Borta bra men hemma bäst!
http://www.youtube.com/watch?v=pCval4BhpSY
Så vackert!
Så vackert!
Inklipp från laptop dagbok
081022, kl 21.05
Allt är bra här i fjollträsk. :) Fast jag är trött, MYCKET trött. För tillfället är jag ensam i Tompas
lägenhet. Han jobbar kväll idag så efter mässan passade jag på att hälsa på hos Micke, Sanna och min
trollunge till kusinbarn Lova. Hon e för skön.
From the start... Tompa mötte upp mig som utlovat vid station i måndags kväll. Glädjande! Jag är så
bortskämd med att man kör bil, men icke då.. Vi skulle åka pendel till Älvsjö. Sure! När vi kliver av i Älvsjö
går alla åt höger, men inte Tompa. Åt vänster kommer man ju ingenstans?? Det är ju liksom staket där och "får ej
beträdas av obehörig" skyltar. Men Tompa sliter upp en orange väst ur sin väska och sim sala bim så blev han
behörig personal. Och jag bihang.. haha. Han jobbar ju där! Emil kommer aldrig att glömma vad Tompa har lovat honom,
när han kommer till Sthlm ska han få köra tåg!
Från station är det gångavstånd. Och för er som vet blir det ju då också gångavstånd till mässan. Smidigt!!
Det blev en sen kväll och orolig sömn första natten.
Upp tidigt igår, tisdag. Montern skulle göras iordning och Tompa gjorde mig sällskap. Än en gång överraskar han mig
glatt med sina lovord och hjälpsamhet. Tack vännen!! Vad du gjort för mig dessa dagar är ovärdeligt!
Halv åtta på morgonen var vi på plats och jag var där och slet till 18.15.. Förmiddagen var det mycket skolungdomar
där, men efter lunch och framåt kom det mer potientella kunder. Jag tror aldrig jag delat ut så mycket visitkort under
en och samma dag. Jättekul!! Det var trevligt de stunder då det var rörelse runt montern, men det fanns också tillfällen
då man tyckte att tiden stod stilla.
Ett stort glädjeämne igår var att Maria kom och hälsade på! Det var skönt att se henne må så bra!
Och så kom det en söt tjej och tog i hand "hej, det är jag som är Madelene" Herregud, Muppsan!! Vad roligt!
Imorse blev det lite sovmorgon och jag hade bara vaknat en gång på natten. Då av en känsla att "vad fan, om något händer
min Tompa.. då kommer jag inte få reda på det. För vem fan ringer mig då??" Det måste det bli ändring på!
Jag hade ställt klockan på 8, men vaknar redan 7.20. Så när klockan ringer står kaffet färdigt åt herren i huset. :)
Idag va det ganska segt på mässan. Inte lika mycket folk och längre intervaller med syrebrist. Vid 14 var jag så trött
och hade så ont i huvudet så jag kunde kräkas. Fick några värktabletter av en granne där och efter ngn timme började dimman
skingras igen. Vid halv fyra går jag över till B hallen där pack och emballage mässan pågår. Jag fick egentligen inte gå in
där, men Gestapo vakten släppte in mig ändå för att jag bara skulle till Avisera å de var direkt till höger. Jag chansade på
att Johannes skulle vara där och det var han. Jag har aldrig träffat honom (däremot blivit många timmar på telefon då han ringer
Blåvittshopen. Avisera gör vår packtejp bland annat), men hade på känn när jag såg en av säljarna där att
det måste vara han. Han såg mig tröja och fick ett gott smajl. Det blev att jag stannade där en stund och tjötade. Görtrevligt!!
Det blev mer affärer under denna dagen. Jag har sålt slut på mina Alfons strumpor och Lundmyr bodys. Delat ut ännu mer kort.
Svurit ett antal gånger på det otroligt billiga kaffet av det eliminenta priset av 22 kr..
Efter mässan idag tog jag pendeln till Årstaberg. Det är en station. 40 kr!! Cheesus!
Började gå så sakta mot Siljansvägen när Micke ringer och möter upp mig med moppen. Coolt. haha
Hemma hos dem kryper Lova omkring och attackerar sakerna på golvet. Jag hälsar förstrött på mamma och pappa och lägger mig sedan
ner på golvet och har all fokus lilltrollet. Micke ställer sig i köket och gör gudomlig mat och Sanna förbereder för deras morgondag
som inkluderar en bussresa till brodern i Jönköping. Efter mat och blöjbyte somnar sötnosen i min famn. Min lilla fågelunge, vad fin du är!
