miaeliasson

Smålandsbonden ringer sin son i Stockholm
några dagar före julafton.

- Jag vill inte förstöra helgen för dig, men
jag måste tala om att din mamma och jag ska
skiljas. 45 års olycka får räcka!

- Vad pratar Du om pappa? skriker sonen i luren.

- Vi står inte ut med varandra längre och jag
orkar inte prata mer om det. Ring din syster i
Kiruna och tala om det för henne.

Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen:

-Aldrig I livet att de ska skiljas, säger hon.
Jag tar hand om det här!

Hon ringer omgående pappan och säger bestämt:

- Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer!

Pappan lägger på luren och vänder sig till sin fru med orden:
- Det är okej. De kommer hem till jul och de betalar resan själva.
 
:)

För en timme sedan satt jag här och hade påbörjat en rätt så detaljerad uppdatering av vad som hänt i veckan. Jag hade bara hunnit till Sannas begravning som var i tisdags när allt hände.. Johanna ringde av ingen särskild anledning. Hon ville bara säga hur mycket hon tycker om mig. Tack honey! :) Under samtalets gång bråkar Maia med Emil i vanlig ordning och Johanna påmärker hur det låter i bakgrunden. Vi skrattar bort det lite när jag plötsligt hör BONG följt av ett illvrål från Emil och Seppo som säger MAIA!! Vad händer?? Emil kommer in till mig och lägger sitt huvud i mitt knä, håller om det med handen och gråter så han nästan tappar andan. Jag kliar honom i nacken samtidigt som jag försöker förklara för Johanna vad som hänt. Maia hade slagit honom i huvudet med ett bokstöd. Seppo bar in henne till hennes rum som vi brukar när hon är dum, och kommer in till oss. Emil lyfter upp huvudet - och blodet forsar ner över ansiktet.. å herregud! Jag slänger på luren och in med Emil i duschen. Sköljer och sköljer, det är så svårt att se såret för han har ju så mycket hår! Nettan kommer upp och hjälper oss, Johanna hade ringt henne. Jag mår så illa av allt blod, så Nettan tar över och baddar med kompress. Seppo tar hand om Maia som känner sig väldigt skamsen. Det var inte så farligt som det verkade tror vi, såret är bara knappnåls stort och det blöder inte så länge han är stilla. Nu har vi torkat tårarna och gjort popcorn halsband. :)

Sannas begravning var jättefin! Mycket vackra blommor och goda ord. Diabildsvisning med härliga foton ur hennes liv till bakgrundsmusik av Carola. Det var ett enormt stöd att ha Jill med mig! De hade dukat upp i stora salen för kaffet efteråt, men vi avböjde det. Däremot hade vi kikat in där innan begravningen. De hade gjort det jättefint - med porträtt av Sanna, hennes första skor och texten till "det gåtfulla folket" inramat bredvid. Hennes första skolbok fanns där att bläddra i om man ville och det var dekorativt överallt med rosor, stenar och snäckor.
Vila i fred vännen!  Vi tänker på dig ofta! 

I onsdags fick vi återigen ett samtal från våra kollegor på kansliet. Det kom på morgonen angående biljetter till ett event samma kväll. Ett event vi inte kunde tacka nej till! :) Vi skulle till Rondo. Mat och Invited to Labero stod på programmet. Jösses, vad bra föreställningen var! Han är ju helt otrolig! Jag lyckades komma över ett spelkort som jag fick signerat efter showen. Innan jag fick tillbaka kortet trollade han bort det. Jag blev lite snopen. "ville du ha det?" frågade han. "mm" är allt jag får fram! *blush. Å så vips, med ett handryck har han det i näven igen.. Hur fan bär han sig åt? :)
Linda blev utsatt för hans trolleritrick 2 ggr. En gång med spelkort och en gång när han trollade bort 13 personer ur publiken efter att ha låst in dem i en bur på scenen. hmm...jag tror Linda är i maskopi med Labero.. haha

Jaha, nu är det dags att lägga barnen. Det blev en sen söndag idag eftr allt som hänt. Vi vågade inte låta Emil somna för tidigt efter olyckan, men nu sussar han gott i soffan. Bara lill illbattingen kvar. Hon har verkligen varit upp och ner idag! Började dagen med att välta ut alla Emils pärlor och avslutade med detta. Ni kan ju tänka er hur hon har varit däremellan.. haha

Sov gott, gott folk! Det ska jag!

