Dikt om kärleken till Ditt Barn

Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
 Och hela mitt liv ska jag älska just dig

 Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm

 Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje
och tröst

Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt

Du växer var dag, liten blir stor
 Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor

 Jag räddar från spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och
hämtar dig vatten

 Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig
som förr var så len

 Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter

 Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

 Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
 Och vantar och mössa ifall det blir kallt

 Jag står där i fönstret och ser hur du går
 Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan

 Snart blir du förälskad och kinderna glöder
 Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder
 Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ

 Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
 Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
 Får nybakta bullar och dricker choklad
 De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
 Och jag har små barnbarn som jag tittar till

 Fast pannan den rynkas och håret blir grått
 Så minns jag med glädje de åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback