Begravning
Igår vad begravning av min söta mormor. Det var dags för ett sista farväl och jag hade lovat mig själv, min mor och mina barn att vara stark. Det är lätt när begravning bara är ett ord som man mentalt förbereder sig för. Men när man väl är där, när man ser och får alla intryck...
Jag hade gjort begravningsprogrammen ihop med mor och visste vad som väntade för låtval och psalmer. "Änglamark" på orgeln först, ögon tåras och man håller nästan andan. "Du vet väl om att du är värdefull", jag klarade sången och kände mig stark. Prästen pratar men jag hör inga ord. Jag ser bara kistan, blommorna och minnen som fladdrar förbi på allt roligt vi gjorde ihop. Mera tysta tårar.
Så ska vi sjunga "Blott en dag"... Kan höra mormor nynna den som hon brukade och då bryter jag ihop. Nästintill framstupa sidoläge och jag tror jag ska svimma. Känner mammas hand klappa min rygg och får ny kraft. Sitter lutad mot mammas axel och bara skakar fram krampaktiga tårar, jag försöker verkligen vara stark.
Maia kommer tassandes med näsduk till mig och torkar mina kinder, mina ögon - mitt älskade lilla barn. Du var så duktig, starkast av oss alla.
Sedan fick vi gå fram till den vackra kistan för ett stilla avsked och lägga blomma. Barnen var med och gjorde mamma så stolt! Älskar er!
"Calle Schewens vals" fick avsluta ceremonin och vi fick fram ett leende mellan tårarna, jag och mamma. Mormor skulle tagit sig en svängom om hon var med. Det var hon ju på sätt och vis. :)
Jag säger inte farväl, jag säger vi ses igen! Hos dig är jag stark!
http://www.youtube.com/watch?v=Pv2hGQUs--Y
Jag hade gjort begravningsprogrammen ihop med mor och visste vad som väntade för låtval och psalmer. "Änglamark" på orgeln först, ögon tåras och man håller nästan andan. "Du vet väl om att du är värdefull", jag klarade sången och kände mig stark. Prästen pratar men jag hör inga ord. Jag ser bara kistan, blommorna och minnen som fladdrar förbi på allt roligt vi gjorde ihop. Mera tysta tårar.
Så ska vi sjunga "Blott en dag"... Kan höra mormor nynna den som hon brukade och då bryter jag ihop. Nästintill framstupa sidoläge och jag tror jag ska svimma. Känner mammas hand klappa min rygg och får ny kraft. Sitter lutad mot mammas axel och bara skakar fram krampaktiga tårar, jag försöker verkligen vara stark.
Maia kommer tassandes med näsduk till mig och torkar mina kinder, mina ögon - mitt älskade lilla barn. Du var så duktig, starkast av oss alla.
Sedan fick vi gå fram till den vackra kistan för ett stilla avsked och lägga blomma. Barnen var med och gjorde mamma så stolt! Älskar er!
"Calle Schewens vals" fick avsluta ceremonin och vi fick fram ett leende mellan tårarna, jag och mamma. Mormor skulle tagit sig en svängom om hon var med. Det var hon ju på sätt och vis. :)
Jag säger inte farväl, jag säger vi ses igen! Hos dig är jag stark!
http://www.youtube.com/watch?v=Pv2hGQUs--Y
Kommentarer
Postat av: Marie-Louise
Jättefina bilder. Beklagar sorgen & förlusten <3
Kramar Majsan
Trackback