Begravning
Igår vad begravning av min söta mormor. Det var dags för ett sista farväl och jag hade lovat mig själv, min mor och mina barn att vara stark. Det är lätt när begravning bara är ett ord som man mentalt förbereder sig för. Men när man väl är där, när man ser och får alla intryck...
Jag hade gjort begravningsprogrammen ihop med mor och visste vad som väntade för låtval och psalmer. "Änglamark" på orgeln först, ögon tåras och man håller nästan andan. "Du vet väl om att du är värdefull", jag klarade sången och kände mig stark. Prästen pratar men jag hör inga ord. Jag ser bara kistan, blommorna och minnen som fladdrar förbi på allt roligt vi gjorde ihop. Mera tysta tårar.
Så ska vi sjunga "Blott en dag"... Kan höra mormor nynna den som hon brukade och då bryter jag ihop. Nästintill framstupa sidoläge och jag tror jag ska svimma. Känner mammas hand klappa min rygg och får ny kraft. Sitter lutad mot mammas axel och bara skakar fram krampaktiga tårar, jag försöker verkligen vara stark.
Maia kommer tassandes med näsduk till mig och torkar mina kinder, mina ögon - mitt älskade lilla barn. Du var så duktig, starkast av oss alla.
Sedan fick vi gå fram till den vackra kistan för ett stilla avsked och lägga blomma. Barnen var med och gjorde mamma så stolt! Älskar er!
"Calle Schewens vals" fick avsluta ceremonin och vi fick fram ett leende mellan tårarna, jag och mamma. Mormor skulle tagit sig en svängom om hon var med. Det var hon ju på sätt och vis. :)
Jag säger inte farväl, jag säger vi ses igen! Hos dig är jag stark!
http://www.youtube.com/watch?v=Pv2hGQUs--Y
Jag hade gjort begravningsprogrammen ihop med mor och visste vad som väntade för låtval och psalmer. "Änglamark" på orgeln först, ögon tåras och man håller nästan andan. "Du vet väl om att du är värdefull", jag klarade sången och kände mig stark. Prästen pratar men jag hör inga ord. Jag ser bara kistan, blommorna och minnen som fladdrar förbi på allt roligt vi gjorde ihop. Mera tysta tårar.
Så ska vi sjunga "Blott en dag"... Kan höra mormor nynna den som hon brukade och då bryter jag ihop. Nästintill framstupa sidoläge och jag tror jag ska svimma. Känner mammas hand klappa min rygg och får ny kraft. Sitter lutad mot mammas axel och bara skakar fram krampaktiga tårar, jag försöker verkligen vara stark.
Maia kommer tassandes med näsduk till mig och torkar mina kinder, mina ögon - mitt älskade lilla barn. Du var så duktig, starkast av oss alla.
Sedan fick vi gå fram till den vackra kistan för ett stilla avsked och lägga blomma. Barnen var med och gjorde mamma så stolt! Älskar er!
"Calle Schewens vals" fick avsluta ceremonin och vi fick fram ett leende mellan tårarna, jag och mamma. Mormor skulle tagit sig en svängom om hon var med. Det var hon ju på sätt och vis. :)
Jag säger inte farväl, jag säger vi ses igen! Hos dig är jag stark!
http://www.youtube.com/watch?v=Pv2hGQUs--Y
Mormor
I onsdags, 2 juni, bestämde sig min mormor för att nu orkade hon inte mer. Hon somnade in lugnt och stilla under natten, hon hade valt ett tillfälle då vi inte fanns där. Så typiskt min söta mormor.
Jag saknar hennes stort, vi stod varandra mycket nära. Jag bara väntar på att saker och ting ska flyttas runt här - att mormor kommer och lever bus med oss. :) Hon lovade vid ett tillfälle att dansa rock´n´roll på mitt köksbord.
Jag vet att hon finns här. Jag vet att hon mår bra nu. Men det gör så förbannat ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen med mina svallande vågor av känslostormar.
Jag växte upp hos mormor. Vi gjorde allt tillsammans. När jag var liten bodde vi på samma gård så det var ofta man rymde över till henne i bara strumplästen.
Vi spelade kort, från henne har jag fått manin på att samla kortlekar. Minns speciellt två kortlekar hon hade - de var små och en var röd, en var blå. De var jag väldigt rädd om när mormor lät mig spela med dem.
Vi spelade på hästar och tippade sporten. Vi åt potatis och fiskpudding. Vi var med i hyresgästföreningen och organiserade fikaträffar. Vi åkte till Ullared och hjälptes åt att släpa hem allt skit man köpte. Vi åkte Danmarksfärjan och dansade till live band. Hon lärde mig brodera, sticka och virka. Hon virkade kläder till mina troll. Hon hade alltid saft och bullar till övers. Hon hade alltid brödet i kylskåpet av ngn anledning jag aldrig kommer att förstå. Hon hade alltid spännande grejer i kökslådorna.
Mormor hade alltid varm oboy när man kom in från pulkabacken. Hon hade alltid en plats bredvid sig i soffan när det åskade. Det var inte ofta - men hon kunde bli arg. Då höttade hon med fingret och kunde tjura i timmar, envisa kråka. :)
Det var mormor jag sprang till när jag blev mobbad och jagad av mopedister från skolan. Det var mormor jag tog en pilsner och ett bloss med. Det var mormor vi rymde till när vi lessnat på det hårda tonårslivet hemmavid.
