Dans är magi
Hej hopp gummi...stövel!
Igår var den omtalade Mölndalsfesten. Festen med stort F för alla inbitna Mölndalsbor och annat löst drägg. :)
Jag hade aldrig varit där, det var premiär. Ingen premiär som jag med stor glädje egentligen såg fram emot för vad har jag där att göra? Jag är ju egentligen Mölnlycke tjej, fast man hamnat i Mölndal nu. Kände knappt en människa.
Jag hade en plan B ifall det skulle bli alldeles tokigt, det var vänner i stan jag kunde ta mig till.
Men jag ville ge det en chans och så var ju där med min älskade Åsa!
Hela dagen innan festen höll på att rasa isär. Men det bloggade jag ju om sist... haha .. Vill bara tillägga att jag var på gymmer en snabbis innan fotojobbet, skulle ta en halvtimme på bandet. Överskottsenergi till tusen, hade ju inte fått träna på hela veckan. Väl inne i omklädningsrummet, halvklädd, inser jag att jag bara fått med mig en löparsko.... suck! Anledningen till att jag bara skulle få en halvtimme på gymmet fast jag hade haft så god tid på mig var att jag glömde laddaren till kameran inför fotojobbet så det var bara till att åka hem igen och leta fram den.
Mannen var inte på sitt bästa humör, så när jag kom hem och insett att jag glömt min jacka och linsskydd (verkligen min dag..) åkte jag tillbaka till jobbet och passade även på att ta en kaffe hos Falken för att andas lite annan luft en stund och samla vänskapskraft. That´s what friends are for!
När jag kom hem åkte gubben en sväng för att komma ut lite innan jag skulle iväg. Jag började fundera på vad fan jag skulle ha på mig... rådfrågade en vän i tosselanda å jag får till svar... kläder! Ödöh...
Men jag bytte nog inte kläder mer än 2 ggr innan jag gav upp och sa till Mia i spegeln att hon duger. Skit i alla andra och kör järnet! Yeay!
Hem till Åsa först och där möts man av ett härligt gäng. Aldrig träffat dem förut, men man smälte in gött och vi hade gör roligt. Det var segt att dra sig därifrån vid halv nio... men det gick. In med rullisen i bilen och Åsa hade ett stadigt grepp om (h)julen.. haha
Vi var ganska tidiga in och systrarna intog det stora dansgolvet. Jag kände mig ganska malplacerad, kunde inte riktigt slappna av. Hade det inte varit för min goa Åsa så vet jag inte vad jag hade gjort. Vi hade iaf lagt på pengar på bilen till 23.58, sedan skulle vi se hur jag mådde. Jag var bra danssugen, det ryckte i benen... men det ville sig inte riktigt. Kanske berodde det på att man var nykter och duktig chaufför :)
Folket började droppa in och jag träffade några som jag faktiskt kände :) Halv tolv hade jag lite beslutsångest.. skulle jag stanna eller åka vidare? Folket i plan B svarade inte på mina mess och nu hade jag t.o.m fått dansat lite.. Började bli varm i kläderna liksom.. haha. Förutom Åsa var det två personer som verkligen fick mig att besluta att stanna kvar. Johan och Göran - tack!! Kände mig som Askungen.. måste hinna innan midnat.. hihi
Efter att ha lagt på mer pengar på bilen var det som om dansdjävulen bemästrade min kropp. Jag och Göran ägde dansgolvet! hahaha... Vi dansade konstant ändå till de skulle stänga klockan två. Vart fan tog tiden vägen?
Finns det något mer avslappnande, roligt och kärleksfullt än dans?! Inte ett buggsteg tog vi - det var disco på hög nivå! I love it - skulle inte överleva länge utan dansen!!
Festen blev lyckad, efterfesten likaså. Var hemma vid 6.. eller nåt.. Sov lite till å från till 9.15
Upp å duscha inför dagens utflykt med Lavefors till 70 tals utställningen på Mölndals museum. Det var jättemysigt!!
Mer bilder finns på min FB sida :)
Ännu en härlig helg avverkad. Love you!
Nu är jag trött, så trött...
//Mia
Igår var den omtalade Mölndalsfesten. Festen med stort F för alla inbitna Mölndalsbor och annat löst drägg. :)
Jag hade aldrig varit där, det var premiär. Ingen premiär som jag med stor glädje egentligen såg fram emot för vad har jag där att göra? Jag är ju egentligen Mölnlycke tjej, fast man hamnat i Mölndal nu. Kände knappt en människa.
Jag hade en plan B ifall det skulle bli alldeles tokigt, det var vänner i stan jag kunde ta mig till.
Men jag ville ge det en chans och så var ju där med min älskade Åsa!
Hela dagen innan festen höll på att rasa isär. Men det bloggade jag ju om sist... haha .. Vill bara tillägga att jag var på gymmer en snabbis innan fotojobbet, skulle ta en halvtimme på bandet. Överskottsenergi till tusen, hade ju inte fått träna på hela veckan. Väl inne i omklädningsrummet, halvklädd, inser jag att jag bara fått med mig en löparsko.... suck! Anledningen till att jag bara skulle få en halvtimme på gymmet fast jag hade haft så god tid på mig var att jag glömde laddaren till kameran inför fotojobbet så det var bara till att åka hem igen och leta fram den.