Nu vart det mörkt ute och jag promenerar gärna inte ensam i dessa trakter med tung dataväska då. Jag har inget nummer längre
till "grabbarna", som förr. Det var en säkerhets grej jag fick efter ett överfall när jag bodde i Västertorp. De "grabbarna"
finns det inte många kvar av idag. Inte klokt egentligen vad mycket olika folk man känner.
Beställer taxi och blir förvånad över hur snabbt den var hos mig. Ingen liten bil heller, utan en 8 manna.. Jag har 6 säten för
mig själv där bak, kändes lyxigt. haha.
Det är väldigt nära till Tompa och jag hade fått nyckeln av honom. Ger taxichaffisen mitt kort. Hans dotter hette också Mia
och hon hade barn i rätt åldrar. :) "Hemma" igen blir jag rastlös av att se "ungkarls stöket" så jag ger mig i kast med disken.
Nä nu mina vänner, är klockan 21:39 och jag har 7 kilo grus i ögonen. Och eftersom jag inte förstår mig på hur dessa 3 fjärrkontroller
fungerar, vad som är till vad och varför, så ger jag upp TV:n och går och lägger mig. Godnatt!
Estockholmo
081020. kl 20.29
Så vart man på väg till huvudstaden igen. Ensam denna gången, känns lite som att resa tillbaka i tiden då man färdades ensam mellan stationerna i Stockholm.
Det är ca 1 timme kvar till beräknat ankomst, åker tåg denna gången. Lyckades komma över ruskigt billiga biljetter.
Tompa ska möta mig på centralen, men det känns aldrig tryggt med den gubben förrän man verkligen ser honom - att han är på plats. Många ord och mindre handling.. jag har lärt mig att leva med det. Eller rättare sagt - jag har lärt mig att hantera det. Känns som att det är ngt med karlsläktet som änna ligger i deras gener. Eller ngt.. :) Inget negativt, snarare småcharmigt
Det enda jag inte fick med mig på resan var min nyinköpta dagbok i sidentyg. Får bli lite här i anteckningar iställer på den nyinköpta laptopen.
Utan Jimmy hade jag inte suttit med den i knät nu. Tack vännen, för allt du gör och är. Men gör och var inte för mycket, jag vet inte hur jag ska hantera det.
Apropå min nya dagbok jag nämnde nyss så kunde jag inte låta bli den när jag fick syn på den på Rusta i lördags.
Jag har inte skrivit (by hand) dagbok på länge, utan försökt uppdatera mig på bloggen istället. Å det har ju alla märkt hur mycket tid över man har till det liksom..
Men när jag fick se denna bok i siden, rosa, så forsade gamla minnen över mig. När jag var yngre skrev jag ofta dagbok fast det kanske inte alltid blev de djupaste känslor.
Det fanns ju folk som faktiskt läste dagboken... arrghh! Så jag vågade liksom inte leva ut ordentligt.
Men iaf... på Indiska hade de på denna tiden dessa fantastiskt fina sidenböckerna. Jag trodde att de var utrotade för länge sedan. Å så hittade jag dem på Rusta , av alla ställen!
Det har jag ju lärt mig att hittar man ngt på Rusta eller ÖB som man gillar så ska man inte tveka. De köper in restpartier (alltså utgående varor som inte kommer igen).
Johanna köpte en görgo parfym till mig för några år sedan som höll länge. Man är la sparsam eller?? :) När jag skulle köpa en ny visade det sig att den utgått. DAMN!
Det var bara till att köpa en annan som jag inte alls var lika nöjd med, den luktade ju inte "mia".. Döm om min förvåning när jag springer på samma parfym
på ÖB ngn månad senare!... Gissa om jag köpte största flaskan?! haha
Alltså jag har funderat lite på det här som jag skrev förut om att inte våga öppna sig helt i sin egen dagbok.. Vill man verkligen det? Egentligen?
Jag tror jag mår bäst av att behålla mina minnen och hemligheter för mig själv. Allt vill man inte dela med sig av! Eller?
