Rally helg
Jag har haft en fantastiskt trevlig helg!
Tant Anna kom och hämtade mig på fredag morgon efter att ha lämnat Maia hos dagmamman, slänger in packningen i bilen och drar söderut. Denna dag skulle Anna få uppleva något hon aldrig gjort förut - en nervös Mia. :) Jag hade väl egentligen ingenting att vara nervös för, men jag tror så här i efterhand att det handlade om att jag inte hade någon kontroll inför vad som komma skulle under helgen. Jag skulle utsätta mig själv för något jag aldrig gjort tidigare bland folk jag inte känner - ja, jag erkänner väl dårå.. lite kontrollfreak är jag allt. Men bara på ett positivt sätt förstås. :)
Resan tog oss till shoppingparadiset Ullared. En lönefredag. Grattis! haha
Men det var inte så farligt som vi hade trott, det var inte ens kö in. Och vinkat fick jag gjort också, till SötÅsa. Undrar om hon hann se slängkyssen också?
Det första jag ser när jag kom in på Ge-kås var trosor med text I <3 Morgan. Men herregud, seriöst?! Köper folk sådant??
Jag skulle väl inte ha något speciellt egentligen. Lite underkläder, byxor, mutor till barnen, Shivas och Busen skulle väl få lite också. Oftast är det väl så på sådana här spontana Ullareds resor som man hittar något. Jag tyckte inte jag handlade så mycket, men det tyckte tydligen min plånbok.. haha
Vi tog inte ens barnavdelningen - vi hade ju faktiskt en Anna-Mia dag. klara på Ge-Kås slänger vi in gula påsarna i bilen och traskar över parkeringen till nästa hus. Martin Shop är givet när man väl är där. Måste ju spana in konkurrenterna som jag vart så missnöjd med senast. Nu i det ombyggda huset gjorde de sig bättre faktiskt. Det roliga är att deras outlet priser är Lustjakts standard priser :)
Efter lite Asian buffé började Anna lessna på mitt hummande av "vi bjuder upp till dans", slängde in mig i bilen och fortsatte söderut.
Vi kommer fram till STCC banan i Falkenberg just när de ska köra sitt första varv.
Hjärtat slår sig snart ut från bröstet på mig, vad ska stall folket tro när jag kommer ner bara så där? Fast alltså, vem fan bryr sig egentligen? Där står vi som två fån, skrapar med fötterna i gruset och vet inte vad vi ska göra under tiden som vi hör bilarna svischa förbi på banan.
Sedan händer allting på samma gång. Just som vi kom på att vi kunde gå till cafeterian så länge så Anna skulle få sin efterlängtade kaffe (min mage klarade inte av den varan just då) kommer Robban. Vi ska åka på studs och hämta en hyr-husvagn i Åsa. Jag slår följe med Anna till parkeringen och lastar över min packning. Kramar om min tant innan hon åker hem och hoppar in i Robbans bil.
Det skulle ha fixats med husvagn redan på torsdagen, men något hade hindrat den snubben från att lösa det. Så Robban hade kastat sig ut på nätet för att snabbt lösa situationen, vi var ju ändå 4 st som behövde sovplats under helgen. Och det som Robban inte kan hitta på nätet, det finns inte. :)
Det var ett tag sedan vi sågs och det så himlans trevligt att få träffas igen! Det är ju inte varje dag vi har vägarna om varandra precis. Så sådana tillfällen får man ju ta hand om.
Och så måste jag ju få säga att jag nog har världens bästa man som släpper iväg mig på sådana här äventyr. Jag har alltid tagit det för givet för så har det alltid varit i vårat förhållanden att vi gör det vi tycker är kul. Men det har jag märkt på reaktioner och förhållanden i vår närhet, att det är en guldgåva.
Men de nyfunna tankarna i huvudet var jag väl mest nerövs för hur de skulle reagera, de vi skulle umgås med i depån. Robbans racingteam. Han är ju också ganska färsk i gamet så han kände ju inte alla gubbarna.
Men när man väl kom in i gänget kändes det bra. Man får ta det för var det är och det gick att koppla av och ha kul i detta sällskap. Mycket trevliga och generösa människor från Enköping och Arboga. Stockholmare är ju en klass för sig, men de gick att umgås med. haha
T.o.m de officiella toaletterna gick bra, jag är inte mycket för sådant annars. Rädd för att låsa in mig och sunkigt ni vet.. Men dag 1 var helt ok, dag 2 efter ett nattlig hällregn vart det lite blött och dag 3 luktade det lite värre - men det funkade. Jag övertyglade känslan av yrsel i det trånga båset och dum som man är försöker man kissa så tyst som möjligt.. Varför då liksom?? Man sitter ju för fan på rätt ställe för att låta.. haha
På lördag morgon var det nytt race. Anders, som hyrde bilen, hade hamnat som plats 8 på fredagen.
Man rycktes verkligen med i stämningen innan, under och efter racet. Innan kände man adrenalinet öka och blodet pulsera med full fart medans teamet fixar det sista med bilen och Anders hoppar i kläderna och har full fokus på sin uppgift. 20 minuter innan start går jag, Wilma och Maggan till kullen - jag med kameran i högsta hugg. Woom, woom, woom - jag hör bilarna ännu. Deras motorvrål skriker ikapp med pulsen i öronen.
