miaeliasson

Den sista lördagen i november är helig. Alltid. Varje år! Det är då vi flickor samlas över en hög paket och slåss för kung och fosterland. Kärlek.

Dagen började tidigt. Jag kunde inte sova - jag hade ju blivit med kamera dagen innan som stått på laddning över natten. Strax innan sex satt jag med en kaffe och bruksanvisningen till min nya Sony DSLR-A450.

Kunde knappt vänta på att få börja använda den. att fotgrafera är nästan lika avslappnande och underbart som att dansa. Att se händelsernas ögonblick bakom linsen är en skön tillfredsställelse. Jag önskar jag kunde mer om fotografering, lika mycket som jag önskar att jag hade någon att rock n roll bugga med.

Busen blev expriment för rörliga bilder


Vid halv åtta rustade jag upp mig till tänderna med varma kläder. Minus 10 grader ute och jag hade gett mig fan på att fånga solen. Jag fullkomligt avskyr kyla, men vad gör man inte?
Min tanle var Stensjön, men när jag kommer dit inser jag att jag måste längre bort för att få solen över vattnet. Åker till Hästviken i Mölnlycke och där var det ta mig fan så jävla kallt och blåsigt så jag inte hade någon känsel i fingrarna efter ett par minuter bara. Handtagen till trappan på bryggan var bara stora istappar och vågornas brus vid strandkanten var iskullar. Rätt så fräckt, men jävligt kallt.

Ingen sol i sikte så jag gav upp Hästviken och begav mig mot Stensjön igen i hopp om några fågellyft. När jag kör ut från parkeringen ser jag en skylt som kan förbrylla en något. Detta med uttryck.... var för heter det "se upp" ?? Helt bokstavligt blir det ju ganska så befängt.


Jag kör gamla 40 vägen i krönet mellan Cochlear och stallet ser jag den - soluppgången! Ställer mig på bromsen och backar tillbaka en liten bit för att kunna parkera bilen på en liten avtagsficka. Inte en tanke på att det skulle kunna komma en bil och köra in i röva på mig... Gudskelov slapp jag det. Doften av bränt gummi ligger kvar i bilen när jag låser och springer över vägen. Galopperar ner för den snötäckta stigen som så många hästar gjort, minns snabbt tiden då man själv satt på hästryggen och hade vinden i håret.
Väl nere på lilla berget är jag så betagen av soluppgången så jag glömmer rätt inställning på kameran. Skit samma, det var så fint! Här blåste det inte lika mycket, var faktiskt inte ens kallt om mina stackars fingrar.


Det är på vägen tillbaka upp igen som mitt knä gnäller på mig. Var det verklgen så långt? haha

Avslutar i alla fall morgonen vid Stensjön. Några fågellyft fick jag inte. När jag klev ur bilen flyger svanarna över mig. Fort som fan fipplar jag loss linsskyddet, auto på och skjut av. Blev så där bra, men har man gett sig fan på att plåta fåglar så har man. :)


När jag kände att jag kunde givit min högra hand för en kopp varm choklad var det dags att åka hem.
Få upp värmen och ångan lite. Det var dags att ta tag i dagens städ inför kvällens partaj. Skickade gubbe och barn till Trollhättan, öste på 50 tals rockabilly och tog en sak i taget. Det flöt på fint, hann t.o.m klart kök, hall, toa och vardagsrum! Kontor och sovrum funkade som "ställer-det-där-så-länge" förvaring. :) Precis som Maia gjorde imrose när hon ville (!) självmant städa på sitt rum. Konstigt nog hamnade alla de stora grejerna i hallen... hrm..
Förutom tältet, det ställde hon i sin säng. Helt plötsligt hade hon ju fått en massa sapce att leka på.

Fast det är klart, man kan inte städa hela tiden. Måste ju kolla emellanåt så kameran är lika laddad som en själv inför kvällen.

Dekorations stenarna var en av överaskningarna till flickorna denna kväll. Det är godis, görgod choklad. :)
Provade makro foto på blommor och änglar. De första vita har jag fått av min goe son och de tre små coola kommer från min söta chef Lisa. Min bebis hittade sin plats på bordet och utan blixt lyckades jag fånga honom.

När jag står i köket och förbereder mingelmaten droppar de in, en efter en, mina fantastiska väninnor! Jag skulle aldrig överleva utan dem! De som hade äran att förgylla min kväll idag blev Dollan, Petra (eller Perra som hon heter numera.. haha), Pernilla, Elli, tant Anna, Joanna, Jenny, Carro, Linda och Madde. 
Jag bjöd på laxsnittar, räkkrusader, salami, ost, oliver, soltorkade tomater, choklad, kaka, kex, skinkrullar och lite smått och gott. Det var mumma!


Å så var det då äntligen dags för det vi alla har längtat efter ett helt år! Klappleken! Man kan få hjärtsvikt för midre.. haha. Lets go girls!


Tack tjejer för en underbar afton!!

Utekvällen på stan blev inte riktigt som jag förväntat mig. Herregud vad jag saknade min dansante vän!
Jag, Elli, Pernilla och Anna gick till Dubliners övervåning. Där brukar det alltid vara bra, men denna kväll var mupparnas undantag. Sicket folk.... Men eftersom dansen aldrig lämnar min kropp va man ändå bosatt nån timme på dansgolvet. Total nekande all form av närmanden och bara svängde loss. Åh, vad jag velat dansa med dig!!

Efter ett gick jag och Anna till Rosen och träffade Robert. Inte ens där kände vi att kvällen hade någon höjdpunkt. Vi var bara där en snabb sväng, vid kvart över två hämatde våra respektive oss. Min älskade sötaste Seppo - du betyder allt för mig! Jag är en lyckligt lottad tjej!
Robert passade på att åka med oss, smidigt när grannen är med på stan. Kramen!!

Nu är jag hungrig, frukost vore på sin plats. Barnen har mumsat chips hela morgonen och tittat på Karate Kid 3 :)

Take care out there!
Hela tiden!

//Mia