På den tiden hade man en del saker som man gärna inte ville att folk skulle få veta. Inte fan skriver väl man om det då eller?
Sedan kan man inte läsa andras dagböcker, det är som att försöka tyda en annans tankar. För hur sammanhängande är man när man själv vet vad man menar?
Det kan tolkas på olika sätt ur olika synvinklar, alla meningar. Jag tror inte man ska haka upp sig på skrivna meningar, a och o är att kunna prata.
Herregud, det tog mig flera år att behärska den konsten. Jag menar tjöta kan jag ju, men prata... om sig själv.. om känslor och funderingar..
Ännu bearbetar jag ngt litet varje dag, omedvetet. Kanske är det därför jag tycker så mycket om att skriva. Eller att sjunga.
Jag vill så mycket med mitt liv idag. Men främst vill jag hjälpa och ge. Tänk om man kunde göra ngt för alla som behöver hjälpen idag?
Vad kan man göra för att ge en hjälpande hand? Bara finnas till! Lite saknar jag mitt arbete på skolorna. Man blir påmind om den tiden då gamla elever ler och hälsar.
Det är tacksamt och då mår jag bra.
Att vara incestbarn är ta mig fan inte lätt! Men jag har kravlat mig upp ur skiten och byggt upp en fin tillvaro med familj och vänner.
Vad kan jag göra för att hjälpa andra stackars barn och vuxna som utsatts? Man kan ingen hjälpa förrän de vill ha hjälpen.
Hur fan kom jag in på det här nu då? Man blir ju deprimerad.. Nä nu får jag justera i mp3´n... Se där ja, lite positiv dunka dunka blir bra. :)
Nu åker vi från Katrineholm.. klockan är 20.54 och jag börjar bli pömsig. Måste hålla mig vaken. Lite pinsamt att somna bland folk man inte känner. Man vet
ju aldrig om man snarkar, tappar huvudet eller pratar i sömnen.. haha
Jag ska avslöja mitt livs mest pinsamma grej - min familj mobbar mig än idag för detta. Det kanske skulle vara ngt för Gerts fredagsfräckis?
Jag är i tonåren, sitter på bussen på väg hem. Jag sitter kanske 4-5 säten från längst bak. 2 säten framför mig sitter en hyfsat söt gojting.
Känner att det bubblar lite i magen, min hållplats är nästa så jag tror jag kan hålla mig. Men det bara ökar och jag tänker att va fan "en smygis gör väl inget"
Håller emot och släpper lite grann... världens brak! Som jag upplevde det iaf. Herregud! Killen framför vänder sig om och vad fan gör jag?
För att skylla ifrån mig vänder jag mig också om - och inser att det är ingen där.. Jag dööör!
Nästan samtidigt stannar hållplatsen för min hållplats och jag är den enda som ska av. Ensam, med blossande röda kinder och säkert efterlämnande dofter
går jag av bussen med roande blickar i ryggen.
Hahaha, nu kan ni försöka köra över mig!
Läste en strof idag som Christer skrivit i sin status på facebook. "Man måste våga för att vinna". Så sant!!
22.44, Älvsjö
Nu e jag hemma hos Tompa å myser. :) Hans kära sambo mobbar mig hjärtligt för min goa dialekt å vi har allmänt trevligt.
Tidig morgon imorgon så vi bör knoppa snart.
En liten notis bara.. på digitaltavlan i tågvagnen hälsades vi välkomna till Stockholm och underrättades att det var -50 grader
ute. What the ****
Stukning i nacken...
... har ni hört något så dumt? Men det var det läkaren så att jag pådragit mig efter bilolyckan tidigare idag. En sträckning i en muskel i nacken som förgrenar sig ner till skuldran, å så denna jävla huvudvärk.. men jag lever! Och Maia klarade sig helt utan fysiska skador.
Det var strax innan 13 idag som jag skulle till mamma och lämna biljetter innan vi skulle hem. Jag och Maia hade varit på Allum och shoppat lite pyssel. Vi skulle måla ljus hade jag tänkt idag. När vi närmar oss rondellen nedanför kyrkan i Mölnlycke ser jag en bil i backspegeln som kommer allt närmare. I rondellen kommer en buss så jag bromsar in lite lätt, vilket bilen bakom inte gör. Han har inget avstånd så han får tvärnita. Han hinner väja så smällen tar mest på hans högre front och min vänstra bak. Min bil blev inte lika kvaddad som hans, heja Saab! Min första och enda tanke är att få ut Maia ur bilen innan fler dårar kör in i oss. Hon är rädd och chockad och låter som en siren. Stackars pojkspolingen som körde in i oss blev alldeles förskräckt.