Mannen var inte på sitt bästa humör, så när jag kom hem och insett att jag glömt min jacka och linsskydd (verkligen min dag..) åkte jag tillbaka till jobbet och passade även på att ta en kaffe hos Falken för att andas lite annan luft en stund och samla vänskapskraft. That´s what friends are for!
När jag kom hem åkte gubben en sväng för att komma ut lite innan jag skulle iväg. Jag började fundera på vad fan jag skulle ha på mig... rådfrågade en vän i tosselanda å jag får till svar... kläder! Ödöh...
Men jag bytte nog inte kläder mer än 2 ggr innan jag gav upp och sa till Mia i spegeln att hon duger. Skit i alla andra och kör järnet! Yeay!
Hem till Åsa först och där möts man av ett härligt gäng. Aldrig träffat dem förut, men man smälte in gött och vi hade gör roligt. Det var segt att dra sig därifrån vid halv nio... men det gick. In med rullisen i bilen och Åsa hade ett stadigt grepp om (h)julen.. haha
Vi var ganska tidiga in och systrarna intog det stora dansgolvet. Jag kände mig ganska malplacerad, kunde inte riktigt slappna av. Hade det inte varit för min goa Åsa så vet jag inte vad jag hade gjort. Vi hade iaf lagt på pengar på bilen till 23.58, sedan skulle vi se hur jag mådde. Jag var bra danssugen, det ryckte i benen... men det ville sig inte riktigt. Kanske berodde det på att man var nykter och duktig chaufför :)
Folket började droppa in och jag träffade några som jag faktiskt kände :) Halv tolv hade jag lite beslutsångest.. skulle jag stanna eller åka vidare? Folket i plan B svarade inte på mina mess och nu hade jag t.o.m fått dansat lite.. Började bli varm i kläderna liksom.. haha. Förutom Åsa var det två personer som verkligen fick mig att besluta att stanna kvar. Johan och Göran - tack!! Kände mig som Askungen.. måste hinna innan midnat.. hihi
Efter att ha lagt på mer pengar på bilen var det som om dansdjävulen bemästrade min kropp. Jag och Göran ägde dansgolvet! hahaha... Vi dansade konstant ändå till de skulle stänga klockan två. Vart fan tog tiden vägen?
Finns det något mer avslappnande, roligt och kärleksfullt än dans?! Inte ett buggsteg tog vi - det var disco på hög nivå! I love it - skulle inte överleva länge utan dansen!!
Festen blev lyckad, efterfesten likaså. Var hemma vid 6.. eller nåt.. Sov lite till å från till 9.15
Upp å duscha inför dagens utflykt med Lavefors till 70 tals utställningen på Mölndals museum. Det var jättemysigt!!
Mer bilder finns på min FB sida :)
Ännu en härlig helg avverkad. Love you!
Nu är jag trött, så trött...
//Mia
Sova?
Varför ska det vara så svårt? Varenda människa vet ju att man behöver sina x timmars sömn för att fungera. Varför ska min stackars kropp enveten vakna för jävla tidigt var och varannan ledig dag?
Imorse envisades mina melerade att slås upp kl 06.15. Busen var inte sen att hjälpa till att få mamma upp ur sängen..
Sedan var det kört, jag har ingen möjlighet att kunna somna om. Idag, av alla dagar, skulle jag ju faktiskt behöva sova. Har planer på att vara vaken in på söndag morgon. :)
Nåja, jag är inte förvånad. Så är det jämt när jag ska iväg på äventyr som jag inte gjort innan. Ikväll är det Mölndalsfesten och det blir premiär för mig. Ska till Åsa innan och mysa lite. Jag har inte hunnit känna efter hur det känns inför denna inbördes fest, jag är ju egentligen ingen Mölndals tjej... men vad gör man inte för sina vänner? Och hur ofta känner jag efter före? Egentligen? Det är la bara att tuta och köra! Skulle det vara för bedrövligt har jag en plan B... haha
Åsa - det ska bli asnajs att få kramas lite!! <3
Min lediga lördag idag, men sötLisa blinkade lite med ena ögat igår.... Vi ska lansera retrotröjan idag och jag ska in och fotografera ögonblicket. Det ska bli jättekul!!
Innan det ska jag nog tillbringa en timme eller två på gymmet, behöver få ut lite överskottsenergi. Herregud - jag går frivilligt till gymmet.... Varför kunde jag inte haft den käsnlan tidigare? Typ innan man blev gravid så man slapp hängbuk och taxöron som man får bråka med nu i efterhand?? Jaja, det är lätt att vara efterklok..
Imorgon ska jag med Lavefors till Mölndals Museum. Vi ska ha en heldag med 70 tals mys eftersom de inte kunde komma på min 70 tals fest när jag fyllde år. Det ska bli görtrevligt!
Jaha... nu är hon snart halv åtta... undrar om jag kan börja städa lite smått utan att få arga ögat av någon familjemedlem... haha
Ha en underbar helg folks!
