
Samma procedur igen - 20 minuter innan start gick vi till kullen och hoppades på ett lika bra åk denna gången. Från 4:a till 2:a iaf? Det såg bra ut, han höll sin placering. Jag ställde mig bakom tredje kurvan, zoomar in läget och räknar ner bilarna som kommer i ledning... 1..2..3..men vad fan..4..5..har det hänt något? Knyter sig imagen, men så kommer han. Jag hinner bränna av en bild och går tillbaka till kullen. Maggan säger att han har snurrat. NEJ! Gick det bra?
Anders berättar efteråt att han ville göra en omkörning, satsade och fick snurr istället. Men, som han sa, det känns bättre att ha satsat och tappat på en snurr än att inte försökt. Så sant! Man måste våga för att vinna, det gäller väl det mesta här i livet?
Han slutar 7:a
Efter racet var det dags att plocka ihop och säga farväl till våra nyfunna bekanta. Hoppas på att få träffas igen, någon gång, något race.
Robban var så gullig och körde hem mig innan stackaren hade sina massvis med mil att avverka hem till Storvik.
Tack älskade vän för en härlig helg!
Och tack Anna, för en tokdag i Ullared och föra tt du hade hand om Maia så bra på söndagen. Love you!
//Mia
Värk igen
Finns det verkligen ingenting som kan bita på min spänningsvärk? Emellanåt tror jag fanimig att huvudet ska trilla av eller explodera. Denna omgången hos läkaren fick jag tabletter som skulle få mina muskler att slappna av inför natten. Jag tog en i torsdags innan jag lade mig och var fan inte människa igen förrän fredag eftermiddag... å inte hjälpte den heller.
Jag blir så less på denna bultande värk! Den har funnits där i många år, ena stunden värre än den andra. Fram på höstkanten är den hemsk. Men vad fan - jag lever och jag kan leva, så vem klagar? :)
Just nu har jag en pirrande känsla i magen, en känsla jag nästan glömt av. En känsla jag hade som barn dagarna innan man skulle åka iväg på kollo och träffa en massa andra likasinnade ungar och ledare. Att sova bland folk man inte känner och vara rädd för att göra bort sig. Jag pratar gärna i sömnen och kan göra de mest genanta saker. Skillnaden idag är att man inte skäms längre.
Men som sagt, känslan finns där i magtrakten för lite nervöst är det inför helgen. Jag har sett fram emot den så länge och nu är den snart här, den helgen man aldrig trodde skulle komma för den var så långt borta. Ja, ni fattar grejen. :)
Det är på fredag det händer. Först ska jag ha en Anna-dag och vi ska lulla runt på Ge-Kås. haha.. Sedan åker vi 20 minuter sydväst och hamnar då i Vinberg. Där finns förhoppningsvis en glad och avslappnad Robban som tar emot oss med öppen famn. Jag ska bo med Robban och hans vänner på STCC banan över helgen och spana sportvagnsrally. :) Jag ska alltså bo i en husvagn med folk jag inte känner... haha.. tokroligt!
Det roligaste dock är att äntligen få träffa Robban igen!
På söndag kommer troligtvis Seppo och Maia och hämtar upp mig och så drar vi vidare till Malmö och Swedbank Arena. En tung match som jag inte vågar tippa, men självklart hoppas man på 3 göteborska poäng!
Idag är det val, ska strax dra på mig kläder och knata bort till skolan för att lägga min röst. Tyvärr, Reinfeldt - du får inte min! Därefter väntar BLÅVITTshopen på mina arbetskrafter och klacken på gemensam skönsång.
Snart skiner Poseidon och blåvitt står kvar!!!
Panodil Zapp, kärlek och vatten - så överlever man.
Take care!
//Mia
Jag blir så less på denna bultande värk! Den har funnits där i många år, ena stunden värre än den andra. Fram på höstkanten är den hemsk. Men vad fan - jag lever och jag kan leva, så vem klagar? :)
Just nu har jag en pirrande känsla i magen, en känsla jag nästan glömt av. En känsla jag hade som barn dagarna innan man skulle åka iväg på kollo och träffa en massa andra likasinnade ungar och ledare. Att sova bland folk man inte känner och vara rädd för att göra bort sig. Jag pratar gärna i sömnen och kan göra de mest genanta saker. Skillnaden idag är att man inte skäms längre.