När vi står där kommer helt plötsligt min gamla granne Mia. Jag blev alldeles paff! De råkade köra förbi och undrade ifall vi behövde hjälp. Gulle dig. Jag ringde mamma och bad henne hämta Maia. Jag ville få bort henne från olycksplatsen och de var i lokalen med barnen. Annika kom och hämtade henne. Tack! Seppo kom med Jimmys bil och pojkspolingens pappa kom också. När alla papper var påskrivna kunde vi äntligen åka därifrån. Allting hände på en gång. Telefonen gick varm, en polis hade vägarna förbi och undrade om vi klarade oss, många frågor och tänk om funderingar irrade runt i skallen. Ca 4 timmar senare, hemma, kunde jag varva ner och känner då hur ont jag har i nacken. Ringer sjukvårdsupplysningen och de vill ha in mig. Till råga på allt hade jag en tandläkartid och kände att jag bara ville sätta mig och gråta. :) Tandläkartiden fick jag avstyrd och Jimmy körde mig och Maia till Kungsbacka närakut. Dit ska ni åka om ni vill slippa lång väntetid!! Efter 20 minuter var vi klara, både jag och Maia. Henne var det inga fel på, men jag hade en sträckning i en nackmuskel och en stukning i nacken. Vi ska avvakta och se fall det blir bättre om ett par dagar. Börjar det pirra i fingrarna ska jag söka läkarhjälp... fan vad jag inte gillar sånt här!! :)
Huvudvärken jag har nu är inte rolig, inga värktabletter hjälper. Men vi LEVER och Maia mår bra, jag skiter i resten.
Nu har de gått ut med varningar och efterlysningar i området här, det går en våldtäktsman i området. Fy fan! Ser jag den jäveln så ska jag vrida pungkulorna av honom och mata honom med dem! Fan vad sådana gubbar ska ha stryk och livstids dom!
Jag har strax packat färdigt inför mitt sthlms besök och mässa i nästa vecka med www.sidelinefashion.se
Sedan i tisdags har jag varit hemma med Maia (hon har haft feber och har hosta) så det har blivit lite dötid här hemma med att gå och småpyssla med saker och ting.
Vi fick målat lite ljus i alla fall, jag och Maia. Hennes ena höstfärgade ljus fick brinna under vår middagstid. Jättefint!
Carpe Diem!
Mia
Det var strax innan 13 idag som jag skulle till mamma och lämna biljetter innan vi skulle hem. Jag och Maia hade varit på Allum och shoppat lite pyssel. Vi skulle måla ljus hade jag tänkt idag. När vi närmar oss rondellen nedanför kyrkan i Mölnlycke ser jag en bil i backspegeln som kommer allt närmare. I rondellen kommer en buss så jag bromsar in lite lätt, vilket bilen bakom inte gör. Han har inget avstånd så han får tvärnita. Han hinner väja så smällen tar mest på hans högre front och min vänstra bak. Min bil blev inte lika kvaddad som hans, heja Saab! Min första och enda tanke är att få ut Maia ur bilen innan fler dårar kör in i oss. Hon är rädd och chockad och låter som en siren. Stackars pojkspolingen som körde in i oss blev alldeles förskräckt.
