miaeliasson

Utan att ni, eller inte ens jag ibland, vet om det så ger ni mig all den kraft och styrka för att orka fortsätta.
Tack för att ni finns och orkar bry er om lilla mig. Love u!

Nu när jag hittat krafter igen kan jag berätta om min disaster till vecka förra veckan. Då verkligen allt hände på en gång. Då det var så mycket lager på lager så jag satte mig tungt och uppgivet på sängkanten när tvättställningen rasade. Kändes som min tillvaro rasade i den stunden också.

Let me tell you about my week;

Måndag
En trevlig och glad dag efter en minst lika trevlig och glad helg. I eftertanken kanske det var för bra för att vara sant, man kanske inte får lov att må så bra utan att bli bryskt påmind om en tuff och hård vardag? I andra eftertanken är det en tuff och hård vardag man behöver ibland för att uppskatta de lätta och ljusa stunderna mer.
Jag jobbade ihop med söta goa Jessica och vi har alltid kul på jobbet. På eftermiddagen kommer det in ett gäng ganska så stökiga ungdomar som vill via en kaxig attityd. Spela good guy - bad guy. De tar ett par flaggor och ska ut och veva med dem framför Intersport och lyssnar inte ett skit på vad man säger. Flaggorna tar Jess ifrån dem och de går iväg.

Seppo jobbar eftermiddag hela veckan vilket innebär sen middag och ett försök till läxläsning med en trött och uppgiven son. Vilket också innebär ett pussel om vem som ska hämta ungarna när var och hur.
Räkningarna är betalda, denna månaden suger mer än andra. Aldrig har vi haft det så skralt. :(

Tisdag
Minns inte så mycket av den dagen, mer än att småglinen kommer tillbaka tjugo i fyra. De är 6 st och är lika högljudda som sist. Denna gång går vi efter dem och kollar vad de gör, men de distraherar oss och man kan inte se vad 6 pöjkar gör samtidigt. När de går piper larmbågarna. Den lille killen springer med en gång och två till springer när jag kommer ut och skriker åt dem att stanna innan jag ringer snuten.
Jag har två kunder i kassan som Jess tar medans jag ringer och får tillbaka de 3 som hade etikett nog att inte springa. "Vi har inte tagit något" Jag pekar med hela näven åt dem - Ni ställer er där, står still och håller tyst.
Jösses, vart fick jag den kraften ifrån? Jag brukar ha gansak svårt för det annars, vill alltid tro gott om alla.
Medans vi väntar på polisen ber jag dem ringer tillbaka sina polare. "V känner inte dem" Fan vad jag blir trött på allt skitsnack! De fortsätter på good guy - bad guy stilen.
Polisen kommer och tar uppgifter, 10 minuter senare säger jag hej då till Jessica och ska stressa hem för att hämta barnen på fritids och dagmamma. På väg till parkeringen ringer jag R föra tt varva ner och spy lite galla över de skitungarna som förstört min dag. Jag är så jävla uppe i varv så jag missar bilen, jag har typ den näst största bilen på hela parkeringen... Vad ger du mig för den då? haha
Lisa ordnar så att en kille från sjukvården kommer ner för att prata med Jess om det som hände så hon får pratat ut. Jag får träffa honom på söndagen.
Hemma står jag och sjunger lite lätt till musiken som spelas i köket när jag lagar maten. Aldrig ska jag sluta älska dig kommer igång och den är ju så fin! Eftersom jag sjunger så himlans bra så kan jag ju med å ta i lite när jag sjunger. Ensam hemma, barnen på fotbollsplan. När jag golt färdigt ser jag att ytterdörren står öppen... ASG!! Herregud så pinsamt! Det visdae sig att kattkräket lärt sig öppna den dörren också, så nu måste vi låsa in oss.

Onsdag
X mår lite dåligt och söker tröst i flaskan. Igen. Vilket slutar med att jag och Y får ge oss ut och leta efter X på sena kvällen medans Z är så gullig och kollar till barnen en stund. Vi hittar inte X, Y får vara hos mig en stund. Vi pratar länge och mycket om hur denna situation kan lösas. Nu är det fanimig dags att ngt händer. Y är ju den som mår sämst, som anhörig till en alkoholist har man det fan inte lätt alltså. De betyder så otroligt mycket för mig, för oss, så nu orkar jag inte se på längre.
När Maia somnat plockar vi stickorna hon lyckats få på lillfingret efter skogsbesöket med dagmamman idag.

Torsdag
Ledig från jobbet - 1000 måsten hemma. Ibland är det semester att gå till jobbet, fly undan stöket är rätt gött ibland. Idag skulle det städas extra noga för på lördag ska vi ju ha kalas. Men städet fick vänta.
Min söta tant Anna kommer till mig på fm. Fikar och kollar till Maia medan jag är hos X och Y för att klara upp gårdagen. Jag hade googlat om alkoholism, stöd och hjälp för individ och anhörig. Skrivit ut och gett mig fan på att informationen ska fram. I ca 1 timme pratar vi, diskuterar vi och jag säger rätt upp å ner vad jag tycker och tänker. X är lite oförberedd på att jag vet och att jag bryr mig så starkt. Efteråt kändes det bra och jag hoppas verkligen att det blir ett längre uppehåll. För det kommer aldrig att ta slut, det vet vi. Min förändring kommer att bli mitt kontor - det ska göras om till gästrum/mysrum. Någom som har en bäddsoffa till övers?
på kvällen vägrar Emil gå till träningen. Något har hänt och han vill inte säga vad. Jag pratar med tränaren Fredrik och han vill att Emil stannar hemma. Tydligen har något hänt på matchen sist. Jag känner att något är på gång med Emil och hans känsliga nerver, blir varse om lite mer efter ett samtal med hans fröken på kvällen. Suck, hur ska mina orka med allting? Jag ställer gärna upp för allt å alla, men när det gäller mig själv och mina barn blir jag alldeles villrådig och maktlös.

