Söndag igen
Hej hopp alla glada!
Hösten är här ordentligt nu och med det kommer mörkret och myset. Tända ljus, famla runt och bita ihop när man snubblar över ungarnas lego. Visst är det mysigt?! :)
Skämt åsido - vi mår fint! Hur mår ni?
Jag har väldigt ont i rygg och huvud, mer än vanligt, men jag vet ju orsaken också så varför gnälla? Eller orsakerna kanske man ska säga, det är ju många faktorer som får spela in. I 2 veckor har jag konstant stått upp och packat beställningar på jobbet. Monotona rörelser på ett icke ergonomiskt sätt. Disa fick så ont så hon fick uppsöka läkare. Härligt ställe vi jobbar på va?! :) Men vi strävar på. Vi är snart klara. VI har varken råd eller tid att vara hemma, visst är samhället sjukt?
I torsdags hände något märkligt. Vi blev bjudna på musikal av jobbet. Det skulle lämnas besked med en gång för den var samma kväll, så jag tog en chansning. Barnvakt och sånt löser väl sig?? Iaf, det gjorde det - Seppo var hemma med barnen och meddelade sitt jobb att han kommer lite senare. Så jag och Mesken knatar iväg till Scandinavium för att se Starlight Express. Biljetter på Parkett, rad 18.. Vi såg knappt någonting första akten. Det var en väldigt märklig musikal, engelsk uppsättning och inget ös. Iaf inte i början. I pausen letade vi upp våra kollegor som av en händelse inte hade sina biljetter bredvid oss. De satt också på parkett, fast lite längre bak. Med dem sitter det kända folket. Inga namn nämnda, men dög inte vi? Vi är vana, sket i det och var sociala en stund. Sen till andra akten klättrade vi upp på läktaren - fick en massa plats och såg jättebra! Andra akten bjöd på mer speed och det var till och med så man fick behagfulla rysningar emellanåt.
I lördags, när jag var hos mamma, var en behövlig dag! Tack snälla!!
Vi åt gott, spelade Tabu, skrattade och flamsade. Sen kom SingStar fram och alla som känner mig vet hur mycket jag älskar att sjunga! Vi ägde hela melodierna - jag, Stoffe, Titti, Viktor och Tobias. Sen kom vi till Wind of Change. Gamla minnen vällde upp när jag och Sanna var på Liseberg och försökte komma på hela melodin. Jag minns att vi gick, arm i arm, nerför lilla backen vid de snabba barnbåtarna, och visslade till den melodin. Det var en till tjej med, men jag kan inte se vem det var. Första känslan var glädje, jag sjöng ett par rader med min bror. Medlidande fanns i hans ögon och jag brast ut i gråt. Instinkten slog mig att Sanna aldrig mer kommer att komma tillbaka.
Jag grät, och Stoffe satte sig i mitt knä, höll om mig och sjöng vidare. Det kändes som alla andra höll andan, de hade väntat på detta. Det var detta de ville, det var det som var anledningen till att jag skulle komma till dem. Det behövdes! Tack återigen!!
Ödet bestämde att dagen efter fanns Sannas dödsannonser i tidningen. De ligger nu välbevarde i min kalender. Jag och Jill ska på begravningen på tisdag.
Igår kom det en beställning på Sideline Fashion!
Det har varit segt ett tag och tack vare Tradera har vi haft ngn form av försäljning, men nu kom det en riktig beställning. Till Gävle. Jättekul!! Den är på väg nu!
Mumin kläderna kommer nog att dröja ett tag kan jag ju meddela er som väntar på dem. Vi räknar med att få dem till nästa år om budgeten blir god. Vi måste först och främst koncentrera oss på de små supportrarna.
Igår var jag, Seppo och Maia nere hos Farfar och Vailet en sväng. Emil ville sova över hos mormor till idag så här är rätt lugnt just nu. :) Iaf, hos farfar tittade vi på gamla fotografier. Det var görläskigt emellanåt för jag mindes inte. Det var precis som att ngn skurit ut vissa fragment av mitt minne. Jag har ju inte varit med så mkt hos Lavefors när jag växte upp, men ngt mer borde man väl minnas? Som Vailets härliga hår, Fabian som kattunge, kusiner och syskon som småbarn? Usch vad läskigt detta är! Min tuffa barndom har lärt mig att bara fokusera framåt, kan det vara en orsak till att jag tappar bilder från minnena bakåt?
Nej, nu ska jag göra mer kaffe, ta huvudvärkstabletter och jobba lite med Sideline. Det är ju söndag - rutinerna säger att det är dags för lite uppdateringar. :)
Ha det gött folks!