Kramen
Mia

Hej hopp alla glada!

Hösten är här ordentligt nu och med det kommer mörkret och myset. Tända ljus, famla runt och bita ihop när man snubblar över ungarnas lego. Visst är det mysigt?! :)
Skämt åsido - vi mår fint! Hur mår ni?
Jag har väldigt ont i rygg och huvud, mer än vanligt, men jag vet ju orsaken också så varför gnälla? Eller orsakerna kanske man ska säga, det är ju många faktorer som får spela in. I 2 veckor har jag konstant stått upp och packat beställningar på jobbet. Monotona rörelser på ett icke ergonomiskt sätt. Disa fick så ont så hon fick uppsöka läkare. Härligt ställe vi jobbar på va?! :) Men vi strävar på. Vi är snart klara. VI har varken råd eller tid att vara hemma, visst är samhället sjukt?

I torsdags hände något märkligt. Vi blev bjudna på musikal av jobbet. Det skulle lämnas besked med en gång för den var samma kväll, så jag tog en chansning. Barnvakt och sånt löser väl sig?? Iaf, det gjorde det - Seppo var hemma med barnen och meddelade sitt jobb att han kommer lite senare. Så jag och Mesken knatar iväg till Scandinavium för att se Starlight Express. Biljetter på Parkett, rad 18.. Vi såg knappt någonting första akten. Det var en väldigt märklig musikal, engelsk uppsättning och inget ös. Iaf inte i början. I pausen letade vi upp våra kollegor som av en händelse inte hade sina biljetter bredvid oss. De satt också på parkett, fast lite längre bak. Med dem sitter det kända folket. Inga namn nämnda, men dög inte vi? Vi är vana, sket i det och var sociala en stund. Sen till andra akten klättrade vi upp på läktaren - fick en massa plats och såg jättebra! Andra akten bjöd på mer speed och det var till och med så man fick behagfulla rysningar emellanåt.

I lördags, när jag var hos mamma, var en behövlig dag! Tack snälla!!
Vi åt gott, spelade Tabu, skrattade och flamsade. Sen kom SingStar fram och alla som känner mig vet hur mycket jag älskar att sjunga! Vi ägde hela melodierna - jag, Stoffe, Titti, Viktor och Tobias. Sen kom vi till Wind of Change. Gamla minnen vällde upp när jag och Sanna var på Liseberg och försökte komma på hela melodin. Jag minns att vi gick, arm i arm, nerför lilla backen vid de snabba barnbåtarna, och visslade till den melodin. Det var en till tjej med, men jag kan inte se vem det var.  Första känslan var glädje, jag sjöng ett par rader med min bror. Medlidande fanns i hans ögon och jag brast ut i gråt. Instinkten slog mig att Sanna aldrig mer kommer att komma tillbaka.
Jag grät, och Stoffe satte sig i mitt knä, höll om mig och sjöng vidare. Det kändes som alla andra höll andan, de hade väntat på detta. Det var detta de ville, det var det som var anledningen till att jag skulle komma till dem. Det behövdes! Tack återigen!!
Ödet bestämde att dagen efter fanns Sannas dödsannonser i tidningen. De ligger nu välbevarde i min kalender. Jag och Jill ska på begravningen på tisdag.

Igår kom det en beställning på Sideline Fashion!
Det har varit segt ett tag och tack vare Tradera har vi haft ngn form av försäljning, men nu kom det en riktig beställning. Till Gävle. Jättekul!! Den är på väg nu!

