0-2!!
Bortamatch mot Malmö. Nervigt som f-n. Skitdåligt spel. Men vad faen, det är målen som räknas - missbedömda eller inte - (och denna gången hade vi konstiga Jonas till vår fördel - kors i taket!) VI VANN!
Tack alla änglar för en fantastisk dag!
Väckarklockan ringer sedvanligt 06.30. Snoozar 3 ggr innan jag orkar röra mig. Huvudet värker som vanligt.
Efter 2 koppar kaffe, väckning och påklädning av barnen känns det lite bättre. Fjärilarna börjar komma. För första gången på 5 år ska jag åka med Supporterklubben på bortamatch. Annars har vi alltid åkt ner själva pga av min sjukdom som hindrar mig från att åka långväga med buss. Men nu skulle det alltså bli tåg till Malmö och uppslutning på Centralen. 600 st änglar ska rälsvägen bäras söderut. X2000 - en gudagåva!
Jag, Seppo, Janson, Jill S, Johan och Harald har så trevligt som bara vi kan ha det.
Det är en känsla som inte går att beskriva - att träffa alla änglar igen (och inte bara på läktaren eller i butiken).
Vår tanke var att gå före marschen till arenan för att undvika biljettkön, men så blev inte fallet. Efter att ha irrat runt en stund i Skånes huvudstad (som bara tycks bestå av klädaffärer och kaffebarer..) slår vi oss till slut ner på en restaurang invid vägen. Där drack mina enda 5 klunkar öl för denna dag, Jill var så gullig och bjussade. Jag skulle ju köra hem sen..
Vi sneglar på klockan för att hinna, och rätt var det är kommer hela j-a marcheringståget utanför dörren. Så det var bara till att haka på. Hamnar bredvid en häst som var helstissig, stackarn. Blev inte direkt bättre då ngt dumhuvud kastar smällskott under hästkraken och orsakar iritation och smått upplopp. Jill tar mig under armen och promenerar prompt vidare.
Stämningen under marschen var obehaglig. Det var bara till att gå, och hålla sig intill kanten ifall det skulle bli rusning.
Men stämningen på läktaren var underbar! Vi sjöng, skrålade och jublade. När det återstod 5 minuter stod vi bakom läktaren och tassade fram och tillbaka. Håll nollan nu då Bengan!! Domaren blåser av och automatiskt tittar man på resultat tavlan för att kolla att det verkligen var sant. JAAAA !!! 2-0 till Änglarna
Vi vänder på klacken för att hinna bland de första till Harrys och en bit mat. Där var det ju stört omöjligt att ta sig in innan matchen, det var änna knöfult. Otroligt go oxfilé fick vi. Seppo tycks vara nöjd med att ha en fru som väldigt sällan orkar äta upp en hel rätt på restaurang. Kanske var det orsaken till att han inte beställde in ngn mat till sig. hihi
På tågresan hem bevisar vi för alla att vi kan flasha. Seppo höll liv i vår vagn och till det säger jag bara - no comments!
2-0 till ÄNGLARNA!!!
Tack alla änglar för en fantastisk dag!
Väckarklockan ringer sedvanligt 06.30. Snoozar 3 ggr innan jag orkar röra mig. Huvudet värker som vanligt.
Efter 2 koppar kaffe, väckning och påklädning av barnen känns det lite bättre. Fjärilarna börjar komma. För första gången på 5 år ska jag åka med Supporterklubben på bortamatch. Annars har vi alltid åkt ner själva pga av min sjukdom som hindrar mig från att åka långväga med buss. Men nu skulle det alltså bli tåg till Malmö och uppslutning på Centralen. 600 st änglar ska rälsvägen bäras söderut. X2000 - en gudagåva!
Jag, Seppo, Janson, Jill S, Johan och Harald har så trevligt som bara vi kan ha det.
Det är en känsla som inte går att beskriva - att träffa alla änglar igen (och inte bara på läktaren eller i butiken).
Vår tanke var att gå före marschen till arenan för att undvika biljettkön, men så blev inte fallet. Efter att ha irrat runt en stund i Skånes huvudstad (som bara tycks bestå av klädaffärer och kaffebarer..) slår vi oss till slut ner på en restaurang invid vägen. Där drack mina enda 5 klunkar öl för denna dag, Jill var så gullig och bjussade. Jag skulle ju köra hem sen..
Vi sneglar på klockan för att hinna, och rätt var det är kommer hela j-a marcheringståget utanför dörren. Så det var bara till att haka på. Hamnar bredvid en häst som var helstissig, stackarn. Blev inte direkt bättre då ngt dumhuvud kastar smällskott under hästkraken och orsakar iritation och smått upplopp. Jill tar mig under armen och promenerar prompt vidare.
Stämningen under marschen var obehaglig. Det var bara till att gå, och hålla sig intill kanten ifall det skulle bli rusning.
Men stämningen på läktaren var underbar! Vi sjöng, skrålade och jublade. När det återstod 5 minuter stod vi bakom läktaren och tassade fram och tillbaka. Håll nollan nu då Bengan!! Domaren blåser av och automatiskt tittar man på resultat tavlan för att kolla att det verkligen var sant. JAAAA !!! 2-0 till Änglarna
Vi vänder på klacken för att hinna bland de första till Harrys och en bit mat. Där var det ju stört omöjligt att ta sig in innan matchen, det var änna knöfult. Otroligt go oxfilé fick vi. Seppo tycks vara nöjd med att ha en fru som väldigt sällan orkar äta upp en hel rätt på restaurang. Kanske var det orsaken till att han inte beställde in ngn mat till sig. hihi
På tågresan hem bevisar vi för alla att vi kan flasha. Seppo höll liv i vår vagn och till det säger jag bara - no comments!
2-0 till ÄNGLARNA!!!
Kommentarer
Trackback