Likt en fjäril
En stor, vacker och självständig fjäril är jag, som den mor, hustru och kvinna jag är. Vardagliga ting blir världsliga ting när jag landar på en blomma för att dra in dess ljuva nektar.
Regn och färglöshet kan störa min balans, men inte rubba den helt. Man faller endast för att lyfta igen.
Men ibland vill jag krypa tillbaka in i kokongen och leva runt i den ordentligt. Krypa tillbaka till den tid då man bara var Mia och inget annat. Göra vad man vill, när man vill och hur man vill.
Till en viss begränsning är det möjligt. Att få skaka loss en dag eller två, utan stress eller huvudbry.
Vad går den gränsen? Hur länge kan man vara borta från familjen utan att känna ångest? En timme, ett dygn, en helg? Man måste få lov att andas.
Fjärilar andas och de är så vackra. Verkar inte ha ett endaste bekymmer i hela världen. Deras graciösa färggranna dräkter äger hela världen i sitt beteende. Deras skörhet påminner oss om att fånga dagen.
Likt en vacker fjäril tar jag med stolthet hand om min familj och min vardag.
Vart är min kokong?
Jodå, det e nyfriserat men ja.. inga större skillnader, e väl lite halvnöjd, luggen e alldeles för kort, ser ut som en liten tönt :P Men men, då e det väl det jag får vara tills den växer ut ;) Idag kommer iaf en kompis över o ska färga det lite fint :) Jag kan ses om jag kan komma förbi idag, imorgon blir det skola i Varberg o blir kvar där till sena kvällen.