Vi ser Anders plocka in plats efter plats och slutar som 4:a. Jag och Wilma (Anders dotter) springer tillbaka till depåboxen och glädjekramas.
De plockar återigen av karossen, mekar och donar. Samspelt, kärleksfullt och exhalterat. Slammer av verktyg, hojtande och skratten för mig tillbaka till garaget förr i tiden då man hängde med folkrace folket. :) Det här är lite andra bilar bara... haha
Maten på grillen utanför husbilen, vin och öl och dansband. Kärlek.
Under dagen vart jag även över till andra sidan, till åskådarsidan liksom. Där hade de ställt upp en massa härliga gamla fordon och jag blev alldeles salig. Var bara tvungen att ringa till Anna och påpeka att här fanns minsann inga snygga kurvor - det var bara rostiga cyklar överallt. mmoaoaoaahaha
Söndag morgon körde vi tillbaka husvagen innan loppet för dagen som skulle gå kl. 11.
Samma procedur igen - 20 minuter innan start gick vi till kullen och hoppades på ett lika bra åk denna gången. Från 4:a till 2:a iaf? Det såg bra ut, han höll sin placering. Jag ställde mig bakom tredje kurvan, zoomar in läget och räknar ner bilarna som kommer i ledning... 1..2..3..men vad fan..4..5..har det hänt något? Knyter sig imagen, men så kommer han. Jag hinner bränna av en bild och går tillbaka till kullen. Maggan säger att han har snurrat. NEJ! Gick det bra?
Anders berättar efteråt att han ville göra en omkörning, satsade och fick snurr istället. Men, som han sa, det känns bättre att ha satsat och tappat på en snurr än att inte försökt. Så sant! Man måste våga för att vinna, det gäller väl det mesta här i livet?
Han slutar 7:a
Efter racet var det dags att plocka ihop och säga farväl till våra nyfunna bekanta. Hoppas på att få träffas igen, någon gång, något race.
Robban var så gullig och körde hem mig innan stackaren hade sina massvis med mil att avverka hem till Storvik.
Tack älskade vän för en härlig helg!
Och tack Anna, för en tokdag i Ullared och föra tt du hade hand om Maia så bra på söndagen. Love you!
//Mia
Tant Anna kom och hämtade mig på fredag morgon efter att ha lämnat Maia hos dagmamman, slänger in packningen i bilen och drar söderut. Denna dag skulle Anna få uppleva något hon aldrig gjort förut - en nervös Mia. :) Jag hade väl egentligen ingenting att vara nervös för, men jag tror så här i efterhand att det handlade om att jag inte hade någon kontroll inför vad som komma skulle under helgen. Jag skulle utsätta mig själv för något jag aldrig gjort tidigare bland folk jag inte känner - ja, jag erkänner väl dårå.. lite kontrollfreak är jag allt. Men bara på ett positivt sätt förstås. :)
Resan tog oss till shoppingparadiset Ullared. En lönefredag. Grattis! haha
Men det var inte så farligt som vi hade trott, det var inte ens kö in. Och vinkat fick jag gjort också, till SötÅsa. Undrar om hon hann se slängkyssen också?
Det första jag ser när jag kom in på Ge-kås var trosor med text I <3 Morgan. Men herregud, seriöst?! Köper folk sådant??
Jag skulle väl inte ha något speciellt egentligen. Lite underkläder, byxor, mutor till barnen, Shivas och Busen skulle väl få lite också. Oftast är det väl så på sådana här spontana Ullareds resor som man hittar något. Jag tyckte inte jag handlade så mycket, men det tyckte tydligen min plånbok.. haha
Vi tog inte ens barnavdelningen - vi hade ju faktiskt en Anna-Mia dag. klara på Ge-Kås slänger vi in gula påsarna i bilen och traskar över parkeringen till nästa hus. Martin Shop är givet när man väl är där. Måste ju spana in konkurrenterna som jag vart så missnöjd med senast. Nu i det ombyggda huset gjorde de sig bättre faktiskt. Det roliga är att deras outlet priser är Lustjakts standard priser :)
Efter lite Asian buffé började Anna lessna på mitt hummande av "vi bjuder upp till dans", slängde in mig i bilen och fortsatte söderut.
Vi kommer fram till STCC banan i Falkenberg just när de ska köra sitt första varv.
Hjärtat slår sig snart ut från bröstet på mig, vad ska stall folket tro när jag kommer ner bara så där? Fast alltså, vem fan bryr sig egentligen? Där står vi som två fån, skrapar med fötterna i gruset och vet inte vad vi ska göra under tiden som vi hör bilarna svischa förbi på banan.
Sedan händer allting på samma gång. Just som vi kom på att vi kunde gå till cafeterian så länge så Anna skulle få sin efterlängtade kaffe (min mage klarade inte av den varan just då) kommer Robban. Vi ska åka på studs och hämta en hyr-husvagn i Åsa. Jag slår följe med Anna till parkeringen och lastar över min packning. Kramar om min tant innan hon åker hem och hoppar in i Robbans bil.
