Sicken dag..
Igår var en sådan där typisk dag när ingenting blev som det var tänkt. Började med att jag inte fått sova på hela natten eftersom Maia var dålig. Hon hade feber och yrade. Jag har varit hemma med henne sedan i tisdags.
Emil var väldigt hostig och lite febrig så vi höll honom hemma också.
Jag hade bestämt sedan innan att jag skulle ner till Wiges i Kinna och handla lite till Sideline, men hur skulle det hinnas med nu? Seppo hade ju jobbat natt som vanligt och skulle ligga hemma och sova hela dagen. Han hade erbjudit sig att ta barnen på förmiddagen så jag kunde åka ner, och sedan sova på eftermiddagen istället. Nej tack, jag vet hur grinig jag blir när han bara ligger när jag är hemma. Då går det inte att göra någonting.
Jag ringde ner till läkaren på morgonen och fick en tid till båda barnen klockan 13 samma dag. Då skulle jag i princip hinna ner till Kinna och tillbaka om jag åkte strax innan 11. Då kunde ju barnen sova sin förmiddagslur i bilen. Jättefint!
Hade jag inte haft oturen att hamna bakom en tankbil, som i sin tur fick en traktor framför sig, hade jag säkert hunnit ner till 11.45 som jag tänkt. Barnen sov ända ner till Skene. Där fick jag riva fram mobilen (fortfarande tankbilen framför mig) och ringa till Wiges. "Jag är på väg!" Efter Skene Järn kunde jag gasa på för nu fick jag äntligen fri väg. Andreas tog emot mig och mina varor stod klara. Jag fick bröta ur Maia ur bilen och samtidigt leta efter mitt kort. Dumhuvud!! Jag har kört hela vägen utan min korthållare! Den låg i västfickan hemma i hallen. Aaarghh!! Tack Andreas för den smidiga lösningen! Ni är alltid så gulliga och tillmötesgående!
Detta innebär att jag gasat på utan mitt körkort.. Jag vågade inte köra rally hem, men höll ganska god fart ändå för att hinna till doktorn i tid. Jag lyckades hamna bakom en skruttibang bang til Peugot som inte höll mer fart än 85 km/tim.. Men jag var lugn å fin hela tiden. Värdsliga ting,, Vad gör det om man kommer lite sent?
Kommer fram, parkerar å offrar mina sista små mynt på parkeringen. Kändes ju inte som min dag så det var bäst att vara på den säkra sidan. Jag vet inte om vårat miljöcert gäller där.
Vi kom in till läkaren 13.04 och han gnäller över att vi är sena! Med lite sarkasm var jag tvungen att be om ursäkt. Han påpekade att han bara har en kvart för båda barnen så jag sliter av Maia hennes jacka under höga protester, samtidigt som jag försöker med några lugnande ord. Ingen curlingmorsa här inte.
Båda barnen var jätteduktiga och vi blev kollrade bort till labb. Emil fick stick i fingret och så tillbaka till doktorn.. (hans kvart var nu överskriden..haha) Det visade sig att båda barnen har infektion, därav hostan. Maia hade dessutom öron- och ögoninflammation på detta. Stackars liten! De fick antibiotika igen.
Maia lugnade ner sig när hon fick åka hissen. Jätteroligt! hmm
Nu hade jag ju lovat ungarna att vi skulle äta på Makkedonkan så det var bara till att glida hem och hämta kortet. Emil anser att har man inga pengar så är det bra att ha kortet. What?! haha
Brummade iväg till Mc vid Åby och pallrar in barnen. Som förnöjt tuggar i sig sina pommes, lite dricka och vill sen inte ha mer. suck.. lägger ner deras "rester" i en av Happy Meal kartongerna och så bär det av hem. Äntligen.
Som en fin avslutning på denna spektakulära dag kom tant röd. Hon lät meddela att hon stannar i minst 4 dagar.
Det var med tunga steg jag gick och lade mig igårkväll. Förberedde mig på ännu en sömnlös natt med febriga barn, men hon vaknade bara 4-5 ggr inatt. Emil kom in och lade sig hos mig vid 23 och sov stilla nästan hela natten. Bara 1 gång behövde jag flytta på honom.
Vaknade imorse av att jag hör Maia. Inget gnäll eller gråt, utan babbel. Medicinen har gjort susen med henne redan och hon är sitt vanliga jag igen. Tösen som pratar oupphörligt. :)
Nu sitter de inne på Emils rum och leker. Jag ska passa på att lägga in de nya produkterna på Sideline. Det är Sverige kläder till våra små. :)
Ha det så gott! Och som min mamma sa igår " för varje minut som går blir det bara bättre" !