Fredag
Känner att jag behöver en dag med min son, försöka hitta vad som bekymrar honom. Han mår inte bra så jag tar vård av barn och ägnar mig åt honom. Funkar fint på förmiddagen. Vi pratar, leker och städar.
Till klockan närmar sig två och han inte får gå till fritids när jag ska hämta Maia. Det blir hus i helsike, dörrar smälls igen och tårar sprutar.
När jag kommer hem är det lugnt, men dörren står öppen och vi hittar inte katten... Han klarar ju definitivt inte av att öppna dörren där nere, men någon "vänlig själ" kanske släppte ut honom? Emil, farfar och Vailet går ut och letar. Jag letar här hemma, skakar med maten och öppnar balkongdörren. Då brukar han komma som ett skott, men icke. Efter 20 minuter sätter jag mig vid datorn och jag gör en "har du sett vår BUSEN" lapp. Skriver ut 2 stycken, lägger dem på spisen så länge och vänder mig om mot kaffebryggaren för att stärka min själ med en kopp. Då står kattfan på golvet mitt framför mig!! Att jag inte sket ner mig! Herrejävlar vad rädd jag blev! Busen - VAR I H-E HAR DU VARIT??" Han tittar på som om jag inte vore klok nånstans. Han har hittat ett gömme där ingen hittar honom - där han kan sova i fred så djupt att inga ljud stör honom ens.

Hela veckan har jag kämpat med mig själv att fortsätta tappert som en god mor, hustru, vän, kollega och kvinna. Kanske var det därför som Seppo aldrig såg hur dåligt jag mådde och inte förstod varför jag ville åka själv till morsan en stund på fredagen? Jag orkade bara inte mer helt enkelt. Jag lämnade resten av städet inför kalaset till man och barn och rymde hem till morsan. Det var skönt.
Det var skönt att prata om helt andra vardagliga ting, men det oundvikliga skulle fram. Hon slår sig ner i sin fåtölj och säger "jaha, vad har han gjort nu då?" Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska lägga fram det. Det har varit så mycket, men kanske ingenting ändå? Vad är jag för mamma som inte kan hantera problemet? Eller är det det jag gör när jag tankar kraft hos min mamma? "Är han tyken och uppkäftig?" JA! "Är han nonchalant och obeveklig?" JA! Vad fan - har jag redan pratat med henne? Och glömt det?? "Det vet jag en till som var när hon gick i trean!" TACK mamma, det var precis det jag ville höra... hon kan väl ändå inte mena mig?? Jag minns att vi sköt små bitar av sudd i fröken Kerstins te när hon hade ryggen mot oss och skrev på svarta tavlan... Jag var asgrym på att pricka! :) Minns också att jag vid ett tillfälle när jag var ensam hemma satt med min stereo i fönstret på andra våning och brasade på med Carola "hey mickey" haha
Hrm.. nåväl... inte mycket till hjälp man fick, men det var ändock skönt att andas lite annan luft.

Lördag
Seppo hade fått hoppa in och jobba extra denna dag då vi hade öppet hus för Emil. Våra gäster fick sköta sig mer eller mindre själva, Maia underhöll dem väl en stund kan jag tänka mig. :) Jag stod vid spisen hela dagen... kladdkakor, lunch, middag.. Men jag har så förstående fina vänner och fick go hjälp. Tack Dollan för alla goa bullar!
På kvällen hade jag 6party i Kallebäck. Naturligtvis fanns det ingen parkering när jag kom så vi gjorde en liten fuling. Det fanns nya hyrplatser och värdinnan visste att några var lediga, men inte vilka...
Partyt var trevligt och folket var bra, men när jag kommer ut till bilen står det naturligtvis en bil bakom och en lapp i mitt fönster. "Du står på min plats, ring....." Klockan var 23.12. Hade tur att det var en trevlig kille som svarade och det var inga problem att komma ut ändå. Puh!
De två parkeringarna på min högra sida var lediga....

Söndag
IFK spelar = jobb shop. Det är himlans trevligt. Jag och Lisa fick vår kaffe på levande innan halvlek, sedan hälsade jag på mannen och vännerna på L2. Andra halvlek stod jag med Emsan på H, det var najs. Såg inte till ögongodis, men visste att han var där.
Blåvitt spelade som ett gäng krattor, så dålig fotboll har de inte presterat sedan första matchen 04. :(
Efter matchen fick jag kramats med Anna C på Professorn. Alltid lika trevligt. Love u girl!
Visade sig att Jonas flyttat till vår gård så han hajkade med mig hem. Kul!!

Nåväl, det var en vecka full av kaos och jag trodde att ingenting kunde bli sämre. Men problemen hopar sig för sonen på skolan och snart går jag till rektorn! Det är inte acceptabelt att de har så stökig klass, ingen av barnen kan få arbetsro eller respekt för fröken.

Nu har två dagar gått på denna nya vecka och redan känner jag mig starkare. Det finns så smycket att ge, så mycket att ta och det man inte får måste man lära sig att leva utan. Ett tag iaf.
Jag har mycket att ge, mycket mer.. Jag tankar er kärlekså länge ni orkar ge mig den.

Tack för alla lovord om min blogg, det värmer att höra. Pöss på er.

Och du - du hör väl av dig snart?!

//Mia