När vi står där kommer helt plötsligt min gamla granne Mia. Jag blev alldeles paff! De råkade köra förbi och undrade ifall vi behövde hjälp. Gulle dig. Jag ringde mamma och bad henne hämta Maia. Jag ville få bort henne från olycksplatsen och de var i lokalen med barnen. Annika kom och hämtade henne. Tack! Seppo kom med Jimmys bil och pojkspolingens pappa kom också. När alla papper var påskrivna kunde vi äntligen åka därifrån. Allting hände på en gång. Telefonen gick varm, en polis hade vägarna förbi och undrade om vi klarade oss, många frågor och tänk om funderingar irrade runt i skallen. Ca 4 timmar senare, hemma, kunde jag varva ner och känner då hur ont jag har i nacken. Ringer sjukvårdsupplysningen och de vill ha in mig. Till råga på allt hade jag en tandläkartid och kände att jag bara ville sätta mig och gråta. :) Tandläkartiden fick jag avstyrd och Jimmy körde mig och Maia till Kungsbacka närakut. Dit ska ni åka om ni vill slippa lång väntetid!! Efter 20 minuter var vi klara, både jag och Maia. Henne var det inga fel på, men jag hade en sträckning i en nackmuskel och en stukning i nacken. Vi ska avvakta och se fall det blir bättre om ett par dagar. Börjar det pirra i fingrarna ska jag söka läkarhjälp... fan vad jag inte gillar sånt här!! :)
Huvudvärken jag har nu är inte rolig, inga värktabletter hjälper. Men vi LEVER och Maia mår bra, jag skiter i resten.
Nu har de gått ut med varningar och efterlysningar i området här, det går en våldtäktsman i området. Fy fan! Ser jag den jäveln så ska jag vrida pungkulorna av honom och mata honom med dem! Fan vad sådana gubbar ska ha stryk och livstids dom!
Jag har strax packat färdigt inför mitt sthlms besök och mässa i nästa vecka med www.sidelinefashion.se
Sedan i tisdags har jag varit hemma med Maia (hon har haft feber och har hosta) så det har blivit lite dötid här hemma med att gå och småpyssla med saker och ting.
Vi fick målat lite ljus i alla fall, jag och Maia. Hennes ena höstfärgade ljus fick brinna under vår middagstid. Jättefint!
Carpe Diem!
Mia
Fortsättning följer... :)
Ska försöka förklara madrasserade väggar, det kan ju låta knepigare än vad det är...
Jag hade en period för ett par dagar sedan då jag inte mådde riktigt bra. Vet inte alls vad det berodde på och det kanske var det som störde mig mest. Visst kan man bli trött och less, men så långt ner brukar jag inte vara. DOCK sprang jag aldrig in i väggen.. det kändes mer som madrasserade väggar som knuffade mig tillbaka till verkligheten för att orka kämpa en stund till. Emellanåt kändes det som att jag bara ville sätta mig i en dunge och gråta en stund, sen skulle allting vara bra. Visst fungerar det så??
Nu mår jag iaf mycket bättre och jag har mycket att tacka mina vänner för. Ni kanske inte vet om det, men mina pärlor och diamanter är guld värda. Vänner är det finaste man kan ha, och familjen naturligtvis. Kanske var det instinkten om att jag är lika mycket värd för mina vännetr som de är för mig som fick mig att lyfta en bit denna gången. Vem vet?
Igår var det då premiär för www.sidelinefashion.se , fast som butik. Jenny var med mig hela dagen och ingen får mig att le så varmt som hon. Vi hade en liten försäljning, hoppas på mer folk idag. Det är ju iaf lördag och fok är lediga. Jag har inte haft råd med någon direkt marknadsföring, utan har satsat på reklamlappar, vänners spridningar och nyhetsbrev på hemsidan. Butiken har även fått en egen ikon på hemsidan där det ska fyllas på med bilder allt eftersom.
Grannarna på Götebogsvägen var inne och kollade och shoppade. Jimmys syrra kom förbi, och min Mikael dök in också.
Det kom en tjej med en liten söt pojk redan 10 minuter i 10 och frågade om fick komma in.. kul!!
Det syns iaf, en trög start - men det hade jag ju räknat med. Min söte Jess ska ta hand om våra skyltfönster, hon kommer imorgon och kollar lite. Pöss på dig!
Vi avslutade dagen med ett par -tre timmar på IKEA. Strosade runt, shoppade lite och åt lite mat. Med båda barnen med tog det lite längre tid än beräknat. :) Maia köpte sig en svart potta som hon invigde när vi kom hem. Hon ville inviga den redan på restaurangen. När jag kom till bordet stod hon i stolen och hade tagit av sig byxorna. "Jag vill kissa mamma" Jösses, inte aaalls pinsamt med lite rodnader på kinderna. Vi övertalat henne att gå på den lilla toaletten... haha
Min telefon har lagt av. Tydligen gör den det när man missat att betala räkningen i tid.. Ni når mig på mitt företagsnummer (kolla visitkorten). Det är nog lättast att fortsätta köra på med det numret. Så om ni har skickat sms till mig de senaste dagarna och inte fått svar så vet ni nu varför. Jag måste dra ner på telefontiden.. iaf tills jag kan få ett bättre erbjudande med mer snacktid i priset. :) Can´t live without it - that´s for sure!