Men som sagt, känslan finns där i magtrakten för lite nervöst är det inför helgen. Jag har sett fram emot den så länge och nu är den snart här, den helgen man aldrig trodde skulle komma för den var så långt borta. Ja, ni fattar grejen. :)
Det är på fredag det händer. Först ska jag ha en Anna-dag och vi ska lulla runt på Ge-Kås. haha.. Sedan åker vi 20 minuter sydväst och hamnar då i Vinberg. Där finns förhoppningsvis en glad och avslappnad Robban som tar emot oss med öppen famn. Jag ska bo med Robban och hans vänner på STCC banan över helgen och spana sportvagnsrally. :) Jag ska alltså bo i en husvagn med folk jag inte känner... haha.. tokroligt!
Det roligaste dock är att äntligen få träffa Robban igen!
På söndag kommer troligtvis Seppo och Maia och hämtar upp mig och så drar vi vidare till Malmö och Swedbank Arena. En tung match som jag inte vågar tippa, men självklart hoppas man på 3 göteborska poäng!
Idag är det val, ska strax dra på mig kläder och knata bort till skolan för att lägga min röst. Tyvärr, Reinfeldt - du får inte min! Därefter väntar BLÅVITTshopen på mina arbetskrafter och klacken på gemensam skönsång.
Snart skiner Poseidon och blåvitt står kvar!!!
Panodil Zapp, kärlek och vatten - så överlever man.
Take care!
//Mia
En hand på min kind
Idag rinner tårarna. Imorse hände något obeskrivligt, något skrämmande och underbart.
Jag var på jobbet, ensam innan öppning, och rätt var det är fylls jag av en känsla så stark så jag nästan mår illa. Saknad, längtan, kärlek? Jag vet inte, den känslan går inte att beskriva, jag fattade inte vad som hände. I nästa stund gråter jag och kommer på mig själv att hålla handen på min kind.
Då känner jag mormor. Hon uppfyller hela mig, hennes lukt och närvaro är så stark så jag inte kan sluta le mellan tårarna. Jag känner eftersaknaden av hennes knogiga hand som klappar mig på kinden.
Aldrig har jag haft en känsla så stark eller en närvaro så stor!
Älskade söta mormor - jag saknar dig så!
Du vet väl om att du är värdefull!
http://www.youtube.com/watch?v=ZTUVMHFyFnA&feature=related
Jag var på jobbet, ensam innan öppning, och rätt var det är fylls jag av en känsla så stark så jag nästan mår illa. Saknad, längtan, kärlek? Jag vet inte, den känslan går inte att beskriva, jag fattade inte vad som hände. I nästa stund gråter jag och kommer på mig själv att hålla handen på min kind.
Då känner jag mormor. Hon uppfyller hela mig, hennes lukt och närvaro är så stark så jag inte kan sluta le mellan tårarna. Jag känner eftersaknaden av hennes knogiga hand som klappar mig på kinden.
Aldrig har jag haft en känsla så stark eller en närvaro så stor!
Älskade söta mormor - jag saknar dig så!
Du vet väl om att du är värdefull!
http://www.youtube.com/watch?v=ZTUVMHFyFnA&feature=related
70 tals fest
Satt precis och skrev, lade in bilder och njöt av minnen från den härliga fest som uspelade sig igår.... när datorn helt plötsligt får för sig att lägga av.... räkna till 10, lämna datorn, räkna till 10 igen, småstäda lite i ren frustration... å så gör vi ett nytt försök.
I korta drag nu då - stort tack till er alla som var med igår och gjorde min 70 tals fest till en ljuvlig kväll!!