Mumin kläderna kommer nog att dröja ett tag kan jag ju meddela er som väntar på dem. Vi räknar med att få dem till nästa år om budgeten blir god. Vi måste först och främst koncentrera oss på de små supportrarna.

Igår var jag, Seppo och Maia nere hos Farfar och Vailet en sväng. Emil ville sova över hos mormor till idag så här är rätt lugnt just nu. :) Iaf, hos farfar tittade vi på gamla fotografier. Det var görläskigt emellanåt för jag mindes inte. Det var precis som att ngn skurit ut vissa fragment av mitt minne. Jag har ju inte varit med så mkt hos Lavefors när jag växte upp, men ngt mer borde man väl minnas? Som Vailets härliga hår, Fabian som kattunge, kusiner och syskon som småbarn? Usch vad läskigt detta är! Min tuffa barndom har lärt mig att bara fokusera framåt, kan det vara en orsak till att jag tappar bilder från minnena bakåt?

Nej, nu ska jag göra mer kaffe, ta huvudvärkstabletter och jobba lite med Sideline. Det är ju söndag - rutinerna säger att det är dags för lite uppdateringar. :)

Ha det gött folks!

Stooora kramen
Mia

Hej alla kunder!

Hoppas ni har haft en trevlig Halloween helg!

Det har kommit in mycket nytt och spännande till Sideline Fashion under den sista veckan. Vad sägs om tofflor med favoritlaget eller regnställ med vår kära Alfons Åberg?

Vårat erbjudande i November
Frakfritt vid beställning över 500 kr!
Undvik trängseln i kön på shoppingcentrum, paniken och stressen för att barnen drar dig i kappan, letandet efter parkering...
Varva ner med ett besök hos oss! Vi har ingen kö och dessutom har vi öppet 24 tim om dygnet!

Tack för alla bidrag till förra månadens tävling! De lyckliga vinnare har blivit kontaktade med varsitt vinstbrev. Grattis!

Fortsätt gärna maila oss med era åsikter och förslag, meddela era nära och kära om vår sida.

Ha en härlig November månad!

//Mia E
Sideline Fashion

Hela veckan har varit helt snurrig. Sedan vi tog (varför skriver man "vi"egentligen?! Jag menar, hur mycket var jag med på plan?? Fast det är ju klart - vi är den nyckelfulla 12:e spelaren!) SM guldet i söndags så exploderade försäljningen i butiken. Självklart tycker väl ni, men den klingar aldrig av känns det som. Jag packar och packar och packar, men den där j-a högen med beställningar bara växer.. Jag kräks snart på guld tröjan :)
Det är underbart att få jobba så hektiskt - det stänger alla tankar ute. Men någon gång måste de få komma också.

På lördag, efter att vi firat Björns 40 års dag, ska jag till mamma & Co. Pappa Jocke sa åt mig igår att komma dit och bara vara jag. Att andas. Käka lite gott, spela lite spel och ta en bärs eller två. Andas. Herregud så skönt det ska bli!

Jag har varit och hämtat varor till Sideline Fashion. Har inte hunnit lägga ut dem ännu, men det är Alfons kläder (regnkläder bland annat) och gratulationskort från Lundmyr. Ska försöka klura ut hur jag bäst fotograferar regnkläderna bara, min kamera bråkar med reflexerna.. Någon som kan hjälpa mig?

Idag var jag aptrött när väckarklockan ringde 6. Trodde jag hon var iaf för det var var klockan visade. När jag omtöcknad kommer ut i köket och sätter på kaffet är klockan bara 5!! Om jag gick och la mig igen? Nej..

En sådan härlig glädje känsla - SM guld! Det går inte att beskriva!
Vi kommer ifrån Göteborg, vårt hem är Ullevi
och finare än vi det kan nog ingen män´ska bli
För färgerna är blåvit och det säger faktiskt allt
Så ni kan ta det kallt

VI ÄR BLÅVITT - BÄST I SVERIGE

Simma lugnt!
//Mia