Stooora kramen
Mia
Hösten är här ordentligt nu och med det kommer mörkret och myset. Tända ljus, famla runt och bita ihop när man snubblar över ungarnas lego. Visst är det mysigt?! :)
Skämt åsido - vi mår fint! Hur mår ni?
Jag har väldigt ont i rygg och huvud, mer än vanligt, men jag vet ju orsaken också så varför gnälla? Eller orsakerna kanske man ska säga, det är ju många faktorer som får spela in. I 2 veckor har jag konstant stått upp och packat beställningar på jobbet. Monotona rörelser på ett icke ergonomiskt sätt. Disa fick så ont så hon fick uppsöka läkare. Härligt ställe vi jobbar på va?! :) Men vi strävar på. Vi är snart klara. VI har varken råd eller tid att vara hemma, visst är samhället sjukt?
I torsdags hände något märkligt. Vi blev bjudna på musikal av jobbet. Det skulle lämnas besked med en gång för den var samma kväll, så jag tog en chansning. Barnvakt och sånt löser väl sig?? Iaf, det gjorde det - Seppo var hemma med barnen och meddelade sitt jobb att han kommer lite senare. Så jag och Mesken knatar iväg till Scandinavium för att se Starlight Express. Biljetter på Parkett, rad 18.. Vi såg knappt någonting första akten. Det var en väldigt märklig musikal, engelsk uppsättning och inget ös. Iaf inte i början. I pausen letade vi upp våra kollegor som av en händelse inte hade sina biljetter bredvid oss. De satt också på parkett, fast lite längre bak. Med dem sitter det kända folket. Inga namn nämnda, men dög inte vi? Vi är vana, sket i det och var sociala en stund. Sen till andra akten klättrade vi upp på läktaren - fick en massa plats och såg jättebra! Andra akten bjöd på mer speed och det var till och med så man fick behagfulla rysningar emellanåt.
I lördags, när jag var hos mamma, var en behövlig dag! Tack snälla!!
Vi åt gott, spelade Tabu, skrattade och flamsade. Sen kom SingStar fram och alla som känner mig vet hur mycket jag älskar att sjunga! Vi ägde hela melodierna - jag, Stoffe, Titti, Viktor och Tobias. Sen kom vi till Wind of Change. Gamla minnen vällde upp när jag och Sanna var på Liseberg och försökte komma på hela melodin. Jag minns att vi gick, arm i arm, nerför lilla backen vid de snabba barnbåtarna, och visslade till den melodin. Det var en till tjej med, men jag kan inte se vem det var. Första känslan var glädje, jag sjöng ett par rader med min bror. Medlidande fanns i hans ögon och jag brast ut i gråt. Instinkten slog mig att Sanna aldrig mer kommer att komma tillbaka.
Jag grät, och Stoffe satte sig i mitt knä, höll om mig och sjöng vidare. Det kändes som alla andra höll andan, de hade väntat på detta. Det var detta de ville, det var det som var anledningen till att jag skulle komma till dem. Det behövdes! Tack återigen!!
Ödet bestämde att dagen efter fanns Sannas dödsannonser i tidningen. De ligger nu välbevarde i min kalender. Jag och Jill ska på begravningen på tisdag.
Igår kom det en beställning på Sideline Fashion!
Det har varit segt ett tag och tack vare Tradera har vi haft ngn form av försäljning, men nu kom det en riktig beställning. Till Gävle. Jättekul!! Den är på väg nu!
Mumin kläderna kommer nog att dröja ett tag kan jag ju meddela er som väntar på dem. Vi räknar med att få dem till nästa år om budgeten blir god. Vi måste först och främst koncentrera oss på de små supportrarna.
Igår var jag, Seppo och Maia nere hos Farfar och Vailet en sväng. Emil ville sova över hos mormor till idag så här är rätt lugnt just nu. :) Iaf, hos farfar tittade vi på gamla fotografier. Det var görläskigt emellanåt för jag mindes inte. Det var precis som att ngn skurit ut vissa fragment av mitt minne. Jag har ju inte varit med så mkt hos Lavefors när jag växte upp, men ngt mer borde man väl minnas? Som Vailets härliga hår, Fabian som kattunge, kusiner och syskon som småbarn? Usch vad läskigt detta är! Min tuffa barndom har lärt mig att bara fokusera framåt, kan det vara en orsak till att jag tappar bilder från minnena bakåt?
Nej, nu ska jag göra mer kaffe, ta huvudvärkstabletter och jobba lite med Sideline. Det är ju söndag - rutinerna säger att det är dags för lite uppdateringar. :)
Ha det gött folks!
Stooora kramen
Mia
Kommentarer
Trackback