Nu ska jag skissa lite på presentkort. Jag tycker det är jättekul att leka i publisher! å bra resultat blir det också!
Vi hörs av!!
Å gilrs - snart är det sista helgen i november!! Ni har väl inte glömt att boka in det i kalendern? I år kommer vi troligtvis att vara hos Jenny, hon flyttade i onsdags till Stenkullen. En bit att åka, men vad gör väl det? :)
Kramen
Mia
Madelene - lycka till med cool kids!
Jag hade en period för ett par dagar sedan då jag inte mådde riktigt bra. Vet inte alls vad det berodde på och det kanske var det som störde mig mest. Visst kan man bli trött och less, men så långt ner brukar jag inte vara. DOCK sprang jag aldrig in i väggen.. det kändes mer som madrasserade väggar som knuffade mig tillbaka till verkligheten för att orka kämpa en stund till. Emellanåt kändes det som att jag bara ville sätta mig i en dunge och gråta en stund, sen skulle allting vara bra. Visst fungerar det så??
Nu mår jag iaf mycket bättre och jag har mycket att tacka mina vänner för. Ni kanske inte vet om det, men mina pärlor och diamanter är guld värda. Vänner är det finaste man kan ha, och familjen naturligtvis. Kanske var det instinkten om att jag är lika mycket värd för mina vännetr som de är för mig som fick mig att lyfta en bit denna gången. Vem vet?
Igår var det då premiär för www.sidelinefashion.se , fast som butik. Jenny var med mig hela dagen och ingen får mig att le så varmt som hon. Vi hade en liten försäljning, hoppas på mer folk idag. Det är ju iaf lördag och fok är lediga. Jag har inte haft råd med någon direkt marknadsföring, utan har satsat på reklamlappar, vänners spridningar och nyhetsbrev på hemsidan. Butiken har även fått en egen ikon på hemsidan där det ska fyllas på med bilder allt eftersom.
Grannarna på Götebogsvägen var inne och kollade och shoppade. Jimmys syrra kom förbi, och min Mikael dök in också.
Det kom en tjej med en liten söt pojk redan 10 minuter i 10 och frågade om fick komma in.. kul!!
Det syns iaf, en trög start - men det hade jag ju räknat med. Min söte Jess ska ta hand om våra skyltfönster, hon kommer imorgon och kollar lite. Pöss på dig!
Vi avslutade dagen med ett par -tre timmar på IKEA. Strosade runt, shoppade lite och åt lite mat. Med båda barnen med tog det lite längre tid än beräknat. :) Maia köpte sig en svart potta som hon invigde när vi kom hem. Hon ville inviga den redan på restaurangen. När jag kom till bordet stod hon i stolen och hade tagit av sig byxorna. "Jag vill kissa mamma" Jösses, inte aaalls pinsamt med lite rodnader på kinderna. Vi övertalat henne att gå på den lilla toaletten... haha
Min telefon har lagt av. Tydligen gör den det när man missat att betala räkningen i tid.. Ni når mig på mitt företagsnummer (kolla visitkorten). Det är nog lättast att fortsätta köra på med det numret. Så om ni har skickat sms till mig de senaste dagarna och inte fått svar så vet ni nu varför. Jag måste dra ner på telefontiden.. iaf tills jag kan få ett bättre erbjudande med mer snacktid i priset. :) Can´t live without it - that´s for sure!
Nu ska jag skissa lite på presentkort. Jag tycker det är jättekul att leka i publisher! å bra resultat blir det också!
Vi hörs av!!
Å gilrs - snart är det sista helgen i november!! Ni har väl inte glömt att boka in det i kalendern? I år kommer vi troligtvis att vara hos Jenny, hon flyttade i onsdags till Stenkullen. En bit att åka, men vad gör väl det? :)
Kramen
Mia
Madelene - lycka till med cool kids!