//Mia
Imorse envisades mina melerade att slås upp kl 06.15. Busen var inte sen att hjälpa till att få mamma upp ur sängen..
Sedan var det kört, jag har ingen möjlighet att kunna somna om. Idag, av alla dagar, skulle jag ju faktiskt behöva sova. Har planer på att vara vaken in på söndag morgon. :)
Nåja, jag är inte förvånad. Så är det jämt när jag ska iväg på äventyr som jag inte gjort innan. Ikväll är det Mölndalsfesten och det blir premiär för mig. Ska till Åsa innan och mysa lite. Jag har inte hunnit känna efter hur det känns inför denna inbördes fest, jag är ju egentligen ingen Mölndals tjej... men vad gör man inte för sina vänner? Och hur ofta känner jag efter före? Egentligen? Det är la bara att tuta och köra! Skulle det vara för bedrövligt har jag en plan B... haha
Åsa - det ska bli asnajs att få kramas lite!! <3
Min lediga lördag idag, men sötLisa blinkade lite med ena ögat igår.... Vi ska lansera retrotröjan idag och jag ska in och fotografera ögonblicket. Det ska bli jättekul!!
Innan det ska jag nog tillbringa en timme eller två på gymmet, behöver få ut lite överskottsenergi. Herregud - jag går frivilligt till gymmet.... Varför kunde jag inte haft den käsnlan tidigare? Typ innan man blev gravid så man slapp hängbuk och taxöron som man får bråka med nu i efterhand?? Jaja, det är lätt att vara efterklok..
Imorgon ska jag med Lavefors till Mölndals Museum. Vi ska ha en heldag med 70 tals mys eftersom de inte kunde komma på min 70 tals fest när jag fyllde år. Det ska bli görtrevligt!
Jaha... nu är hon snart halv åtta... undrar om jag kan börja städa lite smått utan att få arga ögat av någon familjemedlem... haha
Ha en underbar helg folks!
//Mia
Så trött
Hej hopp
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Tiden går fort när man har roligt och jag tycker att dagarna bara springer förbi! Tur är väl det för då närmar vi oss Dagen då vi fruntimmer ska vässa armbågarna och slåss om vandringspokalen! 13 dagar kvar tjejer!
Natten mellan fredag och lördag fick min kropp nog och skällde på mig. Det är iaf min mans version av vad som hände. Jag mådde apa och kanske sov 3 timmar den natten. Hjärtat rusade, jag frös, jag kräktes.... ja ja ja OK, jag SKA tänka å vad och hur och när jag äter.. eller rättare sagt inte äter, vilket jag inte gjort.. Jag tänker inte framåt, jag tänker inte på mig själv - jag bara ångar på och sätter alla andra främst. Mina s.k attacker kommer jävligt sällan, men när de väl gör det får jag panikångest och mörkret skrämmer mig.
Lördag morgon var tung. Tvingade i mig ett par tuggor rostat och en halv kopp kaffe innan jag åkte till jobbet ovanligt tidigt för en lördag. Men det var ju inte vilken lördag som helst - det är Kamratgårdsdagen!
Alltmedan dagen fortskred försvinn mitt illamående och sakta med säkert blev jag gamla goa Mia igen. Med kameran med mig förstås, det är så vackert på Kamratgården när dagen vaknar.
Många trevliga människor kom och hälsade på oss och vi sålde t-shirts, hoods och bluetooths för glatta livet.
Efter en härlig dag i blåvita färger lämnade vi barnen hos mamma och åkte till Olskroken. Min söta Jessica och Mikael hade födelsedagsfest. Men jag var trött, så trött. Orkade vara trevlig i nästan 3 timmar med underbart god mat och ljuvliga människor innan jag trodde jag skulle kunna somna stående.
Stora varma kramar och så hemåt.
För att inte upprepa nattens ångest käsnlor tar jag denna kväll min medicin och somnar djupt. Det är meningen att den tabletten ska få mig att slappna av, men den får mig bara att sova. Och det gör jag på helspänn ändå tydligen, pressar tänder och känner mig överkörd när jag vaknar nästa morgon. Sov ändå till 9 och det är 3 timmar mer än vad jag brukar :)
Nu är Emil och Seppo på Emils fotbolls träning. Jag och Maia ska strax åka till Liseberg och sluta upp med familjen där. Det är ju sista dagen och traditions enligt ska vi titta på fytverkerierna. :)
Ska se om jag kan bränna av några bilder.
Take care
//Mia
Varning för Mia!
Efter incidenten med snorungarna, polisen och stölden har jag tydligen blivit ett samtalsämnen på diverse ställen.. Min högste chef tyckte att vi inte behövde övervakningskameror, det räcker med skyltar "Varning för MIA" Tack för den.. haha
Det har blivit lite uppförstorat och när jag var på Kamratgården igår för att hämta och lämna grejer fick jag förklara för säkerhetschef och övriga kollegor på sälj vad som egentligen hände. Enligt dem säger ryktet att jag låste dörren om ungarna... Men herregud.. haha
Ja, passa er för mig - jag kan vara rentav livsfarlig!