Alla fylla 35 har aldrig skrämt mig - ålder är bara en siffra. Och trötthet :) Jag har så fin familj och så många underbara vänner så jag kan bara skatta mig lycklig och se fram emot nästa party :)
Det var en lång dag igår, farligt nära 24 timmar öppna ögon. Med nervositet och frustration innan vi fick iordning på allting innan festen, med glädje och lättsamhet när syster hjälpte mig med outfiten innan farfar körde oss till festen. När vi anlände kände jag en sådan enorm glädje och lättnad och visste att det här kommer att gå bra.
Älskar er alla!!
Under veckan som kommer ska jag roa mig med att lägga ut bilder på FB, det tar ca 100 år med min otroligt braiga dator..
Min hyllning till er som var med kommer här igen;
I korta drag nu då - stort tack till er alla som var med igår och gjorde min 70 tals fest till en ljuvlig kväll!!
Alla fylla 35 har aldrig skrämt mig - ålder är bara en siffra. Och trötthet :) Jag har så fin familj och så många underbara vänner så jag kan bara skatta mig lycklig och se fram emot nästa party :)
Det var en lång dag igår, farligt nära 24 timmar öppna ögon. Med nervositet och frustration innan vi fick iordning på allting innan festen, med glädje och lättsamhet när syster hjälpte mig med outfiten innan farfar körde oss till festen. När vi anlände kände jag en sådan enorm glädje och lättnad och visste att det här kommer att gå bra.
Älskar er alla!!
Under veckan som kommer ska jag roa mig med att lägga ut bilder på FB, det tar ca 100 år med min otroligt braiga dator..
Min hyllning till er som var med kommer här igen;
Satellit satellit åh åh ge mig mera sprit med is däri en eller två
Så ska ni slippa hela eftersnacket, för ni känner mig, jag börjar böla, pajar sminket, ja det är klart min grej
För jag behöver ingen egen måne, har alla stjärnor här, som får mig att att se att må så bra, tänk jag har så fina vänner, de bästa man kan ha, se där nu fick ni dolly som ted gärdestad
Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta
Varför i helsefyr jag party ville ha
Att fylla tjugofemton är väl inget särskilt eller
Men att ha er hos mig får mig att må så bra
Å älsklingen vill du bli min i 10 mera år?
Mitt löfte har du än en gång, du läker mina sår
Vidare go vänner kan jag för er berätta
En massa hemska hyss som ni alla tagit er för
Men varför kasta sten i glashus eller slåss med pannor
Eller ropa efter findus när hon ändå inget hör?
Gud vad jag är duktig på att skriva långa texter
Kanske finns en framtid hos glenn-danielz?
Får inte bli för länge då ni lessnat allra redan
Väntar vi en stund så somnar spårvägen
Den ena går i stolpen, den andra krockar bilar
Den tredje löser korsord, broderar några stygn
Någon groggar mjölken, en annan spetsar colan
Några åker långt, har ett språk vi ej förstår
Åh flickorna stort tack till er och Martin likaså
Ett vackert hav vi bildat här, med många bäckar små
35
Det är något visst med att fylla år. Om ca 2,5 timme blir jag 35 och känner ingen ångest för det.
Tvärtom, det är med klokhet och sinnesro man kan acceptera sin ålder och vara stolt över sig själv.
Jag har upplevt ganska mycket genom dessa år och insåg klart och starkt förra helgen att, gudskelov, man blir förståndigare med åren. Jag hoppas att den teorin gäller de snorungar som betedde sig idiotiskt också.
Men idag ska jag inte tänka på dem. Idag är det MIN dag. Och Magnus, Carinas och Pias dag :)
Min söta chef skulle ha med sig hembakade blåbärsmuffins idag så vi får en härlig start på dagen.
Klockan är inte ens sju på morgonen och jag har redan mottagit en massa gratulationer.
Livet är allt bra härligt ändå. Jag är så glad i mina vänner och hade inte överlevt utan dem! Familjen finns där alltid och jag älskar dem högt, men det är vännerna som stöttar och ger kraft.
Toklängtar till festen på lördag! Love u all!
Tvärtom, det är med klokhet och sinnesro man kan acceptera sin ålder och vara stolt över sig själv.
Jag har upplevt ganska mycket genom dessa år och insåg klart och starkt förra helgen att, gudskelov, man blir förståndigare med åren. Jag hoppas att den teorin gäller de snorungar som betedde sig idiotiskt också.
