miaeliasson

..ner å opp, grisen gal i granens topp..
Tänk vad snabbt saker och ting kan vända, känslostormar riva och energi flöda. Livet är egentligen en stor jävla cirkus och du är apan i buren.. Men skit i i det!! Strumta i alla som glor, alla som hånar och gör dig till åtlöje.
VÅGA LEVA!! I slutändan är det de som glor som inte kan stänga munnen eller hitta de rätt orden. ORKA lägg din energi på allting gott istället. Puffa och hjälp apan bredvid. Omvandla din sadness till positivitet så ska du se vad mycket styrka du har inom dig!

Under hela min skoltid var jag utsatt för mobbing. Eller ja, i alla fall upp till jag började sjuan ungefär. Då hade de lessnat och hittat nya offer.
Jag blev slagen, puttad på, nervält i lera, hånad och utfryst. Bland annat. Det gjorde så förbannat jävla ont i mig. Jag var så förbannat duktig på att dölja det och bygga upp en fasad för alla som inte visste. Jag förstod  inte då att det bara hjälpte mobbarna - de tog ju varje chans de fick när ingen såg för jag sa ju aldrig något till någon. Jag ville inte vara ett offer, jag ville vara en vän.

I högstadiet hade jag lessnat. Jag hade byggt upp en vänkrets i det "coola gänget" årskursen under, som består sig än idag, och insåg att det var mobbarna som var totalt blåsta. Inte jag.
Jag minns så väl en kväll på fritidsgården i Mölnlycke - vi står ute och röker, jag och K. (som jag för övrigt var lite förjust i.. hihi) Kruxet är att det är hans storebror som är den mest utmärkande mobbaren, han är ett par år äldre. Han röker både det ena och det tredje och jag skulle aldrig i livet våga säga ngt om mobbingen till K. Fast jag tror att han innerst inne visste ändå för han var så himlans mån om mig. Hur som helst så kommer E (storebror) ut och får syn på att K röker och får ett spel. Ett spel som övergår till raseri och en örfil så att K säckar ihop. Precis då kommer fritidsledaren ut, bär upp K till vilorummet och sätter mig hos honom medans hon tar ett snack med E. Problembarn?? tss... K tar min hand och ler med ögonen "det ordnar sig ska du se" Då kände jag en kraft i mig så stark att jag nästan blev rädd. När E kommer in i rummet konfronterar jag honom. När han svarar spydigt och inte ett dugg ångerfullt gör jag något jag aldrig ångrat - jag slår honom på käften! Sedan den dagen lät de mig vara. Och blomman slog ut.

VÅGA LEVA!!!
Du är inte ensam!
Ge inte upp!

----------------------------------------------------------------------------------

Igår var vi i Trollhättan och hälsade på. Kaj har grävt upp hela tomten och ska dränera tror jag det var?! :)
Jag tog med mig 5 av ungarna och begav oss till Dalen. Jag hade kameran med och var på ett härligt fotohumör. Barnen var glada och vi hade det fantastiskt trevligt! Jag hade velat gå till den gamla bron, men ungarna ville till lekplatsen så vi vek av lite tidigare.
Vill förmedla mina vårkänslor med hjälp av lite bilder...


Idag har jag haft en underbar måndag. Jobb, vänner, träning och familj. <3
Fast ett mjukare avlsut hade varit fint, men det kanske är för mycket begärt när alla är trötta?

Tack alla för idag! Ingen nämnd, ingen glömd!

Kanske du hör sången som jag sjunger just för dig