Äntligen har jag fått slänga ett par ord med min vän från norr. Med två firmor och hyrpersonal som inte gör det de ska så har han lite mycket att stå i. Och därpå ska han ta licens för att kunna tävla med sin hummerbil :) Minns inte om det var denna veckan eller nästa han skulle till Götene. Känns lite frustrerande att veta att han är så nära, men att vi inte hinner ses.
Däremot kanske jag ska träffa en annan vän från huvudstaden nästa vecka. Han är nere på blixtvisit med jobbet och man får ju ta alla chanser man får liksom. :)
Helgen är fullspäckad med äventyr och händelser. Imorgon är det Kamratgårsdagen, då har jag och Mesken hand om souvenirförsäljningen i tältet. Seppo tar med barnen dit, Maia ser fram emot att träffa Leo och Emil ska måla flaggor med YF. På kvällen ska barnen till mamma, jag och Seppo ska på party. Tillsammans! Helt otroligt att det gick att lösa! Jessica och Mikael har birthday party och det ska bli så najs!
På söndag har kusin Fanny kalas. Får passa på att gratulera kusin Emma också, vi kunde ju inte komma på hennes kalas. Kruxet är att Emil har träning, men vi får dela på oss och lösa snålskjuts. :)
Nu är det dags att väcka ungarna igen. Klockan 7 börjar dagens rutiner. Usch vad tråkigt att det är så mörkt ute, längtar till sommaren!
Take care!
//Mia
http://www.youtube.com/watch?v=Hre1l_s--Ds&feature=related
Det har blivit lite uppförstorat och när jag var på Kamratgården igår för att hämta och lämna grejer fick jag förklara för säkerhetschef och övriga kollegor på sälj vad som egentligen hände. Enligt dem säger ryktet att jag låste dörren om ungarna... Men herregud.. haha
Ja, passa er för mig - jag kan vara rentav livsfarlig!
Äntligen har jag fått slänga ett par ord med min vän från norr. Med två firmor och hyrpersonal som inte gör det de ska så har han lite mycket att stå i. Och därpå ska han ta licens för att kunna tävla med sin hummerbil :) Minns inte om det var denna veckan eller nästa han skulle till Götene. Känns lite frustrerande att veta att han är så nära, men att vi inte hinner ses.
Däremot kanske jag ska träffa en annan vän från huvudstaden nästa vecka. Han är nere på blixtvisit med jobbet och man får ju ta alla chanser man får liksom. :)
Helgen är fullspäckad med äventyr och händelser. Imorgon är det Kamratgårsdagen, då har jag och Mesken hand om souvenirförsäljningen i tältet. Seppo tar med barnen dit, Maia ser fram emot att träffa Leo och Emil ska måla flaggor med YF. På kvällen ska barnen till mamma, jag och Seppo ska på party. Tillsammans! Helt otroligt att det gick att lösa! Jessica och Mikael har birthday party och det ska bli så najs!
På söndag har kusin Fanny kalas. Får passa på att gratulera kusin Emma också, vi kunde ju inte komma på hennes kalas. Kruxet är att Emil har träning, men vi får dela på oss och lösa snålskjuts. :)
Nu är det dags att väcka ungarna igen. Klockan 7 börjar dagens rutiner. Usch vad tråkigt att det är så mörkt ute, längtar till sommaren!
Take care!
//Mia
http://www.youtube.com/watch?v=Hre1l_s--Ds&feature=related
Ni gav mig styrka!
Utan att ni, eller inte ens jag ibland, vet om det så ger ni mig all den kraft och styrka för att orka fortsätta.
Tack för att ni finns och orkar bry er om lilla mig. Love u!
Nu när jag hittat krafter igen kan jag berätta om min disaster till vecka förra veckan. Då verkligen allt hände på en gång. Då det var så mycket lager på lager så jag satte mig tungt och uppgivet på sängkanten när tvättställningen rasade. Kändes som min tillvaro rasade i den stunden också.
Let me tell you about my week;
Måndag
En trevlig och glad dag efter en minst lika trevlig och glad helg. I eftertanken kanske det var för bra för att vara sant, man kanske inte får lov att må så bra utan att bli bryskt påmind om en tuff och hård vardag? I andra eftertanken är det en tuff och hård vardag man behöver ibland för att uppskatta de lätta och ljusa stunderna mer.
Jag jobbade ihop med söta goa Jessica och vi har alltid kul på jobbet. På eftermiddagen kommer det in ett gäng ganska så stökiga ungdomar som vill via en kaxig attityd. Spela good guy - bad guy. De tar ett par flaggor och ska ut och veva med dem framför Intersport och lyssnar inte ett skit på vad man säger. Flaggorna tar Jess ifrån dem och de går iväg.
Seppo jobbar eftermiddag hela veckan vilket innebär sen middag och ett försök till läxläsning med en trött och uppgiven son. Vilket också innebär ett pussel om vem som ska hämta ungarna när var och hur.