Men idag ska jag inte tänka på dem. Idag är det MIN dag. Och Magnus, Carinas och Pias dag :)
Min söta chef skulle ha med sig hembakade blåbärsmuffins idag så vi får en härlig start på dagen.
Klockan är inte ens sju på morgonen och jag har redan mottagit en massa gratulationer.
Livet är allt bra härligt ändå. Jag är så glad i mina vänner och hade inte överlevt utan dem! Familjen finns där alltid och jag älskar dem högt, men det är vännerna som stöttar och ger kraft.
Toklängtar till festen på lördag! Love u all!
Segt
Så var semestern över. Igen.
Å ena sidan ska det bli skönt att komma in i fasta rutiner igen... fast å andra sidan hade det varit jävligt gött med ett par dagar till. Om man kunde få dem alldeles för sig själv. Tid att kunna göra precis det man känner för!
Då hade jag nog rest norröver och hälsat på min vän :)
Det har varit en skön semester dock. Husbil, dans, familj, vänner, fest och kärlek. 4 härliga veckor med mestadels rätt så bra väder och sköna toner hemmavid. Nu börjar vi klättra på väggarna och gå varandra på tårna.
Idag har dock varit en dag med tunga disasters. Vaknar med tant röd. Gnabb hemma om ekonomin som fyllde min irritation till den gräns att det fick bli hög puls på bandet. Ställde in 40 minuter, men fick bryta efter 30 pga skoskav på min förbannade lilltå .... grr..
Mina nerver lugnades ner av ett telefonsamtal med Rob, var skönt att kunna skratta mitt i all inflammerad tristess.
Oliver har fyllt 9 så vi åkte till Gråbo på kalas. Fick kelat med Sessan och tankat lite kärlek.
Mina älskade gudbarn får mig att må bra, tanken på dem gör mig stolt och lycklig!
Nåväl, dags att natta barnen och överlämna datorn till maken.
Take care!
Vem kan älska dig som jag?
Å ena sidan ska det bli skönt att komma in i fasta rutiner igen... fast å andra sidan hade det varit jävligt gött med ett par dagar till. Om man kunde få dem alldeles för sig själv. Tid att kunna göra precis det man känner för!
Då hade jag nog rest norröver och hälsat på min vän :)
Det har varit en skön semester dock. Husbil, dans, familj, vänner, fest och kärlek. 4 härliga veckor med mestadels rätt så bra väder och sköna toner hemmavid. Nu börjar vi klättra på väggarna och gå varandra på tårna.
Idag har dock varit en dag med tunga disasters. Vaknar med tant röd. Gnabb hemma om ekonomin som fyllde min irritation till den gräns att det fick bli hög puls på bandet. Ställde in 40 minuter, men fick bryta efter 30 pga skoskav på min förbannade lilltå .... grr..
Mina nerver lugnades ner av ett telefonsamtal med Rob, var skönt att kunna skratta mitt i all inflammerad tristess.
Oliver har fyllt 9 så vi åkte till Gråbo på kalas. Fick kelat med Sessan och tankat lite kärlek.
Mina älskade gudbarn får mig att må bra, tanken på dem gör mig stolt och lycklig!
Nåväl, dags att natta barnen och överlämna datorn till maken.
Take care!
Vem kan älska dig som jag?
Danslycka
I onsdags åkte jag och Andreas till Uddevalla, på Fjordfestivalen. För en entréavgift på 100 spänn kom man in på festivalområdet och för ytterligare 80 riksdaler mumsade vi god bakad potatis med räkröra. Det är inte helt fel det när man hör havets brus och ser guppande båtar. Förutom att det stod höga skymda staket i vägen för den synen och musiken överröstade det stilla havet så kunde det ha varit så :)
Mårten Andersson roade oss med stand up komedi en timme inför väntan på dansen. Kvällen till ära skulle Scotts uppträda och jag hade lovat Maia ett idolfoto. (som för övrigt är fuktigt nu efter alla pussar hon ger dem...haha)
Köpte t.o.m med mig en cd hem som vi svänger om till i köket, jag och Maia. Trist att inte mannen min dansar!
