Cysta
Värken började för några månader sedan. Trodde inte det var något märkvärdigt, jag skulle ju ha lingonveckan och då har man ont. :) Men sedan kom värken med tätare intervaller, slår bort tanken med att "det kan ju göra ont vid ägglossning också".
När värken återkom allt oftare fanns det alltid en hel del undanflykter och "det gör inte såå ont"
Mitt i all värk skulle jag på rutinkontroll för cellprovstagning. Nämner då att jag har ont och de ber mig avvakta till efter nästa ägglossingsperiod, har jag fortfarande ont då så skulle jag ringa gyn.
Från och till mådde jag väldigt bra. Det är så mycket lycka runtomkring mig nu så den smärta jag kände var obetydlig. Det gick att leva med. T.o.m de gånger jag vek mig och de gånger jag inte kunde sova.
Så idag var jag hos läkaren. Det konstaterades att jag troligtvis gått med en vattencysta på äggstocken under en längre tid. Den hade växt sig till en storlek av en grapefrukt ungefär och nyligen spruckit. Det gör den när kroppen själv vill ta hand om läkeprocessen. Så nu är det fullt med vätska som irriterar och som bukhinnan ska ta upp.
Helt ofarligt, men ändock skrämmande och smärtsamt. Ger en också en snabb insyn på hur jävla fort ens liv kan ställas upp och ner.
Nu är det bara att avvakta och se om smärtan försvinner och om kroppen sköter allt själv. Eller om man måste tillbaka och göra titthål. Jag avskyr verkligen att åka till läkaren. På senaste åren har jag visserligen blivit väldigt duktig och inte känt att jag nästan svimmar bara jag ser en vit rock, men ändå...
Ringde ett samtal idag som inte gjorts på länge. Kanske för att jag envetet väntat på att hon ska ringa mig. :) Inbilsk och naiv. Jill, tack för en härlig pratstund! Saknar er!
När jag kom hem satte jag mig vid datron och bläddrade igenom mina bilder. Så jävla sentimental man är :) Men jag undrar om mina vänner verkligen förstår vad de betyder för mig? Alla minnen, alla tokerier, hela vår framtid.
I helgen ska jag få umgås med de underbara! Fest hos oss på fredag och så är det Mölndalsfesten med Partypatrullen på lördag! Livet leker! Trots smärta!
Take care out there!
När värken återkom allt oftare fanns det alltid en hel del undanflykter och "det gör inte såå ont"
Mitt i all värk skulle jag på rutinkontroll för cellprovstagning. Nämner då att jag har ont och de ber mig avvakta till efter nästa ägglossingsperiod, har jag fortfarande ont då så skulle jag ringa gyn.
Från och till mådde jag väldigt bra. Det är så mycket lycka runtomkring mig nu så den smärta jag kände var obetydlig. Det gick att leva med. T.o.m de gånger jag vek mig och de gånger jag inte kunde sova.
Så idag var jag hos läkaren. Det konstaterades att jag troligtvis gått med en vattencysta på äggstocken under en längre tid. Den hade växt sig till en storlek av en grapefrukt ungefär och nyligen spruckit. Det gör den när kroppen själv vill ta hand om läkeprocessen. Så nu är det fullt med vätska som irriterar och som bukhinnan ska ta upp.
Helt ofarligt, men ändock skrämmande och smärtsamt. Ger en också en snabb insyn på hur jävla fort ens liv kan ställas upp och ner.
Nu är det bara att avvakta och se om smärtan försvinner och om kroppen sköter allt själv. Eller om man måste tillbaka och göra titthål. Jag avskyr verkligen att åka till läkaren. På senaste åren har jag visserligen blivit väldigt duktig och inte känt att jag nästan svimmar bara jag ser en vit rock, men ändå...
Ringde ett samtal idag som inte gjorts på länge. Kanske för att jag envetet väntat på att hon ska ringa mig. :) Inbilsk och naiv. Jill, tack för en härlig pratstund! Saknar er!
När jag kom hem satte jag mig vid datron och bläddrade igenom mina bilder. Så jävla sentimental man är :) Men jag undrar om mina vänner verkligen förstår vad de betyder för mig? Alla minnen, alla tokerier, hela vår framtid.
I helgen ska jag få umgås med de underbara! Fest hos oss på fredag och så är det Mölndalsfesten med Partypatrullen på lördag! Livet leker! Trots smärta!
Take care out there!
Kommentarer
Trackback