Det skulle ha fixats med husvagn redan på torsdagen, men något hade hindrat den snubben från att lösa det. Så Robban hade kastat sig ut på nätet för att snabbt lösa situationen, vi var ju ändå 4 st som behövde sovplats under helgen. Och det som Robban inte kan hitta på nätet, det finns inte. :)
Det var ett tag sedan vi sågs och det så himlans trevligt att få träffas igen! Det är ju inte varje dag vi har vägarna om varandra precis. Så sådana tillfällen får man ju ta hand om.
Och så måste jag ju få säga att jag nog har världens bästa man som släpper iväg mig på sådana här äventyr. Jag har alltid tagit det för givet för så har det alltid varit i vårat förhållanden att vi gör det vi tycker är kul. Men det har jag märkt på reaktioner och förhållanden i vår närhet, att det är en guldgåva.
Men de nyfunna tankarna i huvudet var jag väl mest nerövs för hur de skulle reagera, de vi skulle umgås med i depån. Robbans racingteam. Han är ju också ganska färsk i gamet så han kände ju inte alla gubbarna.
Men när man väl kom in i gänget kändes det bra. Man får ta det för var det är och det gick att koppla av och ha kul i detta sällskap. Mycket trevliga och generösa människor från Enköping och Arboga. Stockholmare är ju en klass för sig, men de gick att umgås med. haha
T.o.m de officiella toaletterna gick bra, jag är inte mycket för sådant annars. Rädd för att låsa in mig och sunkigt ni vet.. Men dag 1 var helt ok, dag 2 efter ett nattlig hällregn vart det lite blött och dag 3 luktade det lite värre - men det funkade. Jag övertyglade känslan av yrsel i det trånga båset och dum som man är försöker man kissa så tyst som möjligt.. Varför då liksom?? Man sitter ju för fan på rätt ställe för att låta.. haha
På lördag morgon var det nytt race. Anders, som hyrde bilen, hade hamnat som plats 8 på fredagen.
Man rycktes verkligen med i stämningen innan, under och efter racet. Innan kände man adrenalinet öka och blodet pulsera med full fart medans teamet fixar det sista med bilen och Anders hoppar i kläderna och har full fokus på sin uppgift. 20 minuter innan start går jag, Wilma och Maggan till kullen - jag med kameran i högsta hugg. Woom, woom, woom - jag hör bilarna ännu. Deras motorvrål skriker ikapp med pulsen i öronen.
Vi ser Anders plocka in plats efter plats och slutar som 4:a. Jag och Wilma (Anders dotter) springer tillbaka till depåboxen och glädjekramas.
De plockar återigen av karossen, mekar och donar. Samspelt, kärleksfullt och exhalterat. Slammer av verktyg, hojtande och skratten för mig tillbaka till garaget förr i tiden då man hängde med folkrace folket. :) Det här är lite andra bilar bara... haha
Maten på grillen utanför husbilen, vin och öl och dansband. Kärlek.
Under dagen vart jag även över till andra sidan, till åskådarsidan liksom. Där hade de ställt upp en massa härliga gamla fordon och jag blev alldeles salig. Var bara tvungen att ringa till Anna och påpeka att här fanns minsann inga snygga kurvor - det var bara rostiga cyklar överallt. mmoaoaoaahaha
Söndag morgon körde vi tillbaka husvagen innan loppet för dagen som skulle gå kl. 11.
Samma procedur igen - 20 minuter innan start gick vi till kullen och hoppades på ett lika bra åk denna gången. Från 4:a till 2:a iaf? Det såg bra ut, han höll sin placering. Jag ställde mig bakom tredje kurvan, zoomar in läget och räknar ner bilarna som kommer i ledning... 1..2..3..men vad fan..4..5..har det hänt något? Knyter sig imagen, men så kommer han. Jag hinner bränna av en bild och går tillbaka till kullen. Maggan säger att han har snurrat. NEJ! Gick det bra?
Anders berättar efteråt att han ville göra en omkörning, satsade och fick snurr istället. Men, som han sa, det känns bättre att ha satsat och tappat på en snurr än att inte försökt. Så sant! Man måste våga för att vinna, det gäller väl det mesta här i livet?
Han slutar 7:a
Efter racet var det dags att plocka ihop och säga farväl till våra nyfunna bekanta. Hoppas på att få träffas igen, någon gång, något race.
Robban var så gullig och körde hem mig innan stackaren hade sina massvis med mil att avverka hem till Storvik.
Tack älskade vän för en härlig helg!
Och tack Anna, för en tokdag i Ullared och föra tt du hade hand om Maia så bra på söndagen. Love you!
//Mia
Kommentarer
Postat av: Maggan
Så kul att du haft det bra!!!! Din man såg lite ensam ut,pojken va ju med lilla klacken..
Synd att vi inte vann..hade vi varit värda!
Ett förtroende för varann ...är ett bra förhållande..då lever man upp till det...inte bry sig va andra tycker..kram på dig
Trackback