Så trött
Hej hopp
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Kommentarer
Trackback