Det är en sådan fantastisk härlig känsla när man kommer upp på ett dansgolv. Sprudlande glädje och man kan inte stå still! Enda gångerna jag känner mig obekväm är när jag inte dansar. Att stå ensam bredvid och titta på. Tur att det inte händer så ofta :)
När musiken kör igång sprids ett leende över mina läppar och lyckoruset pulserar i kroppen. Jag kan inte få nog.
På onsdag är det dags för polketten. Ska du med?
Något som är nästan lika roligt som dansen sådana här kvällar är att studera folket. Det är en salig blandning av människor :)
Mårten Andersson roade oss med stand up komedi en timme inför väntan på dansen. Kvällen till ära skulle Scotts uppträda och jag hade lovat Maia ett idolfoto. (som för övrigt är fuktigt nu efter alla pussar hon ger dem...haha)
Köpte t.o.m med mig en cd hem som vi svänger om till i köket, jag och Maia. Trist att inte mannen min dansar!
Det är en sådan fantastisk härlig känsla när man kommer upp på ett dansgolv. Sprudlande glädje och man kan inte stå still! Enda gångerna jag känner mig obekväm är när jag inte dansar. Att stå ensam bredvid och titta på. Tur att det inte händer så ofta :)
När musiken kör igång sprids ett leende över mina läppar och lyckoruset pulserar i kroppen. Jag kan inte få nog.
På onsdag är det dags för polketten. Ska du med?
Något som är nästan lika roligt som dansen sådana här kvällar är att studera folket. Det är en salig blandning av människor :)
Snart semester
2 sega arbetsdagar kvar...Det är tur att de för det mesta går så fort :)
Vi brummar iväg med husbilen som vi fått låna av morbror Magnus på söndag och har inte ens haft en tanke på att börja packa, organisera eller städa undan lite här hemma. Hoppas gubben min och barnen tar tag i den saken för deras semester börjar idag, de ligger ännu och sussar gott.
Kusinerna Lavefors får kivas om vem som ska bo här under tiden vi är borta så vi har lägenhet- och kattvakt.
Vi drar först till kusin Sandra i Bredaryd och sedan vidare till Maias älskade Moa i Högsby. Det ska bli så skönt att få bryta vardagen lite och andas lite annan luft. Österlen står på planeringen också, det måste ju bara ses och göras en bit av det i alla fall. Det är så fint!
När vi kommer hem har vi lite småutflykter inplanerade resten av sommaren, vi ska mest bara vara och försöka hålla i pengarna lite för att kunna utföra vår efterlängtade all inclusive innan barnen växer om oss. ...
Just nu ser jag nog mest fram emot sista semesterhelgen för då är det dop för lilla Ronja i Malmö och jag har blivit tillfrågad att vara fadder/gudmor!!! JAA, jag blev alldeles tårögd. Inte alls sentimental, inte för fem öre... Söta lilla fågelunge - ännu en som ska tatueras om 18 år.... haha. Jag får troligtvis ha en kvalitets långhelg med barnen då för Seppo och Leif drar till Stockholm på festival. Äntligen får han också lite egen tid, jag har nästan dåligt samvete ibland för att han inte också hittar på en massa kul med sina vänner.
Ronjas store far kom helt apropå och hälsade på oss här igår, kollade fotbollen och åkte hem igen. Älskar när han gör så, dyker upp som gubben i lådan. :)
I lördags var jag i Örebro med min käre vän Tompa. Det var varmt som satan, årets hetaste dag. Vi hade lite kul åt det citatet, men vi klagade aldrig. Jag älskar sommaren och värmen. Inte Tompa dock, men han klagar aldrig över nåt ändå. :) Jag är så glad i min Tommy, han är något extra. Klart en av mina närmaste vänner. Vi ses alltför sällan, men när vi väl ses så känns det som om det vore igår.
Denna lördag skulle jag egentligen ha träffat Robban och dansat järnet, men dessvärre kunde han inte komma. Så dansen får bli en annan gång och det ser jag fram emot.