Räkningarna är betalda, denna månaden suger mer än andra. Aldrig har vi haft det så skralt. :(
Tisdag
Minns inte så mycket av den dagen, mer än att småglinen kommer tillbaka tjugo i fyra. De är 6 st och är lika högljudda som sist. Denna gång går vi efter dem och kollar vad de gör, men de distraherar oss och man kan inte se vad 6 pöjkar gör samtidigt. När de går piper larmbågarna. Den lille killen springer med en gång och två till springer när jag kommer ut och skriker åt dem att stanna innan jag ringer snuten.
Jag har två kunder i kassan som Jess tar medans jag ringer och får tillbaka de 3 som hade etikett nog att inte springa. "Vi har inte tagit något" Jag pekar med hela näven åt dem - Ni ställer er där, står still och håller tyst.
Jösses, vart fick jag den kraften ifrån? Jag brukar ha gansak svårt för det annars, vill alltid tro gott om alla.
Medans vi väntar på polisen ber jag dem ringer tillbaka sina polare. "V känner inte dem" Fan vad jag blir trött på allt skitsnack! De fortsätter på good guy - bad guy stilen.
Polisen kommer och tar uppgifter, 10 minuter senare säger jag hej då till Jessica och ska stressa hem för att hämta barnen på fritids och dagmamma. På väg till parkeringen ringer jag R föra tt varva ner och spy lite galla över de skitungarna som förstört min dag. Jag är så jävla uppe i varv så jag missar bilen, jag har typ den näst största bilen på hela parkeringen... Vad ger du mig för den då? haha
Lisa ordnar så att en kille från sjukvården kommer ner för att prata med Jess om det som hände så hon får pratat ut. Jag får träffa honom på söndagen.
Hemma står jag och sjunger lite lätt till musiken som spelas i köket när jag lagar maten. Aldrig ska jag sluta älska dig kommer igång och den är ju så fin! Eftersom jag sjunger så himlans bra så kan jag ju med å ta i lite när jag sjunger. Ensam hemma, barnen på fotbollsplan. När jag golt färdigt ser jag att ytterdörren står öppen... ASG!! Herregud så pinsamt! Det visdae sig att kattkräket lärt sig öppna den dörren också, så nu måste vi låsa in oss.
Onsdag
X mår lite dåligt och söker tröst i flaskan. Igen. Vilket slutar med att jag och Y får ge oss ut och leta efter X på sena kvällen medans Z är så gullig och kollar till barnen en stund. Vi hittar inte X, Y får vara hos mig en stund. Vi pratar länge och mycket om hur denna situation kan lösas. Nu är det fanimig dags att ngt händer. Y är ju den som mår sämst, som anhörig till en alkoholist har man det fan inte lätt alltså. De betyder så otroligt mycket för mig, för oss, så nu orkar jag inte se på längre.
När Maia somnat plockar vi stickorna hon lyckats få på lillfingret efter skogsbesöket med dagmamman idag.
Torsdag
Ledig från jobbet - 1000 måsten hemma. Ibland är det semester att gå till jobbet, fly undan stöket är rätt gött ibland. Idag skulle det städas extra noga för på lördag ska vi ju ha kalas. Men städet fick vänta.
Min söta tant Anna kommer till mig på fm. Fikar och kollar till Maia medan jag är hos X och Y för att klara upp gårdagen. Jag hade googlat om alkoholism, stöd och hjälp för individ och anhörig. Skrivit ut och gett mig fan på att informationen ska fram. I ca 1 timme pratar vi, diskuterar vi och jag säger rätt upp å ner vad jag tycker och tänker. X är lite oförberedd på att jag vet och att jag bryr mig så starkt. Efteråt kändes det bra och jag hoppas verkligen att det blir ett längre uppehåll. För det kommer aldrig att ta slut, det vet vi. Min förändring kommer att bli mitt kontor - det ska göras om till gästrum/mysrum. Någom som har en bäddsoffa till övers?
på kvällen vägrar Emil gå till träningen. Något har hänt och han vill inte säga vad. Jag pratar med tränaren Fredrik och han vill att Emil stannar hemma. Tydligen har något hänt på matchen sist. Jag känner att något är på gång med Emil och hans känsliga nerver, blir varse om lite mer efter ett samtal med hans fröken på kvällen. Suck, hur ska mina orka med allting? Jag ställer gärna upp för allt å alla, men när det gäller mig själv och mina barn blir jag alldeles villrådig och maktlös.
Fredag
Känner att jag behöver en dag med min son, försöka hitta vad som bekymrar honom. Han mår inte bra så jag tar vård av barn och ägnar mig åt honom. Funkar fint på förmiddagen. Vi pratar, leker och städar.
Till klockan närmar sig två och han inte får gå till fritids när jag ska hämta Maia. Det blir hus i helsike, dörrar smälls igen och tårar sprutar.
När jag kommer hem är det lugnt, men dörren står öppen och vi hittar inte katten... Han klarar ju definitivt inte av att öppna dörren där nere, men någon "vänlig själ" kanske släppte ut honom? Emil, farfar och Vailet går ut och letar. Jag letar här hemma, skakar med maten och öppnar balkongdörren. Då brukar han komma som ett skott, men icke. Efter 20 minuter sätter jag mig vid datorn och jag gör en "har du sett vår BUSEN" lapp. Skriver ut 2 stycken, lägger dem på spisen så länge och vänder mig om mot kaffebryggaren för att stärka min själ med en kopp. Då står kattfan på golvet mitt framför mig!! Att jag inte sket ner mig! Herrejävlar vad rädd jag blev! Busen - VAR I H-E HAR DU VARIT??" Han tittar på som om jag inte vore klok nånstans. Han har hittat ett gömme där ingen hittar honom - där han kan sova i fred så djupt att inga ljud stör honom ens.
