miaeliasson

Vad är det som är så jävla svårt? Varför kan jag bara inte få tummen ur röva och börja knata? Jag som var så himlans duktig förra sommaren, ända till miniskern pajade igen. Nu skulle jag verkligen behöva börja träna igen, semesterminnena runt midjan hänger lite väl långt utanför byxlinningen... Men alltid är det något som "hindrar" - jag hiitade inte mitt knäskydd, mina skor, min jacka.... nu e allt på plats med idag skyller jag på att jag inte hittar min mp3. Och powerwalk utan musik?? Hallååååå eller, det går ju bara inte!!
Meh! Jag ahr t.o.m införskaffat stavar bara för att läkaren rekommenderade det. Suck... nä jävlar i mig - idag SKA det bli av!! Lilla rundan till att börja med iaf.

Seppo, Emil och Philip har cyklat till Aktiviteten. Meningen var att vi alla skulle bowla idag, men jag fick mig ett städryck. Har putsat fönster (Jessica - svimmade du nu eller?) och bytt gardiner i kök och sovrum. Bakat muffins och haft Janson och Lena på fikabesök. :) Gjort nya tavlor till köket. Tvättat och diskat. Kollat FB och mail.
Så jag har inte legat på latsidan direkt, men det var bara svepskäl för att inte gå ut och träna. Fine - då fick jag städat lite. haha

Jag har beställt Seppos födelsedagspresenter idag också. Nej det jag ju inte säga vad det var för ngt, men denna gången är det iaf inget från West Ham som det brukar vara. Det är en. eller tre, grejer som hela familjen kan njuta av. :)

Maia har gjort egopremiär ute på gården. Hon är en stor och stolt kicka nu som själv springer in och ut. Bara dörren där nere står på glänt så klarar de sig fint.

Påskhelgen har varit våraktigt blåvit!! Alla änglar förstår min känsla! Fast man ännu inte riktigt har smält in att det verkligen blev 6-0!!! Å sen alla lekarna på påskfesten hos morsan - jag vann!! Tjoho! Arga leken är väl ingen konst! :)
Några Heienken gick ner utan minsta besvär och allt var frid och fröjd!
Gårdagen var kalasig i Örby, lilla Saga blir 3 och är större än Maia :)

Nu kommer min lilla pipLarsson och jag orkar inte. Det har varit väldigt mycket pip och trots och vissa stunder får jag en känsla av att inte vara skapt som förälder. Det är en hemsk känsla, jag älskar mina barn - men giv mig styrka!!
Vad gör man? Många känner ingen sig i min sits som mamma, men jag blir så orolig. Hur vet jag att jag ger mina barn rätt uppfostran? Hur vet man att de inte far illa eller gör någon annan illa? Nu eller senare i livet.
Usch vad det är stort och ovisst att vara förälder emellanåt.

Nu ska vi iaf titta på Prinsessfilm. Jippii

Kramen
Mia