Till hösten ska jag lära mig gammeltjo också, det ska bli grymt spännande :)
Jag var med Linkan på Polketten en tisdag när Trippix spelade. Åsa känner en del av bandmedlemmarna så vi umgicks med deras respektive och vänner medans dansen pågick. De spelar gammeltjo och det såg så himlans kul ut! Stefan försökte lära mig en "lättare" variant och jag kan väl säga att det gick sådär.. men tack, det var görkul!! Gammeltjo är mer hopp, klapp, gå inte på folket framför eller bakom dig i ringen, dubbelsteg, snurr och snoa typ. :)
Innan jag studsar in i duschen vill jag bara säga att jag är en lyckligt lottad tjej som har så underbart fantastiskt fina vänner!!! Älskar er, glöm aldrig det!
http://www.youtube.com/watch?v=XHlcW_lKPl4 You´ve got a friend!
Vi brummar iväg med husbilen som vi fått låna av morbror Magnus på söndag och har inte ens haft en tanke på att börja packa, organisera eller städa undan lite här hemma. Hoppas gubben min och barnen tar tag i den saken för deras semester börjar idag, de ligger ännu och sussar gott.
Kusinerna Lavefors får kivas om vem som ska bo här under tiden vi är borta så vi har lägenhet- och kattvakt.
Vi drar först till kusin Sandra i Bredaryd och sedan vidare till Maias älskade Moa i Högsby. Det ska bli så skönt att få bryta vardagen lite och andas lite annan luft. Österlen står på planeringen också, det måste ju bara ses och göras en bit av det i alla fall. Det är så fint!
När vi kommer hem har vi lite småutflykter inplanerade resten av sommaren, vi ska mest bara vara och försöka hålla i pengarna lite för att kunna utföra vår efterlängtade all inclusive innan barnen växer om oss. ...
Just nu ser jag nog mest fram emot sista semesterhelgen för då är det dop för lilla Ronja i Malmö och jag har blivit tillfrågad att vara fadder/gudmor!!! JAA, jag blev alldeles tårögd. Inte alls sentimental, inte för fem öre... Söta lilla fågelunge - ännu en som ska tatueras om 18 år.... haha. Jag får troligtvis ha en kvalitets långhelg med barnen då för Seppo och Leif drar till Stockholm på festival. Äntligen får han också lite egen tid, jag har nästan dåligt samvete ibland för att han inte också hittar på en massa kul med sina vänner.
Ronjas store far kom helt apropå och hälsade på oss här igår, kollade fotbollen och åkte hem igen. Älskar när han gör så, dyker upp som gubben i lådan. :)
I lördags var jag i Örebro med min käre vän Tompa. Det var varmt som satan, årets hetaste dag. Vi hade lite kul åt det citatet, men vi klagade aldrig. Jag älskar sommaren och värmen. Inte Tompa dock, men han klagar aldrig över nåt ändå. :) Jag är så glad i min Tommy, han är något extra. Klart en av mina närmaste vänner. Vi ses alltför sällan, men när vi väl ses så känns det som om det vore igår.
Denna lördag skulle jag egentligen ha träffat Robban och dansat järnet, men dessvärre kunde han inte komma. Så dansen får bli en annan gång och det ser jag fram emot.
Till hösten ska jag lära mig gammeltjo också, det ska bli grymt spännande :)
Jag var med Linkan på Polketten en tisdag när Trippix spelade. Åsa känner en del av bandmedlemmarna så vi umgicks med deras respektive och vänner medans dansen pågick. De spelar gammeltjo och det såg så himlans kul ut! Stefan försökte lära mig en "lättare" variant och jag kan väl säga att det gick sådär.. men tack, det var görkul!! Gammeltjo är mer hopp, klapp, gå inte på folket framför eller bakom dig i ringen, dubbelsteg, snurr och snoa typ. :)
Innan jag studsar in i duschen vill jag bara säga att jag är en lyckligt lottad tjej som har så underbart fantastiskt fina vänner!!! Älskar er, glöm aldrig det!
http://www.youtube.com/watch?v=XHlcW_lKPl4 You´ve got a friend!