Hela veckan har jag kämpat med mig själv att fortsätta tappert som en god mor, hustru, vän, kollega och kvinna. Kanske var det därför som Seppo aldrig såg hur dåligt jag mådde och inte förstod varför jag ville åka själv till morsan en stund på fredagen? Jag orkade bara inte mer helt enkelt. Jag lämnade resten av städet inför kalaset till man och barn och rymde hem till morsan. Det var skönt.
Det var skönt att prata om helt andra vardagliga ting, men det oundvikliga skulle fram. Hon slår sig ner i sin fåtölj och säger "jaha, vad har han gjort nu då?" Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska lägga fram det. Det har varit så mycket, men kanske ingenting ändå? Vad är jag för mamma som inte kan hantera problemet? Eller är det det jag gör när jag tankar kraft hos min mamma? "Är han tyken och uppkäftig?" JA! "Är han nonchalant och obeveklig?" JA! Vad fan - har jag redan pratat med henne? Och glömt det?? "Det vet jag en till som var när hon gick i trean!" TACK mamma, det var precis det jag ville höra... hon kan väl ändå inte mena mig?? Jag minns att vi sköt små bitar av sudd i fröken Kerstins te när hon hade ryggen mot oss och skrev på svarta tavlan... Jag var asgrym på att pricka! :) Minns också att jag vid ett tillfälle när jag var ensam hemma satt med min stereo i fönstret på andra våning och brasade på med Carola "hey mickey" haha
Hrm.. nåväl... inte mycket till hjälp man fick, men det var ändock skönt att andas lite annan luft.
Lördag
Seppo hade fått hoppa in och jobba extra denna dag då vi hade öppet hus för Emil. Våra gäster fick sköta sig mer eller mindre själva, Maia underhöll dem väl en stund kan jag tänka mig. :) Jag stod vid spisen hela dagen... kladdkakor, lunch, middag.. Men jag har så förstående fina vänner och fick go hjälp. Tack Dollan för alla goa bullar!
På kvällen hade jag 6party i Kallebäck. Naturligtvis fanns det ingen parkering när jag kom så vi gjorde en liten fuling. Det fanns nya hyrplatser och värdinnan visste att några var lediga, men inte vilka...
Partyt var trevligt och folket var bra, men när jag kommer ut till bilen står det naturligtvis en bil bakom och en lapp i mitt fönster. "Du står på min plats, ring....." Klockan var 23.12. Hade tur att det var en trevlig kille som svarade och det var inga problem att komma ut ändå. Puh!
De två parkeringarna på min högra sida var lediga....
Söndag
IFK spelar = jobb shop. Det är himlans trevligt. Jag och Lisa fick vår kaffe på levande innan halvlek, sedan hälsade jag på mannen och vännerna på L2. Andra halvlek stod jag med Emsan på H, det var najs. Såg inte till ögongodis, men visste att han var där.
Blåvitt spelade som ett gäng krattor, så dålig fotboll har de inte presterat sedan första matchen 04. :(
Efter matchen fick jag kramats med Anna C på Professorn. Alltid lika trevligt. Love u girl!
Visade sig att Jonas flyttat till vår gård så han hajkade med mig hem. Kul!!
Nåväl, det var en vecka full av kaos och jag trodde att ingenting kunde bli sämre. Men problemen hopar sig för sonen på skolan och snart går jag till rektorn! Det är inte acceptabelt att de har så stökig klass, ingen av barnen kan få arbetsro eller respekt för fröken.
Nu har två dagar gått på denna nya vecka och redan känner jag mig starkare. Det finns så smycket att ge, så mycket att ta och det man inte får måste man lära sig att leva utan. Ett tag iaf.
Jag har mycket att ge, mycket mer.. Jag tankar er kärlekså länge ni orkar ge mig den.
Tack för alla lovord om min blogg, det värmer att höra. Pöss på er.
Och du - du hör väl av dig snart?!
//Mia
Tack för att ni finns och orkar bry er om lilla mig. Love u!
Nu när jag hittat krafter igen kan jag berätta om min disaster till vecka förra veckan. Då verkligen allt hände på en gång. Då det var så mycket lager på lager så jag satte mig tungt och uppgivet på sängkanten när tvättställningen rasade. Kändes som min tillvaro rasade i den stunden också.
Let me tell you about my week;
Måndag
En trevlig och glad dag efter en minst lika trevlig och glad helg. I eftertanken kanske det var för bra för att vara sant, man kanske inte får lov att må så bra utan att bli bryskt påmind om en tuff och hård vardag? I andra eftertanken är det en tuff och hård vardag man behöver ibland för att uppskatta de lätta och ljusa stunderna mer.