Det var sköna tider i Bergsjön det. Hade det inte varit för dessa jävla ligister som roar sig med att slå ner äldre människor så de bryter lårbenshalsen så kanske min söta mormor hade orkat lite till? Det var många år sedan det hände, men det var på den vevan hon fick söka hjälp. Hon hamnade i en lägenhet ute i Nödinge och blev allt sämre. Fick hamnat på ett äldreboende i Alafors med underbar personal som älskade Aase. Hon var den piggaste av alla gamla och tycket om att hjälpa till. Hon bjöd dem av sitt fruktfat och vi tyckte hon var så duktig som ätit upp all frukt... :)
Nu blev det ju så att man träffades mer sällan, men vi hade långa härliga telefonsamtal.
När vi var hos henne i söndags på mors dag såg vi att hon hade gett upp. Jag tackar alla mina gudar för att jag fick träffat henne en sista gång, att jag följde med upp. Att personalen ringde mamma och att jag fick ett sista skratt, kram och puss. Innan vi skulle gå därifrån böjer jag mig över henne, som alltid, ger henne puss och kram. Fast denna gången viskar jag till henne att jag älskar dig. Då griper hon tag i min handled så det blir några sekunders extra gosande. Då visste jag. Herregud mormor, jag saknar dig så!!
Jag och mamma åkte upp i onsdags för ett sista farväl. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men hon var så fin och fridfull! Personalen hade gjort det så vackert!
Lite tårar, lite prat och t.o.m lite skratt. Ja, så funkar vi. Jag tror på ödet, på själen och på änglar. Min mormor var full av bus och framförhållande och det fick vi märka av. Allt har sin mening.
Mormor - JAG ÄLSKAR DIG!!!
Du vet väl om att du är värdefull!
Jag saknar hennes stort, vi stod varandra mycket nära. Jag bara väntar på att saker och ting ska flyttas runt här - att mormor kommer och lever bus med oss. :) Hon lovade vid ett tillfälle att dansa rock´n´roll på mitt köksbord.
Jag vet att hon finns här. Jag vet att hon mår bra nu. Men det gör så förbannat ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen med mina svallande vågor av känslostormar.
Jag växte upp hos mormor. Vi gjorde allt tillsammans. När jag var liten bodde vi på samma gård så det var ofta man rymde över till henne i bara strumplästen.
Vi spelade kort, från henne har jag fått manin på att samla kortlekar. Minns speciellt två kortlekar hon hade - de var små och en var röd, en var blå. De var jag väldigt rädd om när mormor lät mig spela med dem.
Vi spelade på hästar och tippade sporten. Vi åt potatis och fiskpudding. Vi var med i hyresgästföreningen och organiserade fikaträffar. Vi åkte till Ullared och hjälptes åt att släpa hem allt skit man köpte. Vi åkte Danmarksfärjan och dansade till live band. Hon lärde mig brodera, sticka och virka. Hon virkade kläder till mina troll. Hon hade alltid saft och bullar till övers. Hon hade alltid brödet i kylskåpet av ngn anledning jag aldrig kommer att förstå. Hon hade alltid spännande grejer i kökslådorna.
Mormor hade alltid varm oboy när man kom in från pulkabacken. Hon hade alltid en plats bredvid sig i soffan när det åskade. Det var inte ofta - men hon kunde bli arg. Då höttade hon med fingret och kunde tjura i timmar, envisa kråka. :)
Det var mormor jag sprang till när jag blev mobbad och jagad av mopedister från skolan. Det var mormor jag tog en pilsner och ett bloss med. Det var mormor vi rymde till när vi lessnat på det hårda tonårslivet hemmavid.
Det var sköna tider i Bergsjön det. Hade det inte varit för dessa jävla ligister som roar sig med att slå ner äldre människor så de bryter lårbenshalsen så kanske min söta mormor hade orkat lite till? Det var många år sedan det hände, men det var på den vevan hon fick söka hjälp. Hon hamnade i en lägenhet ute i Nödinge och blev allt sämre. Fick hamnat på ett äldreboende i Alafors med underbar personal som älskade Aase. Hon var den piggaste av alla gamla och tycket om att hjälpa till. Hon bjöd dem av sitt fruktfat och vi tyckte hon var så duktig som ätit upp all frukt... :)
Nu blev det ju så att man träffades mer sällan, men vi hade långa härliga telefonsamtal.
När vi var hos henne i söndags på mors dag såg vi att hon hade gett upp. Jag tackar alla mina gudar för att jag fick träffat henne en sista gång, att jag följde med upp. Att personalen ringde mamma och att jag fick ett sista skratt, kram och puss. Innan vi skulle gå därifrån böjer jag mig över henne, som alltid, ger henne puss och kram. Fast denna gången viskar jag till henne att jag älskar dig. Då griper hon tag i min handled så det blir några sekunders extra gosande. Då visste jag. Herregud mormor, jag saknar dig så!!
Jag och mamma åkte upp i onsdags för ett sista farväl. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men hon var så fin och fridfull! Personalen hade gjort det så vackert!
Lite tårar, lite prat och t.o.m lite skratt. Ja, så funkar vi. Jag tror på ödet, på själen och på änglar. Min mormor var full av bus och framförhållande och det fick vi märka av. Allt har sin mening.
Mormor - JAG ÄLSKAR DIG!!!
Du vet väl om att du är värdefull!
