Förkyld
NEJ!!! Vaknade imorse med tväront i halsen. Jag har inte tid med detta nu! Inte denna veckan! Ska proppa mig sketfull med Echinagard och halstabletter!
Min vän fick åka hem från sjukhuset efter en dryg vecka. Med blodförtunnande medicin och en magnetröntgen senare var det många tankar som hann virvla runt innanför hjärnbalken. Vad snabbt livet kan vända egentligen. Men de fann inga tumörer och det var ju för väl. En propp i hjärnan räcker mer än väl.
Jag var också hos läkaren igår. Gick på drop-in, tänkte att jag skulle vara stark nu och fixa detta. Varför vara löjlilgt rädd för nålar när jag klarar att gadda mig? Varför vara rädd för vita rockar och sterila miljöer?
Jag tog min kölapp, anmälde mig och satte mig att vänta. 20 minuter med ihärdigt stirrande på TV4 gick bra. Med sedan började det krypa i kroppen. Vågade inte lämna min plats heller ifall man skulle bli uppropad. Hjärtat slår hårdare, det kryper myror längs ryggraden och klumpen växer i magen. Jag ville kräkas. ANDAS! Titta inte på läkarna som fladdrar förbi i sina blåa rockar och flopprande tofflor. Läs inte medicin eller patient bladet som ligger på bordet.
Å så blev det min tur...efter 1 timme. Läkaren såg mitt obehag så vi gjorde undersökningen väldigt snabbt och smidigt. Tack gode gud att det finns sådana läkare! Tack Sahlgrenska!
Hon tog lite prover och tittade på den godartade vad-det-nu-hette och sa att än är det ingen fara. T.o.m BLODPROV fick hon ta utan att jag svimmade eller ens mådde dåligt. Herregud vad jag är bra!!
Fast när jag satte mig i bilen i Sahlgrenskas parkeringshus fick jag stanna upp och varva ner lite. Jag hade gått in så hårt i rollen att klara av denna pärs så när den var över blev mina ben gelé. :)
Men allt var ju bra och det är bara till å köra vidare :)
Igår kväll fick vi besök av Robert. Det var najs. Kan inte avslöja dock vad han gjorde här egentligen mer än att vara sådär trevlig som bara han kan.
Tänk att det finns en del som jag skulle vilja blogga om, men som jag har vett nog att inte göra. Visst får man lov att ha fri åsikt, men det ligger i ens vett och etikett att inte haspla ur sig allting. Man bör tänka efter före innan man skriver något.
Det var nära att det blev infekterat mellan en mycket god vän och mig när hon hade gjort en kommentar som sårade mig ganska bra. Inte alls hennes mening, men hon ringde aldrig och sa förlåt. Jag brukar inte vara dryg i sådana avseenden, men denna gång ville jag iaf ha en ursäkt. 2 veckor gick utan ett ord. Sedan träffades vi på ett kalas och det kändes jättekonstigt. Dagen efter vaknar jag upp och känner att vad fan, så här kan vi ju inte hålla på. Barnsligt och onödig hjärtesorg. Jag messar henne jag älskar dig och sedan är vi igång med vårt sms chatt :) Hon visste inte att det tagit så hårt och var orolig för mig eftersom jag var så tyst på kalaset.
Vi har inte träffats eller pratats vid än, men jag vet att hon för alltid finns i mitt hjärta.
"Knowing you´ll always be my friend means everything to me. Like yoy are, I´ll always be. Eventhough we´re not always near, I don´t have the slightest fear.
I know you´ll be there, ready to care.
Through up and downs, through bliss or when blue. Like you are for me - I am for you!"
//Mia
Min vän fick åka hem från sjukhuset efter en dryg vecka. Med blodförtunnande medicin och en magnetröntgen senare var det många tankar som hann virvla runt innanför hjärnbalken. Vad snabbt livet kan vända egentligen. Men de fann inga tumörer och det var ju för väl. En propp i hjärnan räcker mer än väl.
Jag var också hos läkaren igår. Gick på drop-in, tänkte att jag skulle vara stark nu och fixa detta. Varför vara löjlilgt rädd för nålar när jag klarar att gadda mig? Varför vara rädd för vita rockar och sterila miljöer?
Jag tog min kölapp, anmälde mig och satte mig att vänta. 20 minuter med ihärdigt stirrande på TV4 gick bra. Med sedan började det krypa i kroppen. Vågade inte lämna min plats heller ifall man skulle bli uppropad. Hjärtat slår hårdare, det kryper myror längs ryggraden och klumpen växer i magen. Jag ville kräkas. ANDAS! Titta inte på läkarna som fladdrar förbi i sina blåa rockar och flopprande tofflor. Läs inte medicin eller patient bladet som ligger på bordet.
Å så blev det min tur...efter 1 timme. Läkaren såg mitt obehag så vi gjorde undersökningen väldigt snabbt och smidigt. Tack gode gud att det finns sådana läkare! Tack Sahlgrenska!
Hon tog lite prover och tittade på den godartade vad-det-nu-hette och sa att än är det ingen fara. T.o.m BLODPROV fick hon ta utan att jag svimmade eller ens mådde dåligt. Herregud vad jag är bra!!
Fast när jag satte mig i bilen i Sahlgrenskas parkeringshus fick jag stanna upp och varva ner lite. Jag hade gått in så hårt i rollen att klara av denna pärs så när den var över blev mina ben gelé. :)
Men allt var ju bra och det är bara till å köra vidare :)
Igår kväll fick vi besök av Robert. Det var najs. Kan inte avslöja dock vad han gjorde här egentligen mer än att vara sådär trevlig som bara han kan.
Tänk att det finns en del som jag skulle vilja blogga om, men som jag har vett nog att inte göra. Visst får man lov att ha fri åsikt, men det ligger i ens vett och etikett att inte haspla ur sig allting. Man bör tänka efter före innan man skriver något.
Det var nära att det blev infekterat mellan en mycket god vän och mig när hon hade gjort en kommentar som sårade mig ganska bra. Inte alls hennes mening, men hon ringde aldrig och sa förlåt. Jag brukar inte vara dryg i sådana avseenden, men denna gång ville jag iaf ha en ursäkt. 2 veckor gick utan ett ord. Sedan träffades vi på ett kalas och det kändes jättekonstigt. Dagen efter vaknar jag upp och känner att vad fan, så här kan vi ju inte hålla på. Barnsligt och onödig hjärtesorg. Jag messar henne jag älskar dig och sedan är vi igång med vårt sms chatt :) Hon visste inte att det tagit så hårt och var orolig för mig eftersom jag var så tyst på kalaset.
Vi har inte träffats eller pratats vid än, men jag vet att hon för alltid finns i mitt hjärta.
"Knowing you´ll always be my friend means everything to me. Like yoy are, I´ll always be. Eventhough we´re not always near, I don´t have the slightest fear.
I know you´ll be there, ready to care.
Through up and downs, through bliss or when blue. Like you are for me - I am for you!"
//Mia
Kommentarer
Trackback