Jag jobbade ihop med söta goa Jessica och vi har alltid kul på jobbet. På eftermiddagen kommer det in ett gäng ganska så stökiga ungdomar som vill via en kaxig attityd. Spela good guy - bad guy. De tar ett par flaggor och ska ut och veva med dem framför Intersport och lyssnar inte ett skit på vad man säger. Flaggorna tar Jess ifrån dem och de går iväg.
Seppo jobbar eftermiddag hela veckan vilket innebär sen middag och ett försök till läxläsning med en trött och uppgiven son. Vilket också innebär ett pussel om vem som ska hämta ungarna när var och hur.
Räkningarna är betalda, denna månaden suger mer än andra. Aldrig har vi haft det så skralt. :(
Tisdag
Minns inte så mycket av den dagen, mer än att småglinen kommer tillbaka tjugo i fyra. De är 6 st och är lika högljudda som sist. Denna gång går vi efter dem och kollar vad de gör, men de distraherar oss och man kan inte se vad 6 pöjkar gör samtidigt. När de går piper larmbågarna. Den lille killen springer med en gång och två till springer när jag kommer ut och skriker åt dem att stanna innan jag ringer snuten.
Jag har två kunder i kassan som Jess tar medans jag ringer och får tillbaka de 3 som hade etikett nog att inte springa. "Vi har inte tagit något" Jag pekar med hela näven åt dem - Ni ställer er där, står still och håller tyst.
Jösses, vart fick jag den kraften ifrån? Jag brukar ha gansak svårt för det annars, vill alltid tro gott om alla.
Medans vi väntar på polisen ber jag dem ringer tillbaka sina polare. "V känner inte dem" Fan vad jag blir trött på allt skitsnack! De fortsätter på good guy - bad guy stilen.
Polisen kommer och tar uppgifter, 10 minuter senare säger jag hej då till Jessica och ska stressa hem för att hämta barnen på fritids och dagmamma. På väg till parkeringen ringer jag R föra tt varva ner och spy lite galla över de skitungarna som förstört min dag. Jag är så jävla uppe i varv så jag missar bilen, jag har typ den näst största bilen på hela parkeringen... Vad ger du mig för den då? haha
Lisa ordnar så att en kille från sjukvården kommer ner för att prata med Jess om det som hände så hon får pratat ut. Jag får träffa honom på söndagen.
Hemma står jag och sjunger lite lätt till musiken som spelas i köket när jag lagar maten. Aldrig ska jag sluta älska dig kommer igång och den är ju så fin! Eftersom jag sjunger så himlans bra så kan jag ju med å ta i lite när jag sjunger. Ensam hemma, barnen på fotbollsplan. När jag golt färdigt ser jag att ytterdörren står öppen... ASG!! Herregud så pinsamt! Det visdae sig att kattkräket lärt sig öppna den dörren också, så nu måste vi låsa in oss.
Onsdag
X mår lite dåligt och söker tröst i flaskan. Igen. Vilket slutar med att jag och Y får ge oss ut och leta efter X på sena kvällen medans Z är så gullig och kollar till barnen en stund. Vi hittar inte X, Y får vara hos mig en stund. Vi pratar länge och mycket om hur denna situation kan lösas. Nu är det fanimig dags att ngt händer. Y är ju den som mår sämst, som anhörig till en alkoholist har man det fan inte lätt alltså. De betyder så otroligt mycket för mig, för oss, så nu orkar jag inte se på längre.
När Maia somnat plockar vi stickorna hon lyckats få på lillfingret efter skogsbesöket med dagmamman idag.
Torsdag
Ledig från jobbet - 1000 måsten hemma. Ibland är det semester att gå till jobbet, fly undan stöket är rätt gött ibland. Idag skulle det städas extra noga för på lördag ska vi ju ha kalas. Men städet fick vänta.
Min söta tant Anna kommer till mig på fm. Fikar och kollar till Maia medan jag är hos X och Y för att klara upp gårdagen. Jag hade googlat om alkoholism, stöd och hjälp för individ och anhörig. Skrivit ut och gett mig fan på att informationen ska fram. I ca 1 timme pratar vi, diskuterar vi och jag säger rätt upp å ner vad jag tycker och tänker. X är lite oförberedd på att jag vet och att jag bryr mig så starkt. Efteråt kändes det bra och jag hoppas verkligen att det blir ett längre uppehåll. För det kommer aldrig att ta slut, det vet vi. Min förändring kommer att bli mitt kontor - det ska göras om till gästrum/mysrum. Någom som har en bäddsoffa till övers?
på kvällen vägrar Emil gå till träningen. Något har hänt och han vill inte säga vad. Jag pratar med tränaren Fredrik och han vill att Emil stannar hemma. Tydligen har något hänt på matchen sist. Jag känner att något är på gång med Emil och hans känsliga nerver, blir varse om lite mer efter ett samtal med hans fröken på kvällen. Suck, hur ska mina orka med allting? Jag ställer gärna upp för allt å alla, men när det gäller mig själv och mina barn blir jag alldeles villrådig och maktlös.
Fredag
Känner att jag behöver en dag med min son, försöka hitta vad som bekymrar honom. Han mår inte bra så jag tar vård av barn och ägnar mig åt honom. Funkar fint på förmiddagen. Vi pratar, leker och städar.