//Mia
Emil var väldigt hostig och lite febrig så vi höll honom hemma också.
Jag hade bestämt sedan innan att jag skulle ner till Wiges i Kinna och handla lite till Sideline, men hur skulle det hinnas med nu? Seppo hade ju jobbat natt som vanligt och skulle ligga hemma och sova hela dagen. Han hade erbjudit sig att ta barnen på förmiddagen så jag kunde åka ner, och sedan sova på eftermiddagen istället. Nej tack, jag vet hur grinig jag blir när han bara ligger när jag är hemma. Då går det inte att göra någonting.
Jag ringde ner till läkaren på morgonen och fick en tid till båda barnen klockan 13 samma dag. Då skulle jag i princip hinna ner till Kinna och tillbaka om jag åkte strax innan 11. Då kunde ju barnen sova sin förmiddagslur i bilen. Jättefint!
Hade jag inte haft oturen att hamna bakom en tankbil, som i sin tur fick en traktor framför sig, hade jag säkert hunnit ner till 11.45 som jag tänkt. Barnen sov ända ner till Skene. Där fick jag riva fram mobilen (fortfarande tankbilen framför mig) och ringa till Wiges. "Jag är på väg!" Efter Skene Järn kunde jag gasa på för nu fick jag äntligen fri väg. Andreas tog emot mig och mina varor stod klara. Jag fick bröta ur Maia ur bilen och samtidigt leta efter mitt kort. Dumhuvud!! Jag har kört hela vägen utan min korthållare! Den låg i västfickan hemma i hallen. Aaarghh!! Tack Andreas för den smidiga lösningen! Ni är alltid så gulliga och tillmötesgående!
Detta innebär att jag gasat på utan mitt körkort.. Jag vågade inte köra rally hem, men höll ganska god fart ändå för att hinna till doktorn i tid. Jag lyckades hamna bakom en skruttibang bang til Peugot som inte höll mer fart än 85 km/tim.. Men jag var lugn å fin hela tiden. Värdsliga ting,, Vad gör det om man kommer lite sent?
Kommer fram, parkerar å offrar mina sista små mynt på parkeringen. Kändes ju inte som min dag så det var bäst att vara på den säkra sidan. Jag vet inte om vårat miljöcert gäller där.
Vi kom in till läkaren 13.04 och han gnäller över att vi är sena! Med lite sarkasm var jag tvungen att be om ursäkt. Han påpekade att han bara har en kvart för båda barnen så jag sliter av Maia hennes jacka under höga protester, samtidigt som jag försöker med några lugnande ord. Ingen curlingmorsa här inte.
Båda barnen var jätteduktiga och vi blev kollrade bort till labb. Emil fick stick i fingret och så tillbaka till doktorn.. (hans kvart var nu överskriden..haha) Det visade sig att båda barnen har infektion, därav hostan. Maia hade dessutom öron- och ögoninflammation på detta. Stackars liten! De fick antibiotika igen.
Maia lugnade ner sig när hon fick åka hissen. Jätteroligt! hmm
Nu hade jag ju lovat ungarna att vi skulle äta på Makkedonkan så det var bara till att glida hem och hämta kortet. Emil anser att har man inga pengar så är det bra att ha kortet. What?! haha
Brummade iväg till Mc vid Åby och pallrar in barnen. Som förnöjt tuggar i sig sina pommes, lite dricka och vill sen inte ha mer. suck.. lägger ner deras "rester" i en av Happy Meal kartongerna och så bär det av hem. Äntligen.
Som en fin avslutning på denna spektakulära dag kom tant röd. Hon lät meddela att hon stannar i minst 4 dagar.
Det var med tunga steg jag gick och lade mig igårkväll. Förberedde mig på ännu en sömnlös natt med febriga barn, men hon vaknade bara 4-5 ggr inatt. Emil kom in och lade sig hos mig vid 23 och sov stilla nästan hela natten. Bara 1 gång behövde jag flytta på honom.
Vaknade imorse av att jag hör Maia. Inget gnäll eller gråt, utan babbel. Medicinen har gjort susen med henne redan och hon är sitt vanliga jag igen. Tösen som pratar oupphörligt. :)
Nu sitter de inne på Emils rum och leker. Jag ska passa på att lägga in de nya produkterna på Sideline. Det är Sverige kläder till våra små. :)
Ha det så gott! Och som min mamma sa igår " för varje minut som går blir det bara bättre" !
//Mia
Kommentarer
Trackback