Till klockan närmar sig två och han inte får gå till fritids när jag ska hämta Maia. Det blir hus i helsike, dörrar smälls igen och tårar sprutar.
När jag kommer hem är det lugnt, men dörren står öppen och vi hittar inte katten... Han klarar ju definitivt inte av att öppna dörren där nere, men någon "vänlig själ" kanske släppte ut honom? Emil, farfar och Vailet går ut och letar. Jag letar här hemma, skakar med maten och öppnar balkongdörren. Då brukar han komma som ett skott, men icke. Efter 20 minuter sätter jag mig vid datorn och jag gör en "har du sett vår BUSEN" lapp. Skriver ut 2 stycken, lägger dem på spisen så länge och vänder mig om mot kaffebryggaren för att stärka min själ med en kopp. Då står kattfan på golvet mitt framför mig!! Att jag inte sket ner mig! Herrejävlar vad rädd jag blev! Busen - VAR I H-E HAR DU VARIT??" Han tittar på som om jag inte vore klok nånstans. Han har hittat ett gömme där ingen hittar honom - där han kan sova i fred så djupt att inga ljud stör honom ens.
Hela veckan har jag kämpat med mig själv att fortsätta tappert som en god mor, hustru, vän, kollega och kvinna. Kanske var det därför som Seppo aldrig såg hur dåligt jag mådde och inte förstod varför jag ville åka själv till morsan en stund på fredagen? Jag orkade bara inte mer helt enkelt. Jag lämnade resten av städet inför kalaset till man och barn och rymde hem till morsan. Det var skönt.
Det var skönt att prata om helt andra vardagliga ting, men det oundvikliga skulle fram. Hon slår sig ner i sin fåtölj och säger "jaha, vad har han gjort nu då?" Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska lägga fram det. Det har varit så mycket, men kanske ingenting ändå? Vad är jag för mamma som inte kan hantera problemet? Eller är det det jag gör när jag tankar kraft hos min mamma? "Är han tyken och uppkäftig?" JA! "Är han nonchalant och obeveklig?" JA! Vad fan - har jag redan pratat med henne? Och glömt det?? "Det vet jag en till som var när hon gick i trean!" TACK mamma, det var precis det jag ville höra... hon kan väl ändå inte mena mig?? Jag minns att vi sköt små bitar av sudd i fröken Kerstins te när hon hade ryggen mot oss och skrev på svarta tavlan... Jag var asgrym på att pricka! :) Minns också att jag vid ett tillfälle när jag var ensam hemma satt med min stereo i fönstret på andra våning och brasade på med Carola "hey mickey" haha
Hrm.. nåväl... inte mycket till hjälp man fick, men det var ändock skönt att andas lite annan luft.
Lördag
Seppo hade fått hoppa in och jobba extra denna dag då vi hade öppet hus för Emil. Våra gäster fick sköta sig mer eller mindre själva, Maia underhöll dem väl en stund kan jag tänka mig. :) Jag stod vid spisen hela dagen... kladdkakor, lunch, middag.. Men jag har så förstående fina vänner och fick go hjälp. Tack Dollan för alla goa bullar!
På kvällen hade jag 6party i Kallebäck. Naturligtvis fanns det ingen parkering när jag kom så vi gjorde en liten fuling. Det fanns nya hyrplatser och värdinnan visste att några var lediga, men inte vilka...
Partyt var trevligt och folket var bra, men när jag kommer ut till bilen står det naturligtvis en bil bakom och en lapp i mitt fönster. "Du står på min plats, ring....." Klockan var 23.12. Hade tur att det var en trevlig kille som svarade och det var inga problem att komma ut ändå. Puh!
De två parkeringarna på min högra sida var lediga....
Söndag
IFK spelar = jobb shop. Det är himlans trevligt. Jag och Lisa fick vår kaffe på levande innan halvlek, sedan hälsade jag på mannen och vännerna på L2. Andra halvlek stod jag med Emsan på H, det var najs. Såg inte till ögongodis, men visste att han var där.
Blåvitt spelade som ett gäng krattor, så dålig fotboll har de inte presterat sedan första matchen 04. :(
Efter matchen fick jag kramats med Anna C på Professorn. Alltid lika trevligt. Love u girl!
Visade sig att Jonas flyttat till vår gård så han hajkade med mig hem. Kul!!
Nåväl, det var en vecka full av kaos och jag trodde att ingenting kunde bli sämre. Men problemen hopar sig för sonen på skolan och snart går jag till rektorn! Det är inte acceptabelt att de har så stökig klass, ingen av barnen kan få arbetsro eller respekt för fröken.
Nu har två dagar gått på denna nya vecka och redan känner jag mig starkare. Det finns så smycket att ge, så mycket att ta och det man inte får måste man lära sig att leva utan. Ett tag iaf.
Jag har mycket att ge, mycket mer.. Jag tankar er kärlekså länge ni orkar ge mig den.
Tack för alla lovord om min blogg, det värmer att höra. Pöss på er.
Och du - du hör väl av dig snart?!
//Mia